Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Lyttkens, Ivar - 2. Lyttkens, Ivar Adolf - Låstbom, August Theodor - Läffler, se Leffler, L. F. A. - Löfling, Per - Löfvenskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och 1871, 1875–76 samt 1878–87 i bankoutskottet
(sistnämnda period som dess vice ordf.). Hans
yttre uppträdande, som präglades af manlig kraft och
beslutsamhet samt fyndighet och skärpa i repliken, var
ägnadt att föra honom i den parlamentariska stridens
hetaste eld och, när protektionisterna 1888 blefvo
herrar öfver utskottens sammansättning, sattes L. utom
utskottsarbetet. När hans meningsfränder åter 1891
nått majoritet, insattes L. 1891–92 i statsutskottet
och var 1891–93 ledamot af talmanskonferensen. 1873
fungerade han som statsrevisor och blef 1879 ledamot
af Landtbruksakademien.
Gift 1843 med Ulrika Vahlström.
2. Lyttkens, Ivar Adolf, skolman,
språkforskare. Född i Gustaf Adolfs
socken i Skåne d. 19 jan. 1844;
den föregåendes son.
Student i Lund 1862, blef L. filosofie doktor därstädes 1868,
läroverksadjunkt i Lund 1869 och docent i zoologi
därstädes 1870. 1876
kallades han till folkskoleinspektör i
Norrköping, å hvilken plats han verkade till 1901,
då han utnämndes till kansliråd och byråchef i
ecklesiastikdepartementet (för ärenden rörande
folkundervisningen).
L., som gjort sig rykte
som framstående skolman och varit ledamot af
åtskilliga kommittéer för uppgörande af planer
för folkundervisningen, har äfven framträdt
som läroboksförfattare med åtskilliga arbeten,
bl. a. Naturlära for elementarläroverken 1875 och
Läslära 1883, hvari han framställer en ny metod för
den första undervisningen i innanläsning. Tillika med
professor F. A. Wulff i Lund har L. äfven ägnat mycket
arbete åt utredningen af frågor rörande modersmålets
ljudlära och rättskrifning. Frukterna föreligga i:
Svenska språkets ljudlära 1885, särskildt beaktansvärd
genom sina exempelsamlingar; Förslag till ändringar
i svenska språkets rättskrifning 1885, ett kraftigt
inlägg från reformvännernas sida i den då pågående
stafningsstriden; Om samhörighet och dess förhållande
till ljudenlighet 1886; Svensk uttalsordbok 1889–91,
enastående i sitt slag, och Metodiska ljudöfningar
1889.
L., hvilken verksamt deltagit i Norrköpings
kommunala lif, var lekmannaombud för Linköpings
stift vid 1893 och 1898 års kyrkomöten, tillhörande
den mera reformvänliga fraktionen.
Gift 1870 med Karolina Jung.
Låstbom, August Theodor, historisk samlare.
Född 1815 i Västerås. Föräldrar: handlanden Sven
Låstbom och Helena Engel Schenström.
Efter att hafva genomgått Västerås skola och gymnasium blef
L. student i Uppsala 1836, där han beredde sig för den
filosofiska graden. 1841 antagen till e. o. amanuens
vid akademiska biblioteket, hade han redan 1839 öppnat
boktryckeri och bokhandel i samma stad, men afled icke
långt därefter i Uppsala d. 30 aug. 1845.
L. var en
synnerligt flitig och samvetsgrann forskare och ägde
i synnerhet utmärkta samlingar på biografiens
område. Af trycket utgaf han Upsala Akademies
matrikel 1841; fortsatte utgifningen af Svea och
Göta Höfdinga-minne, 3 delen 1842; utgaf (tills. med
Fant) Upsala ärkestifts Herdaminne, 3 del. 1845,
samt var en af de verksammaste medarbetarne i
Palmblads Sv. Biografiska Lexikon, m. m. En del
af hans historiska samlingar inköptes till Uppsala
universitets bibliotek efter hans död.
Gift 1842 med Anna Sofia Elisabet Lagerholm.
Läffler, se Leffler, L. F. A.
Löfling, Per, botaniker. Född d. 20 jan. 1729 på
Tollfors bruk i Gästrikland, där fadern Erik Löfling
var bruksförvaltare.
Efter enskild undervisning i
hemmet, blef L. 1743 student i Uppsala och, då han
bestämt sig för läkarvägen, en af Linnés flitigaste
åhörare. Den store mästaren fäste emellertid föga
uppmärksamhet vid den anspråkslöse lärjungen,
ända tills denne genom sina djupsinniga och ofta
återkommande »spörsmål» röjde sig som en kunskapsrik
och vetenskapen varmt tillgifven forskare. Linné tog
då närmare reda på honom, fann »en själ, ren som guld,
utan all skrymtan i tal och åtbörder» och gjorde honom
till informator för sin son. Vid denna tid hade Linné
sina utskickade kring halfva världen, Kalm i Kanada,
Osbeck i Kina, Hasselqvist i Egypten, Torén i Surat
och Montin i Lappland. Endast i södra Europa hade
han ingen »skicklig rapportör», som kunde meddela
honom denna världstrakts växtskatter. Just då ingick
från Spanien begäran, att »Nordens Dioskorides» ville
ditskicka en af sina lärjungar för att undersöka och
beskrifva detta lands flora. L. blef härtill utsedd
och begaf sig 1751 öfver Portugal till Spanien,
väl försedd af Vetenskapsakademien och enskilda
gynnare med fysiska instrument och hvad för öfrigt
behöfdes för hans forskningar. Härifrån hemsände han
till sin lärare en mängd växtfrön och beskrifningar,
de senare så väl affattade att Linné tviflade »om
världen någonsin sett dem fullkomligare i sitt
slag». Efter att ha tillbragt tvenne år i Spaniens
hufvudstad och där blifvit på det mest uppmärksamma
och välvilliga sätt bemött af landets grander och
utmärktaste vetenskapsmän, anmodades L. att som
botanist åtfölja den vetenskapliga expedition, som
skulle afgå till spanska Amerika. I febr. 1754 lämnade
expeditionen Cadiz och i april s. å. landsteg L. i
Cumana. Länge fick han dock ej glädja sig åt den nya
växtvärld, som här mötte hans blickar. Under en resa
till Guyana angreps han af en feber, som lade honom
i grafven d. 22 febr. 1756. Den unge forskarens död
gick Linné djupt till sinnes. För att bevara hans
minne ordnade han L:s efterlämnade anteckningar och
utgaf 1758 Petri Löfling: Iter hispanicum eller resa
till spanska länderna uti Europa och Amerika, från
år 1751 till år 1756, med beskrifning och rön öfver
de märkvärdigaste växter.
Löfvenskiöld. Ättens stamfader var borgmästaren
i Västerås Anders Simonson, som afled 1588. Hans
ättlingar antogo namnet Löfgren, som utbyttes mot
Löfvenskiöld vid ättens inträde på riddarhuset 1743
med <i>Henrik Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
