Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Limnell, Per Emanuel - Lind-Goldschmidt, Jenny Maria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måla dekorationer. 1791 antogs L. till ord. dekorationsmålare,
hvilken befattning han skötte
långt in på 1800-talet under Brusells och Hjelms
ledning. L. sökte äfven för utkomstens skull
målareämbete i Stockholm, men blef först 1799
mästare i detsamma. På Desprez’s och Sergels
inrådan begagnade han flitigt akademiens modellskola
och arbetade sig så upp till en konstnär, som
eftersöktes, anlitades och befordrades. Invald
1802 till agré vid akademien, kallades han året
därefter till akademiens ledamot, blef 1812 professor
i teckning och utnämndes 1813 till hofmålare.
Såsom dekorationsmålare intager han
utan tvifvel ett aktningsvärdt rum, ehuru vår
tid har svårt att bedöma hans förmåga i detta
hänseende, då föga eller intet finnes kvar af
hans arbeten för teatern. Han utförde äfven
några taflor i olja men sysselsatte sig mest med
akvareller i arkitektonisk och historisk stil,
hvilka på sin tid gällde för goda stycken. Han målade
ock i många enskilda hus interiörer, vägg- och
takstycken, bland annat på Rosendal och Rosersberg
samt kupolen i Skeppsholmskyrkan. L.
var äfven verksam som dekoratör vid högtidligheter;
anordningarne i Riddarholmskyrkan vid
Carl Augusts begrafning, i rikssalen vid Carl Johans
hyllning voro verkställda af honom. Vid k.
teatern var han 1836–38 dekoratör (anordnare
af dekorationsväsendet). Själf brukade L. berömma
sig af att hafva haft Fahlcrantz till sin
lärjunge. I sin ordning blef denne sedan lärare
för en af L:s döttrar Anna Maria, som målat
flera landskap i Fahlcrantz’ manér och dog 1847,
fyrtiotre år gammal.
Sina sista lefnadsår tillbrakte
L. på egendomen Stenbrottet, utanför
Stockholm, och afled där d. 2 mars 1861.
Gift 1791 med Ulrika Wargentin.
Lind-Goldschmidt, Jenny Maria, sångerska.
Född i Stockholm d. 6 okt. 1820.
Föräldrar: fabrikören Nils Johan
Lind och Anna M. Fellborg.
Vid tio års ålder anställdes
Jenny Lind såsom elev vid k.
teatern i Stockholm och uppträdde
s. å., 1830, första gången
såsom Angela i skådespelet »Edvinsky
och Floreska eller polska grufvan», hvarefter
hon under sin elevtid utförde en mängd
talroller och vann bifall såsom skådespelerska.
Sångläraren vid teatern, hofsekreteraren Crælius,
upptäckte hennes ovanliga anlag för sångens
gåfva och anförtrodde henne åt I. A. Bergs ledning.
Första gången, hon egentligen väckte
någon större uppmärksamhet, var i dec. 1837,
då hon utförde Alices roll i fjärde akten af
»Robert af Normandie». Följande året anställdes
hon vid k. teatern såsom aktris och uppträdde
såsom Agata i »Friskytten» samt 1839
som Alice vid uppförande af »Robert» i sin helhet.
Det sätt, hvarpå hon återgaf dessa och
andra roller, hennes förtjusande sång och själfulla
spel framkallade en utomordentlig hänförelse.
På konsertresor om somrarna tjusade hon
hela landet med sitt föredrag af folkvisor. Efter
att 1840 ha blifvit utnämnd till hofsångerska
och ledamot af Musikaliska akademien samt
efter en storartad afskedskonsert, begaf hon
sig 1841 till Paris för att studera under Garcia.
Hennes första inträde hos denna storhet var dock
allt utom uppmuntrande. Med ett kort: »Min
vän, ni har ingen röst!» vände han henne ryggen.
Men han mildrade snart sitt stränga omdöme.
Han fann nämligen, att hennes röst lidit
betydligt af öfveransträngning, samt rådde henne
att hvila sig någon tid och afhålla sig från all
sång. De lektioner, hon sedermera erhöll af
Garcia, förlänade visserligen hennes röst mera
böjlighet och jämnhet, men hon erhöll intet engagemang
vid Stora operan efter att ha profsjungit
där 1842, kanske därför att hon i sin
sång och sitt uppträdande icke hade velat antaga
franska fasoner.
L. reste nu hem och eröfrade
ånyo Stockholm samt sedan Finland och Danmark.
I Stockholm uppträdde hon bl. a. som
Vingåkersflickan i »Ett nationaldivertissement»
och Märtha i »En majdag i Värend», hvarvid
hon uppvisade en ny sida af sin talang, den
naiva. Hon inspirerade tonsättare, ryckte upp
de medspelande och lade allmänheten fullkomligt
under sitt välde. Emellertid hade Meyerbeer
i Paris fått höra henne sjunga och tagit af henne
löftet att utföra första partiet i hans under utarbetning
varande opera »Fältlägret i Schlesien».
1844 gjorde hon i denna och som Norma sin
debut i Berlin och åhördes med en utomordentlig
förtjusning. Från denna tidpunkt daterar
sig hennes rykte som europeisk sångerska. Kort
därefter begynte hon de långväga och vidsträckta
konsertresor, under hvilka hon skördade guld till
öfverflöd och tvenne världsdelars hängifvenhet och
beundran. Under 1844–52 uppträdde hon i
Berlin, Wien, Köpenhamn, o. s. v.; i London
m. fl. engelska städer och i Nordamerika, öfverallt
mottagen såsom sin tids största sångerska, med
en hyllning och entusiasm utan like.
En fullständig
förteckning på alla de roller, i hvilka
hon uppträdt, tillåter ej utrymmet. Några af
de förnämsta må dock här nämnas. Af talpjäser:
Georgette i »Trettio år af en spelares
lefnad», Otto i »Skulden», Zora i »Mohrerne i
Spanien», Marie i »Sömngångerskan», Fanny i
»Marie de Sivry», Emma i »Kung Edvards söner»,
Carolina i »Den okände sonen», Fanchette
i »Fästningen i Boston», fröken Neubrunn i
»Wallensteins död». Af sångpjäser: Anna i
»Hvita frun», Amazili i »Ferdinand Cortez»,
Pamina i »Trollflöjten», Laura i »Slottet Montenero»,
Julia i »Vestalen», Anna i »Don Juan»,
Amina i »Sömngångerskan», Grefvinnan i »Figaros
bröllop», Valentine i »Hugenotterna», Fiorella
i »Turken i Italien», Marie i »Regementets
dotter,» Adina i »Kärleksdrycken», titelrollerna
i Lucie eller bruden från Lammermoor, Norma,
Armide, Anna Boleyn m. fl.
Efter att
ha 1852 ingått äktenskap i Boston med tyske
tonsättaren Otto Goldschmidt uppträdde hon
icke vidare på scenen, men så mycket mer på
konserter, mest andliga och för välgörande ändamål.
Äfven Sverige fick under hennes konstresor
åhöra hennes utomordentliga stämma. L.
bodde under den senare delen af sitt lif i en
villa nära London, i hvilken stad hon njöt det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
