industriidkare. Född i Alingsås d. 9 aug. 1736; den föregåendes bror. Efter hvad förut är nämndt hade fadern beslutat, att i en framtid fördela sina vidsträckta göromål emellan sönerna.
Claës A., den fjärde sonen i ordningen, hade för sin del valt landthushållningen och schäferierna. Med afseende härpå begagnade han under sin vistelse i Uppsala företrädesvis Linnés, Vallerii och A. Berchs undervisning och fick knappt aderton år gammal under faderns ledning öfvertaga tillsynen af familjens egendomar Berga och Nolhaga samt arrendegården Höjentorp. För att erhålla kännedom om spanska ullkulturen begaf sig A. 1760 till Spanien, där han uppehöll sig i femton månader, besökte under hemresan flera af Europas länder och återkom i okt. 1764 till fäderneslandet. Frånvarande hade han blifvit utnämnd till kommissarie i Kommerse-kollegium, med särskildt åliggande att tillse och vårda den med statsanslag gynnade schäferistaten. Men knappt hade han tillträdt denna befattning, förrän ständerna indrogo de understöd med hvilka de dittills omhuldat fabriksnäringarna. Den närmaste följden häraf var, att de Alströmerska inrättningarna hotades med fullständig ruin. Han kvarstannade därför i Stockholm för att bevaka sina egna och släktens fördelar och utnämndes, sedan stämningen för den svenska industrien blifvit något mer gynnsam, 1770 till assessor i Kommerse-kollegium och protokollssekreterare i Justitie-revisionen, från hvilken syssla han likväl s. å. tog afsked med titel af kansliråd. Preses i Vetenskapsakademien s. å. höll han sitt berömda tal Om den fin-ulliga fårracen, hvilket tal öfversattes på flera europeiska språk. 1770 flyttade han till Göteborg och ingick bolag med sin svärfader Niklas Sahlgren, direktör för Ostindiska kompaniet, och på den tiden en af Sveriges rikaste köpmän. Dessa utmärkta män, båda lifvade af patriotiskt nit och kärlek för konst och vetenskaper, använde nu en betydlig del af sin alltmer växande förmögenhet till allmänt nyttiga företag och till uppmuntran för vetenskapliga och konstnärliga idrotter. Såsom oförgängliga minnen af de förra må endast nämnas: Östads barnhus, Sahlgrenska sjukhuset och Alströmerska vägen vid sjön Aspen mellan Göteborg och Alingsås; och af det senare slaget de premier, pensioner, understöd och reseanslag hvarigenom flera af den tidens vetenskapsidkare såsom Ad. Afzelius, Thunberg, Ödmann, Retzius, m. fl., sattes i tillfälle att förkofra sig och gagna fäderneslandet.
De senare åren af sin lefnad tillbragte Claës A. på sitt gods Gåsevadsholm i Norra Halland. Hans hälsa, först bruten under hans utländska resor, återvann aldrig sin forna kraft. Under de sista lefnadsåren nästan lam, slutade han sitt intill sista stunden verksamma lif d. 5 mars 1794.
Gift 1770 med Sara Katarina Sahlgren.
