i Högkil, riksdagsman, född 1838 i Håbols socken å Dal och tillhörde en af landskapets äldre allmogesläkter. Genom själfstudium förvärfvade han sig goda insikter i skilda ämnen, hvilka ock tidigt kommo det allmänna till godo genom af A. beklädda allmänna uppdrag, såväl i sin kommun, som i landstinget m. m. 1881 valdes han att intaga Hans Janssons gamla plats som representant för Tössbo och Vedbo domsaga, men då han under hela perioden satt som en tyst åhörare, förnyades ej mandatet 1884. Tre år efteråt kallades han åter att intaga sin forna plats, och genom såväl af honom ingifna motioner som muntligt deltagande i debatten bibragte han snart både sina kamrater och allmänheten den uppfattningen, att i honom var en kraft att tillvarataga, på samma gång han genom sitt flärdfria, frimodiga uppträdande och gedigna egenskaper förvärfvade stora personliga sympatier. Han tillhörde det frihandelsvänliga gamla landtmannapartiets afgjordt frisinnade del, motionerade om det politiska streckets sänkning, motsatte sig kraftigt 1889 föreslagna inskränkningar i tryckfriheten o. s. v., men fäste hufvudsakligen uppmärksamheten vid sin person genom sin i förening med Falurepresentanten V. Vahlin 1890 väckta motion om församlingsrättens tryggande genom grundlag, ingifven vid en tidpunkt, då förbud för och upplösning af möten genom de administrativa myndigheterna hörde till ordningen för dagen. Det var därför helt naturligt, att när gamla landtmannapartiet, hvars förtroenderåd han från 1890 till sin död tillhörde, i förening med »centern» 1891 blef herre öfver utskottsvalen, A. skulle komma till en mera betydande position. Också erhöll han 1891--94 plats i det viktiga statsutskottet, liksom han 1890--93 arbetade i statsrevisionen och å båda hållen ådagalade han en betydande arbetskraft. Han röstade 1891 emot förslaget om inskränkning i städernas representationsrätt, hvilket utan andra kompensationer enligt hans usikt skulle skada de frisinnades ställning och biträdde ej heller urtimans beslut 1892 om värnpliktens utsträckning.
Influensa bräckte A:s kroppsliga krafter och framfödde hos honomen
sjuklig melankoli, hvilken dref honom att med egen hand söka döden den
2 juni 1894. Ogift.
