- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:50

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Liedbeck, Per Jakob - Liewen, von - 1. Liewen, Berhard von - 2. Liewen, Hans Henrik von - 3. Liewen, Hans Henrik von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Uppsala, där L. blef student 1821,
aflade han med. lic. exam. 1828
och promoverades 1835 till medicine
doktor. Efter att under
studietiden ha bestridt åtskilliga
medicinska befattningar, utnämndes
han 1831 till anatomie prosektor
i Uppsala och innehade
denna befattning till 1846, då han nedsatte sig
i Stockholm såsom praktiserande homöopatisk
läkare. Under åren 1846–51 meddelade han
undervisning i anatomi vid Gymnastiska centralinstitutet
i Stockholm och har författat en stor
mängd medicinska skrifter, såsom: Om brännvinets
inflytande på människan
1831; Gifves
det läkemedel emot lungsot?
1841; Kort framställning
af homöopatiens närvarande ställning
i främmande länder
1846; Anvisning till några
homöopatiska koleramedels användande
, 1848;
Homöopatiska underrättelser för svenska folket
(månadsskrift 1855–56); Om folkmedicin; Ett
motstycke till både »Läkekonst och kvacksalveri»

1858; Om nutidens läkarepartier och deras
grundskillnader
1862; Om kamfersprit allena,
ett bepröfvadt koleramedel
1866, m. m. Har
därjämte skrifvit en mängd uppsatser i svenska
och utländska tidskrifter. Död i Stockholm d.
5 okt. 1876.

Gift 1833 med Henrika Sofia
Carolina Ling
, dotter till skalden och gymnasten
P. H. Ling och känd som skaldinna genom
utgifna Dikter.


Liewen, von. Ättens namn är tvifvelsutan taget
af fosterjorden: Livland. Sedermera uppträder
ätten äfven i Estland och Kurland. Den
skref sig att börja med Live, Lyvens o. s. v.
I Ryssland lefver en furstlig gren af ätten. Af
den estländska linien blefvo 1653 Georg von
Liewen samt hans brorsöner Reinhold och Bernhard
Otto svenska friherrar och introducerades
1654. Hans Henrik (se nedan), blef 1719 svensk
grefve och introducerades 1720.


1. Liewen, Bernhard von, krigare. Född d.
24 aug. 1651; son af generalmajoren
och guvernören friherre
Reinhold Liewe och Hedvig von
Wartensleben
.

Vid sjutton
års ålder anträdde L. en resa
och ingick i utländsk tjänst. Efter
en tids vistelse såsom kadett
vid franska gardet begaf han sig
till Holland och bevistade, dels såsom volontär
vid öfverste Ulfsparres regemente holländska
härens landfälttåg, dels såsom frivillig på holländska
flottan det stora sjöslaget vid Southwoldbay.
Med hedrande vitsord öfver sitt förhållande
i republikens tjänst återvände han till Sverige
och deltog sedermera såsom kapten vid lifgardet i
slaget vid Lund. I svenska och danska härens
åsyn nedlade han här en dansk kapten, som utmanat
någon af de svenska officerarna till envig,
och återkom med hans värja som segertecken.
I slaget vid Landskrona anföll han ensam danska
generalen Rumohr, som sökte taga svenska härens
styrka och ställning i ögonsikte, gjorde honom
inom några ögonblick vapenlös och förde
honom såsom fånge till konungen. En så ovanlig
tapperhet lämnades ej obelönad och L. befordrades
efter hvartannat till major 1678 och
följande året till öfverstlöjtnant, 1686 till öfverste
för lifgardet, 1696 till generalmajor och chef för
Dalregementet och 1698 till generallöjtnant och
guvernör i Wismar.

När Sverige år 1700 invecklades
i nya krig, tjänstgjorde L. först under
Nils Gyllenstierna vid landstigningen på Seland
och kallades efter segern vid Narva af konungen
till Livland. Strax efter ankomsten dit deltog
han i den ärofulla öfvergången af Düna och året
därefter i segern vid Klissow. I april 1703 utnämndes
han till general af infanteriet. Men då
han några veckor därefter tillika med konungen
besåg belägringsarbetena vid Thorn, träffades han
af en falkonetkula i benet och afled den 18 maj
1703. Hans död beklagades som en förlust af
hela svenska hären.

Gift 1: 1681 med grefvinnan
Sigrid Oxenstierna och 2: 1689 med
grefvinnan Hedvig Lovisa Horn, dotter af riksmarsken
Gustaf Horn.


2. Liewen, Hans Henrik von, krigare, riksråd.
Född i Estland 1664; den föreg.
kusin och son af öfversten för
Åbo läns kavalleri Bernhard
Otto von Liewen
och Elisabet
Gertrud Wrangel
.

L. ingick
tidigt i krigstjänst och var strax
vid utbrottet af nordiska kriget
1700 öfverstlöjtnant vid estniska
adelsfanan. Han deltog samma år i slaget vid
Narva, befordrades till öfverste 1703 och blef
1710 generalmajor. När vid 1713 års riksdag
rådet beslöt att affärda ett sändebud till Demotika
för att underrätta konung Carl om ställningen
i landet och om de faror, som hotade
rikets bestånd, valde man till detta ömtåliga värf
friherre von Liewen, en klok, modig och ärligt
menande man, på en gång af ett öppenhjärtligt
väsen och med stor förmåga att behandla människor.
Genom sina framställningar eller rättare
genom sättet, på hvilket de gjordes, förmådde
han ändtligen Carl att återvända till Sverige.
Tillika vann han så konungens förtroende, att
L., ehuru alldeles okunnig i sjöväsendet, gjordes
till generallöjtnant, president i amiralitetsverket
samt stats- och kammarkontoren och till ledare
af hela svenska sjöförsvaret. Med utmärkt kraft
grep han an sitt nya värf och ordnade under
året 1715 flottans utrustning så, att den åter
kunde visa sig både i finska och danska farvattnen.
För dessa förtjänster upphöjdes han 1719
till riksråd, upphöjdes s. å. i grefligt stånd och
dog d. 25 mars 1733.

Till sitt yttre mycket
oansenlig, liten och låghalt, var han i lärdom
icke heller synnerligen utrustad, men så mycket
mer på hufvudets vägnar. Där de andra af rikets
högt uppsatte förstummades inför den despotiske
Carl, hade L. fri yttranderätt och begagnade den
äfven ofta att säga konungen allvarliga sanningar.

Gift 1: med Katarina Elisabet Yxkull och
2: med Margareta Juliana von Tiesenhausen.


3. Liewen, Hans Henrik von, riksråd. Född
1704; den föregåendes son.

Antagen i Carl
XII:s hoftjänst efter konungens återkomst från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free