teologisk skriftställare. Född d. 2 febr. 1729 i Täby socken i Uppland.
Redan vid tolf års ålder inskrifven som student vid Uppsala universitet, erhöll A. den filosofiska graden 1752. Kallad till teologie docent 1757, kvarstod han på denna plats i nio år, under hvilken tid han aflade teol. kandidat-examen och antog prästerlig ordination. Efter att från 1766 tjänstgJort såsom lektor i Gefle, utnämndes han till pastor i Vendel och kallades till stiftets ombud vid de tre sista riksdagarna under Gustaf III:s regering. Teol. doktor 1779 och pastor i Tierp 1789. I sin ungdom hade han tre gånger varit föreslagen till adjunkt i teologiska fakulteten utan att vinna en sådan anställning. Nu utnämndes han, sextioett år gammal, utan egen ansökan, till professor i dogmatik med bibehållande af Tierps pastorat till prebende.
A. ägde en ovanligt vidsträckt och grundlig teologisk lärdom, förenad med en sant kristlig fromhet. Hans vetenskapliga forskningar utmärktes icke blott af strängt fasthållande af kyrkans lärobegrepp, utan ock af en själfständighet som för den tid, i hvilken han uppträdde såsom teologisk lärare och skriftställare, kan anses ha varit mindre vanlig. Det var honom förbehållet att väcka till nytt lif ett studium, som under hans närmaste företrädare varit om ej försummadt likväl med mindre vetenskapligt intresse omfattadt.
Den lärohandbok »Commentarius in Theses Ernesti», som han på kunglig befallning utgaf och om hvilken Ödmann yttrade att det är en »bok, af hvilken teologie doktorer kunna mycket lära», fortfor långt efter författarens död att utgöra grundvalen för och hufvudsumman af den teologiska bildningen i Sverige, och hans »Inledning till den Heliga Skrifts läsning» vittnar om dess författares stränga renlärighet och värma som kristen. Död d. 15 mars 1808.
Gift 1761 med Hedvig Cecilia Bergman.
