Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Klingspor, Vilhelm Mauritz - 4. Klingspor, Otto Reinhold - 5. Klingspor, Fredrik Philip - 6. Klingspor, Mauritz Stefan Philip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han ej var rätte mannen att utföra det värf,
man uppdragit åt honom, men det var förgäfves
han af regeringen utbad sig att bli befriad därifrån.
Och så började då under K:s ledning
detta fälttåg, hvars förlopp tycktes gifva vid
handen, att reträtt, reträtt utan svärdslag, reträtt
trots sig erbjudande tillfällen att med utsikt till
framgång bjuda den påträngande fienden spetsen
för fälttågets ledare gällde såsom höjden af
strategisk finess. Krigets utgång kunde trots
de under af tapperhet, den svensk-finska hären
gjorde, när helst den fick komma i elden, icke
blifva annan, än den blef. Den är för öfrigt
alltför bekant att här behöfva närmare omtalas – Finland
och en del af Sverige förlorade,
Sverige, redan försvagadt genom mångårig vanstyrelse,
fördt till branten af sin undergång. K.,
som i juni af konungen hugnats med fältmarskalksstafven
– mera, får man väl antaga, såsom uppmuntran
än såsom belöning – fick omsider, när
han den 29 sept. afslutat konventionen i Loktaja,
enligt hvilken armén skulle dragas tillbaka till
Himanko socken vid Bottniska viken, sitt afsked
i allt annat än nådiga ordalag. Icke desto mindre
blef han i januari följande år (1809) utnämnd
till generalbefälhafvare öfver Norra armén
och generalguvernör öfver Västerbottens, Västernorrlands
och Gäfleborgs län. När Gustaf Adolf,
hufvudsakligast genom olyckorna i Finland, störtades
från tronen, räckte K. därtill en hjälpsam
hand, och utnämndes efter regementsförändringen
till öfverståthållare i Stockholm. Men härmed
slocknade hans lyckas stjerna. Efter Fersens
mord i juli 1810 afsattes han af Carl XIII från
ståthållareämbetet och entledigades från general
en chefs- och brigadchefsämbetena samt lefde
sedan i fullkomlig onåd till sin död den 15 maj
1814. Gift 1: 1771 med Anna Charlotta af
Petersens; 2: 1794 med Hedvig Ulrika von
Willebrand.
4. Klingspor, Otto Reinhold, militär, Anjalaman.
Född d. 20 juli 1750;
den föregåendes bror.
K. utnämndes först till kvartermästare
vid Adelsfanan, hvarefter han
blef löjtnant och kapten vid Jämtlands
regemente, hvarifrån han
transporterades till major vid
Björneborgs regemente samt blef
1787 öfverstelöjtnant i arméen. Undersökningarna
om komplotten i Anjala utföllo till den grad
komprometterande för K., att man näppeligen
vet, om det var konungens »förekommande nåd»
eller rent af en tillfällighet, som räddade K:s
hufvud. När dödsdomen för honom upplästes,
gjorde dödsfruktan honom så vild och rasande,
att han måste afföras till Danviken. Det bör
nämnas, att konungen, oaktadt de mäktiga förespråkare,
K. hade, vägrade att skänka honom nåd.
Efter något mer än ett års vistande på hospitalet,
hvarest han, så snart faran var öfverstånden,
visade sig fullkomligt klok, erhöll han i hemlighet
tillåtelse att begifva sig ur landet. Med förpassning
såsom »kammartjänare» Klingson lämnade
han skyndsamt Sverige och bosatte sig en
kort tid i Altona. Han återfick sedermera både
gods och ära, båda honom fråndömda, men med
bestämdt förbud att någonsin visa sig i Sverige.
Han vistades till slut i Itzehoe i Holstein och
afled därstädes 1802.
Gift 1: med Carolina
Magdalena Fredrika von Goetzel, och 2: 1798
med systern Maria von Goetzel.
5. Klingspor, Fredrik Philip, ämbetsman,
konstkännare. Född i Jönköping d. 5 april
1761; den föregåendes bror.
K. inskrefs sex
år gammal i krigstjänst, utnämndes vid nio års
ålder till fänrik vid Jämtlands regemente, blef
löjtnant vid tolf år, kapten vid sexton och major
strax efter det han fyllt tjugutvå år. 1783 anställdes
han som kavaljer hos hertiginnan af
Södermanland samt utnämndes 1792 till öfverstlöjtnant
i arméen och generallöjtnant af flygeln.
Året därefter undfick han fullmakt som öfverstlöjtnant
i regementet men tog afsked 1795 och
förordnades 1806 till tjänstgörande kammarherre
hos hertiginnan. Efter Carl XIII:s uppstigande
på tronen anställdes han såsom hofmarskalk hos
drottningen, valdes till riddarhusdirektör 1812
och blef ståthållare på Stockholms slott 1818.
Död ogift i Stockholm d. 18 mars 1832.
K., som på grund af sitt älskvärda väsen var en af
de mest populära personligheter på sin tid i
Sveriges hufvudstad, försökte sig med ganska
stor framgång såsom miniatyrmålare. Framstående
konstkännare, var han ledamot af Fria
konsternas akademi.
6. Klingspor, Mauritz Stefan Philip, militär,
riksdagsman. Född 1800; sonson
af K. 3. Föräldrar: hofmarskalken
grefve Gustaf Klingspor och
friherrinnan Margareta Charlotta
Wennerstedt.
Utnämnd vid 17 års ålder till fänrik vid
Svea lifgarde, befordrades K. till
löjtnant 1822 och blef kapten
1830.
Utrustad med godt hufvud och mycken
bildning, var han vid flera riksdagar en lifligt intresserad
och verksam ledamot af sitt stånd. I själ
och hjärta aristokrat, biträdde han oppositionen
på riddarhuset. Under riksdagen 1834–35 uppträdde
han med värma mot regeringens finansiella
system och apostroferade hennes handlingssätt
bland annat med det ryktbart vordna uttrycket
»per fas et nefas», hvilket ådrog honom en skrapa
af landtmarskalken och efter riksdagens slut en
generalorder att tjänstgöra såsom adjutant hos
kommendanten på Karlstens fästning. Han tog
därför, så fort han kunde, afsked, nedsatte sig
såsom fideikommissinnehafvare på sin egendom
Grönlund samt ägnade sina öfriga dagar åt landthushållning
och litterära sysselsättningar. Dessutom
bevistade han fortfarande riksdagarna, städse
tillhörande den själfständiga konstitutionella oppositionen
och högt aktad för insikter och duglighet,
samt lät dessutom höra af sig genom anonyma
tidningsuppsatser, undertecknade »en gammal
militär», i Aftonbladet och Östgöta Correspondenten.
Död af slag ombord på ångfartyget
»Amiral von Platen» under en resa från Göteborg
till Linköping d. 11 sept. 1858.
Gift 1851 med friherrinnan Emma Amalia Mathilda
Koskull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
