Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linderot, Lars - Linderoth, Gustaf Vilhelm - Lindfors, Anders Otto - Lindgren, Albert Hellen Gustaf Benedikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Linderot</i> och Dorotea Kjerrulf.
Student i
Lund 1778, fördes L. af sin kallelse till kyrkans
tjänst och invigdes till predikoämbetet 1787. Efter
att ha varit komministersadjunkt vid domkyrkan i
Göteborg från 1790, utnämndes han 1800 till komminister
i Tölö församling i norra Halland och
verkade på denna anspråkslösa plats till sin död,
som inträffade i annexförsamlingen Lindome, efter
slutadt skriftetal till nattvardsungdomen, d. 23
maj 1811.
Han var som predikant synnerligt
eftersökt och bildade för en tid nästan ett slags
homiletisk skola, i det att unga präster och studerande,
intagna af hans extemporerade, omedelbara
predikosätt, sökte mer och mindre lyckligt
tillägna sig detsamma. Hans predikningar, hvartill
utkasten och åhörarnes anteckningar med
mycken svårighet samlades och trycktes efter
hans död under titeln Högmessopredikningar,
tillhörde länge antalet af svenska allmogens mest
använda uppbyggelseböcker. Detsamma var förhållandet
med hans Andeliga sånger och tillfällighetsverser,
som första gången trycktes
1815.
Linderoth, Gustaf Vilhelm, industriidkare.
Född i Umeå landsförsamling d.
23 nov. 1816. Föräldrar: kronolänsmannen
Jakob Ersson Linderoth
och Charlotta Gabrielsdotter.
Faderlös vid nio års
ålder, anlände sonen 1829 till
Stockholm för att söka sin utkomst.
Här erhöll han, efter
att några år ha arbetat hos en urmakare Salén, anställning
hos den framstående urfabrikanten Cedergrén.
Efter urfabrikören Malmströms frånfälle
1844 genom köp innehafvare af dennes verkstäder,
begynte han genast att vid sitt yrke införa
nya maskiner och tidsenliga arbetssätt. För
detta ändamål företog han åtskilliga studieresor
till Tyskland, Schweiz och England, hemförde
för hvarje gång nya modeller till ur och verktyg,
samt utvidgade efterhand sin rörelse till ett här
i landet förut aldrig anadt omfång, särskildt fabrikationen
af tornur. Med hans stigande anseende
såsom en i sitt fack ovanligt skicklig och företagsam
yrkesidkare följde en mängd offentliga förtroendeuppdrag,
hvilka han alla skötte med samma
omsikt och samvetsgrannhet som sin egen
affär. Midt under sin rastlösa verksamhet slutade
han sina dagar i Stockholm d. 25 april 1871.
Hans förtjänster vunno både inom och utom
landet erkännande. Ett af utlandets mer ansedda
samfund, Society for the Encouragement
of Arts, Manufactures and Commerce i London,
kallade honom till korresponderande hedersledamot.
Gift med Betty Cedergrén, född i Stockholm
d. 13 febr. 1822 och dotter till urfabrikören
I. F. Cedergrén. Hon började redan vid
nio års ålder lära yrket hos sin fader och
måste då begagna gosskläder för att icke bli
störd af inkommande kunder, som eljes skulle
förvånat sig öfver att se en kvinna arbeta i ett
yrke. Efter sitt giftermål arbetade hon äfven i
yrket och deltog efter mannens död med stort
intresse i verkstadens arbete ända till slutet af
1880-talet. Död d. 10 dec. 1900.
Hedersled. af Stockholms urmakaresocietet och af Sveriges
urmakareförening.
Sonen Johan Gustaf, f. d.
18 maj 1848, öfvertog 1872 sin faders affär och
har allt mera uppdrifvit densamma. L. har bl. a.
levererat tornur till domkyrkorna i Uppsala,
Kalmar, Skara och Växiö samt Storkyrkan i
Stockholm och har äfven till utlandet exporterat
ur och finare vetenskapliga instrument.
Lindfors, Anders Otto, filolog. Född i Näsby
socken af Växiö stift d. 28 juli
1781. Föräldrar: komministern
Anders Lindfors och Brigitta
Kristina Hjelm.
L. blef
student i Lund 1798, där han
inom kort var en af den berömde
latinaren professor Lundblads
utmärktaste lärjungar och promoverades
till filosofie magister 1802. Följande
året kallad till docent i pedagogik och didaktik
och 1805 till docent i teoretisk filosofi, aflade
han efter idkade juridiska studier hofrättsexamen
1810 och förordnades s. å. till notarie i uppfostringsutskottet.
Flera gånger förut föreslagen
till akademiska adjunkturer, utnämndes han 1811
till adjunkt i historia och befordrades 1816 till
professor i samma vetenskap. 1819 hade han
låtit prästviga sig och utnämndes s. å. till kyrkoherde
i Bjershög och Oxie. Han förflyttades
1826 till eloquent. et poës. professuren samt
blef 1830 teologie doktor. Död i Lund d. 8
mars 1841.
Utrustad med djupa kunskaper,
sällsynt kraft och stor duglighet, lade L. dessa
egenskaper i dagen icke blott i sitt egentliga
lärarekall utan äfven på andra områden, som
berördes af hans verksamhet. Såsom lärare och
skriftställare på latin intog han ett värdigt rum
bredvid sina mera framstående föregångare. 1804
uppträdde han först såsom latinsk författare med
Index latinitatis in Ciceronis Brutum, som tio
år senare efterföljdes af Handbok i romerska
antiqviteterna 1814 och af hans stora arbete
Fullständigt Svenskt och Latinskt Lexicon
1815–24. Dessa tre äro hans förnämsta vetenskapliga
verk. Han har dessutom utgifvit en
mängd mindre arbeten i romerska litteraturen
och historien, mest i disputationsform.
Gift 1816 med Maria Margareta Arenberg.
Lindgren, Albert Hellen Gustaf Benedikt,
litteraturhistoriker. Född d. 13
juni 1857 i Hedemora. Föräldrar:
prosten Bengt Gustaf Lindgren
och författarinnan Hilda Augusta
Amanda Hallström, som sedermera
blef omgift med direktören
vid blindinstitutet P. Kerfstedt
(se I: 574).
L. blef student
i Uppsala 1876 och flyttade 1878 med modern
till Stockholm, där han från 1883 en följd af år
var teaterkritiker i Ny Ill. tidning och från 1891
några år litteratur- och tidtals teaterkritiker i Aftonbladet.
L. lämnade för öfrigt bidrag till en
mängd svenska tidskrifter och var under åtskilliga
år lärare vid Dramatiska teaterns elevskola. I
bokform utgaf L.: Ryssland och nihilismen 1883,
inledning till öfversättning af Stepnjaksen »Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
