Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Lantingshausen, Albrekt von - L'Archevesque, Pierre Hubert - Larson, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
politiker, konstidkare. Född i Stockholm d. 30 juni
1751; den föregåendes son.
L. ingick 1768 å
den militära banan som fänrik vid Svea lifgarde
och utnämndes redan 1772 till kapten i armén.
1777 blef han korporal vid lifdrabantkåren, 1784
generaladjutant af flygeln och öfverstelöjtnant
i armén samt bevistade 1788 års finska fälttåg som
öfverste i armén.
Nära besläktad med oppositionens
ledare, grefve Fersen och delande hans
politiska tänkesätt, begärde han 1789 sitt afsked
ur armén, omedelbart efter Gustaf III:s bekanta
strafftal till adeln, hvilket ock beviljades med uttryck
af konungens välbehag för hans »nit och
redliga förhållande i rikets tjänst». Han blef ock
en af dem, hvilka i de arresterades ställe insattes
i hemliga utskottet, där han, enligt en dess ledamots
(A. L. Hamiltons) anteckningar »i det att
han förde ärans språk, uppenbarade sitt hjärtas
doldaste tankar». Han var äfven medlem af
hemliga utskottet vid riksdagen i Gäfle 1792.
Franska revolutionens öfverdrifter visade sig
sedermera tillräckliga att hos honom, liksom
flera andra af 1789 års patrioter, dämpa frihetsentusiasmen,
och vid 1800 års riksdag återfinner
man honom bland hofpartiets främste i
kampen mot den unga vänstern och erhöll han
vid konungens kröning greflig värdighet.
Förste stallmästare hos hertiginnan af Södermanland
1806, ingick han 1808 åter i aktiv militärtjänst,
utnämndes till generalmajor och brigadchef för
Upplands landtvärn, och anbefalldes att samma
år med en härfördelning göra en landstigning i
Finland. Då företaget, till följd af truppernas
dåliga utrustning, misslyckades, men Gustaf Adolf
tycktes vilja kasta skulden på öfverbefälhafvaren,
nedlade L. sitt kommando och begärde afsked
från alla, sina militära tjänster. Efter statshvälfningen
1809 utnämndes han till öfverstallmästare
hos drottningen och förordnades 1815 till öfverhofjägmästare.
1788–99 var han fullmäktig i
järnkontoret.
Död i Stockholm d. 10 februari
1820.
I alla riksmöten 1778–1818 deltog L.
med lifligt intresse och framstår i våra riksdagshandlingar
såsom en insiktsfull, själfständig och
duglig riksdagsman. Han var för öfrigt en man
med stor humanistisk bildning och konstsinne,
och sysselsatte sig ända in i ålderdomen med
konststudier och landskapsteckning, hvarför han
invaldes till hedersledamot af konstakademien.
Såsom lärjunge af J. Gillberg etsade han på
1700-talet landskap, hvilka ej sakna förtjänst.
Äfven är han bekant genom en anonymt utgifven
prosaisk öfversättning af Edv. Youngs »Nätter»,
tryckt i flera upplagor.
Gift 1777 med grefvinnan
Johanna von Stockenström, dotter af
riksrådet Erik von Stockenström (se nedan).
Grefvinnan L., som särskildt varit verksam för
att efter 1789 års uppträden förmå den högre
societetens damer att hålla sig borta från hofvet,
ådrog sig med anledning häraf
Gustaf III:s synnerliga ovilja,
hvilken bland annat tog sig uttryck
i persifflering af hennes
person i en under konungens egid
uppförd pjäs: »Födelsedagen».
L’Archevesque, Pierre Hubert,
bildhuggare. Född i Nîmes i
Languedoc 1721.
L. var lärjunge af Bouchardon
i Paris och begaf sig 1744 som k. pensionär
till bildhuggareakademien i Rom. Efter fem års
vistelse därstädes återvände han till Paris, där
han erhöll flera uppdrag. Sedan Bouchardons
yngre broder, Jacques Philippe, 1753 aflidit i
Stockholm, där han i tolf år varit k. hofstatybildhuggare,
öppnades underhandlingar med L. om att
öfvertaga denna befattning och 1755 flyttade han
till Stockholm i denna egenskap. Någon tid därefter
väckte öfverståthållaren grefve Düring ett
förslag hos ständerna, att genom uppresandet af en
bildstod af Gustaf II Adolf på en gång ära minnet
af den store konungen och skaffa hufvudstaden
en värdig prydnad. Statyn beställdes 1757 och
året därefter hade L. modellen färdig. Den föreställde
konungen ridande i fyrsprång, efterföljd
af segrens gudinna, som förgäfves bemödar sig
att sätta en krans af lager på hjältens hufvud.
Idén vann till en början bifall både i Paris och
i Sverige, men i sekreta utskottet vid riksdagen
1762, yttrades någon fruktan, att »menige man
kunde göra sig orimliga och opassande gissningar
om det halfklädda fruntimret, som konungen fått
till följeslagerska», hvaraf följden blef, att statyn
ändrades till hvad den nu är, »en minnesvård,
som med historisk enfaldighet borde föreställa
en stor och namnkunnig konung». Stoden göts
i ett helt stycke 1779, men gjutningen var misslyckad,
så att en inkallad ciselör, så godt sig
göra lät, måste af hjälpa bristen, hvarpå den aftäcktes
1796. De båda grupperna af Sergel å
fram- och baksidan ha först 1903 genom en
mecenats anslag kommit till utförande.
Vidare modellerade L. Gustaf I:s staty (på Riddarhustorget),
aftäckt 1774, samt för rikssalen sju
kolossala statyer, föreställande Rättvisan, Försiktigheten,
Troheten, Religionen, Tapperheten, Handeln
och Åkerbruket, af hvilka de fyra första
voro uppställda vid konstnärens död. Äfvenledes
har L. utfört en del af altardekorationen i slottskyrkan,
hvilket arbete, påbörjadt af Jacques
Philippe Bouchardon, fortsattes af L. och fullbordades
af den senares lärjunge Sergel, samt
en del byster och porträttmedaljonger.
Under sin vistelse i Sverige befordrades L. till direktör
vid Målare- och bildhuggareakademien i Stockholm
och blef agrée af Målareakademien i Paris.
Femtiosex år gammal träffades han af ett
slaganfall, hvarför han återvände till sin födelseort
för att söka förbättra sin brutna hälsa, men
afled i Nîmes d. 25 september 1778.
Någon stor konstnär var L. aldrig, men såsom Sergels
lärare är han väl förtjänt af tacksamhet.
Larson, Nils (i Tullus), riksdagsman, talman i
bondeståndet. Född i Tullus af
Östersunds län d. 7 okt. 1822.
Föräldrar: hemmansägaren och
förre riksdagsmannen Lars Olofsson
och Elisabet Nilsdotter.
Mellan sitt tionde och fjortonde
år genomgick L. Frösö skola,
men emedan han önskade förblifva
bonde, återvände han, ehuru fadern erbjöd
honom att få studera, till hemmet, där han genom
att deltaga i gårdens arbeten praktiskt inhämtade
de vanliga göromålen vid ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
