Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kindblad, Carl Edvard - Kindborg, Johan (John) Ludvig - 1. Kinmansson, Fredrik Gustaf - 2. Kinmansson, Lars Adolf - 3. Kinmansson, Lars Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
universitetet i Uppsala våren 1825. Bristande tillgångar
nödgade honom dock att afbryta sina
studier och ägna sig åt barnundervisning, dels i
enskildes hus, dels i en af honom själf öppnad
privatskola i Stockholm. Efter ett nytt besök
vid akademien 1833 anställdes han såsom e.
o. i då varande Krigsexpeditionen; blef kopist
därstädes 1842 och samma år sekreterare vid
Ingeniörkåren. På ämbetsmannabanan fortgick
han sedermera till protokollssekreterare i K.
Landtförsvarsdepartementets kansliexpedition,
från hvilken befattning han erhöll afsked med
pension 1872 och nedsatte sig i norra Småland.
Under åren 1831–32 hade han i hufvudstaden
en egen söndagsskola, i hvilken han meddelade
handtverksgesäller och andra obemedlade fri undervisning,
samt höll under vintern 1833 i Stockholm
offentliga föreläsningar öfver de äldsta
folkslagens skapelseteorier. Hans författareverksamhet
begynte ganska tidigt. 1830 utgaf
han Repetitorium i svenska historien, som efterföljdes
af åtskilliga mindre läroböcker, somliga
i flera upplagor, af Handbok i svenska historien
för ungdom och menige man, del. 1–4, 1849–59;
Ordbok öfver svenska språket, 3 häft. 1840–41;
ny helt och hållet omarbetad upplaga del.
1–3, 1867–72; Allmän verldshistoria för fruntimmer
och ungdom, tills. med G. H. Mellin,
1857–62 o. s. v. Död i Jönköping d. 22
juni 1892. Gift med Karolina Kristina Lundberg.
Kindborg, Johan (John) Ludvig, landskapsmålare.
Född i Stockholm d.
30 jan. 1861 och son af stadsfiskalen
C. O. Kindborg och
hans hustru, född Axelson.
K. var 1879–82 elev vid Fria
konsternas akademi, men utvecklade
för öfrigt sina konstnärliga
anlag under ledning dels af
Perséus, dels af Törnå, hvilken sistnämnde i
synnerhet utöfvade inflytande på honom i
konstnärligt hänseende. Han utbildade sig ytterligare
genom en 1886 företagen studieresa till
Paris och London äfvensom en senare till
Wien och München. Han har för öfrigt gjort
naturstudier under sommarutflykter i Värmland,
Småland och andra svenska landskap, liksom
ock den svenska hufvudstaden varit föremål för
hans konstnärliga uppmärksamhet och lämnat
motiv till hans taflor. De bästa af dessa »utmärka
sig för ett noggrant naturstudium och
ett känsligt öga för de beslöjade toner som karaktärisera
Stockholmslandskapet». Alster af
hans pensel ha varit att skåda på flera utställningar
så inom som utom fäderneslandet. Bland
hans många taflor må nämnas: Utsigt af Stockholm
från söder 1892, i Nationalmuseum;
Stockholms slott, Haga (två bilder), Ulriksdal
och Gripsholm (samtliga beställda att föräras
till det danska kronprinsparet vid dess silfverbröllop);
Stockholms slott, Gripsholm och Hohenzollern
på strömmen 1895 (alla tre tillhörande
kejsar Wilhelm II).
Gift 1892 med
Hedvig Emilia (Emy) Edman.
1. Kinmansson, Fredrik Gustaf, skådespelare
och bassångare. Född d. 27 maj
1787 i Stockholm, där fadern var
privatlärare.
I början anställd
vid operans balettstat, öfverflyttades
han 1806 till sångskolan,
där han gjorde lika hastiga
som lyckliga framsteg. Utrustad
med en synnerligt mjuk och
fyllig basröst samt stor musikalisk bildning, var
han i trettiotre år (1812–1845) en af k. teaterns
mest utmärkta och användbara förmågor.
Bland hans förnämsta sångroller nämnas: Sarastro
i »Trollflöjten», Gottfrid i Righinis opera
»Det befriade Jerusalem», Mikeli i »Vattendragaren»,
Oedipe m. fl.; men äfven i talroller
brukades han med stor fördel, jämväl i sådana,
som fordrade ett utbildadt mästerskap, såsom
Oden, kejsar Wenceslaus i »Herman von Unna»,
Talbot i »Maria Stuart» o. s. v. Han afled i
Norrtelge d. 2 maj 1852.
Gift 1811 med
Sofia Eleonora Dahlberg.
2. Kinmansson, Lars Adolf, skådespelare och
sångare. Född i Stockholm d. 16 maj 1797; den
föregåendes bror.
Vid elfva års ålder intogs
K. i operetteaterns sångskola, blef elev vid balletten
1812 och figurant vid operan 1816. Tillika
utmärkt såsom skådespelare, uppträdde han med
stort bifall i både sång- och talroller, såsom Leporello,
Papageno, Gaveston i »Hvita frun», Max
i »Alphyddan», Sulpiz i »Regementets dotter»,
Borgmästaren i »Czar och timmerman», Frans
Bertram i »Brodertvisten», Gaspard i » Debutanten
och hennes far», jämte en myckenhet
andra roller, i hvilka han med framgång efterträdde
Lars Hjortsberg. Sedan han i fyrtiotvå
år tillhört k. teatern, bland dessa trettiotvå såsom
aktör, öfvergick han 1850 till Mindre
teatern (nuvarande Dramatiska teatern) och afled
i Stockholm d. 4 februari 1855. Gift 1: 1819
med änkefru Hedvig Agazzi, född Dahlström,
och 2: med Anna Maria Carlström.
3. Kinmansson, Lars Gustaf, skådespelare.
Född i Stockholm d. 15 april
1822, den föregåendes son.
Antogs till elev vid k. teatern
1840 och anställdes 1847 vid
Mindre teatern, där han utförde
sina förnämsta roller, såsom
Julio i » Klostret Castro», Georges
Bernhard i »Börd och förtjänst»,
Tristan i »Kung Renés dotter», Hertig
Johan i »Solen sjunker», Prins Henrik i
»Konung Henrik IV», René i »Ny firma»,
Scapin i »Marinettes skälmstycken», Axel i
»Axel och Valborg», Ferdinand i »Egmont»,
Laertes i »Hamlet», Gustaf III i »En afton
på Haga», Ove i »Mjölnarfröken», Vallérc i
»Den giriga», Didier i »Familjen Benoiton»,
Paul Gerard i »En teaterpjes» m. fl.
Redan denna förteckning på utförda karaktärsroller
antyder mångsidigheten af K:s konstnärsskap.
Också var han under den tid af nära trettio år,
han tillhörde scenen, en af dess mest användbara
och använda förmågor. Såsom scenisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
