- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:3

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Læstadius, Petrus - Lafrensen, Niklas - Lagberg, Johan Olof - Lagerberg - 1. Lagerberg, Sven

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Utläggning af apostelen Pauli skrifter, hvilket
sistnämnda arbete likväl förblef ofullbordadt.

Gift 1828 med Karolina Fredrika Hagberg.


Lafrensen, Niklas, genre- och miniatyrmålare.
Född i Stockholm i okt. 1737.
Föräldrar : »konterfejaren» Niklas
Lafrensen
och Magdalena Stuur.

Den äldre Lafrensen var skicklig
miniatyrporträttmålare, en
konstgenre, som vid denna tid
begynte bli synnerligen omtyckt,
och det är då förklarligt, att han
utbildade sin son i samma riktning. Denne
gjorde snabba och lysande framsteg på konstnärsbanan,
lärde sig i Frankrike gouachemålningskonsten
samt kallades 1773 till k. hofminiatyrmålare
och ledamot af Målare- och Bildhuggareakademien.
Enligt en uppgift skall förbittringen
öfver att se sig förbigången vid tillsättningen af
en professorsplats vid nämnda akademi varit orsaken
till, att han 1774 lämnade Sverige och
nedsatte sig i Paris, där han i halftannat årtionde
utöfvade sin konst och under namn af
Lavreince vann stort anseende som genremålare
i gouache. Till ämne för sina framställningar
valde han merendels lifvet i den eleganta pariservärlden
och träffade häri så lyckligt allmänhetens
smak, att de förnämsta kopparstickare täflade
om äran att med grafstickeln få mångdubbla
hans pensels alster. Liksom för så mången
annan förstörde revolutionens stormar för L.
alla utsikter till fortsatt verksamhet i Frankrike,
hvarför han 1791 återvände till Stockholm, just
i lagom tid att hinna måla ett gouacheporträtt
af Gustaf III, hvilket porträtt, nu befintligt på
Rosersberg, efter konungens död graverades af
Gaucher i Paris. I Sverige ägnade han sig på
slutet, ehuru med obetydlig produktivitet, åt
historiska kompositionsstycken och tillbragte de
sista åren tämligen obemärkt och glömd af sin
egen samtid. I sina gouachemålningar har L.
tyvärr användt material, som ofta förstörts, men
de utmärkta miniatyrporträtt, som han på äldre
dagar utförde i hemlandet, äro väl bevarade.
Död i Stockholm d. 6 dec. 1807. O. Levertin
utgaf 1899 en högst förtjänstfull konsthistorisk
studie om »Niclas Lafrensen d. y. och förbindelserna
mellan svensk och fransk målarkonst
på 1700-talet.»


Lagberg, Johan Olof, läkare. Född i Hammars
socken i Närke d. 19 november
1789. Föräldrar: klockaren
Anders Lagberg och Katarina Andersdotter.

Efter medicinska studier, dels i Uppsala
och dels i Lund, aflade L. på sistnämnda
ställe med. lic.-examen
1821 och blef året därefter medicine
doktor. Samma år förordnad till docent i teoretisk
medicin vid Lunds universitet, utnämndes
han 1823 till intendent vid S:t Ragnhilds hälsobrunn
i Söderköping och var från 1827 tillika
stadsläkare i nämnda stad. Sin ryktbarhet grundlade
L. först på äldre dagar, sedan han 1841 på
stället inhämtat noggrann kännedom om Gräfenbergska
vattenkurmetoden, som han, återkommen
till fäderneslandet, införde vid Söderköpings hälsobrunn.

»Redan vid universitetet studerade han
ifrigt naturfilosofi, synnerligen Schellings och
Okens skrifter, och man har anmärkt mot L.,
att den mystiska riktning, hans spekulation därigenom
erhållit, icke blef utan inflytande på
hans hållning äfven såsom läkare, helst han
stundom af tro på vattnets inre kraft envist
vidhöll blotta vattenkurens användning, då andra
läkare skulle understödt vattenbehandlingen med
läkemedel. L. ansåg såsom sitt mål att uppdrifva
den praktiska hälsovården därhän, att
hvar och en skulle genom det enklaste af alla
läkemedel, vattnet, bota sig själf, så länge
kroppsmaskineriet icke var utnött. Därför ansåg
han vattenkuren hvarken såsom sin eller Priessnitz’
eller någon annan läkares tillhörighet, utan
verkade i tal och skrift för att få den till ’folkmedicin’,
såsom han själf uttryckte sig. Den
mest bekanta af L:s skrifter är: Hälsovännen,
en folkskrift om vattnet och andan, såsom
människans bästa läkemedel
, af hvilken under
hans lifstid tretton häften utkommo; det fjortonde
häftet utgafs efter författarens död.»

L. afled i Skönberga församling nära Söderköping
d. 14 aug. 1856.

Gift 1824 med Katarina
Sofia Thyselius
.


Lagerberg. Ätten härstammar från den förste
häradshöfdingen på Visingsö Lars Joensson å
Herrtorp, hvilkens namn läses i domböcker från
slutet af 1500-talet och som dog 1594. Hans
sonson Lars Joensson d. y., häradshöfding liksom
fadern och farfadern, kallade sig Herrlund
samt adlades 1687 och antog då namnet Lagerberg.
Från honom härstamma alla nu lefvande
medlemmar af ätterna Lagerberg.


1. Lagerberg, Sven, riksråd. Född på Stora
Kärr i Västergötland d. 28 mars
1672. Föräldrar: förenämnda
häradshöfding Lars Joensson
Herrlund
, adlad Lagerberg, och
Anna Örnevinge.

Med goda
anlag och en vårdad uppfostran
ingick L. 1690 i krigstjänst och
var fänrik vid Skaraborgs regemente,
när nordiska kriget begynte 1700. Han
deltog sedan oafbrutet i Carl XII:s alla fälttåg
och blef vid Pultava liggande på valplatsen,
sårad, öfverriden och trampad, men räddades på
det sätt, att en dragon upptog honom på sin
häst och förde honom ur striden. Under Carls
vistelse i Turkiet användes han som underhandlare
med kanen på Krim och förmådde honom
genom sina förställningar att förena sina trupper
med turkarna till ett anfall på Ryssland.
Han befordrades 1710 till öfverstlöjtnant vid Skaraborgs
regemente och blef 1714 öfverste för Kronobergs
regemente, med hvilket han bevistade den
nära årslånga belägringen af Wismar och företog
därunder flera lyckliga utfall. Befordrad
till generalmajor och chef för Skaraborgs regemente
1717, deltog han i denna egenskap i följande
årets fälttåg mot Norge, blef friherre 1719
och året därefter president i statskontoret.

Till civil ämbetsman var L. synnerligen väl
ägnad, med sina grundliga kunskaper, sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0003.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free