Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Kempe, Anders - 2. Kempe, Johan - Kempe, Frans Kristofer - Kempenfelt, Rikard - Kempenskiöld, Samuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förargelse. 1664 lät han i Amsterdam trycka ett
arbete: Perspicillum bellicum; det ähr Krigz-Perspektiv,
äfvensom ett annat: Probatorium
theologicum, eller theologischer proberung. Dessa
skrifter liksom ock hans Harmonia fidei et religionis;
Troons harmonij (Amsterdam 1671)
ansågos af svenska regeringen så farliga och förargelseväckande,
att den sistnämnda år utfärdade
befallning om deras offentliga uppbrännande.
Sedan han bosatt sig i Hamburg utgaf han vidare:
Den anatomeerde Graanen 1675; Die Schwedische
Standarte erhöhet 1683 och Die
Sprachen des paradieses 1688, i hvilken skrift
han ville bevisa, att svenskan talades i Paradiset,
samt Israëls erfreuliche Botschaft 1688,
för hvilket opus han förvisades från Hamburg
till Altona, där han dog 1689.
2. Kempe, Johan, alkemist. Född i Jämtland
1655; den föregåendes son.
Såsom medhjälpare
åt fadern vid hans alkemistiska laborationer,
hade han efter hand tillägnat sig dennes
kunskaper och alkemistiska vetande och började
vid sitt nittonde år praktisera på egen hand såsom
läkare. Efter att ha börjat utöfva antydda verksamhet
i Norge, förlade han densamma omväxlande
till Göteborg och utlandet (Holland och
Hamburg). Under ett lif, rikt på äfventyr, förstod
han skaffa sig en viss ryktbarhet såsom
uppfinnare af ett hemligt botemedel mot stenplågor.
I Köpenhamn, där han uppehöll sig
närmaste tiden efter faderns död, förvärfvade
han sig sådant anseende, att han presenterades
på hofvet och erbjöds en ansenlig lön med flera
förmåner, om han ville kvarstanna som läkare.
Men kärleken till fäderneslandet drog honom till
Sverige 1691, där han, efter att ha uppträdt
som praktisk läkare i Malmö och Göteborg, slutligen
hamnade i Stockholm och lefde ännu 1707.
Hans dödsår är obekant.
Kempe, Frans Kristofer, industriidkare, donator.
Född i Hernösand d. 5
mars 1847. Föräldrar: grosshandlaren
Johan Carl Kristofer
Kempe, som från Stralsund invandrat
till Sverige, och Anna
Franciska (Fanny) Franzén,
dotter af biskop F. M. Franzén.
Student i Uppsala 1866, aflade
K. medicine kandidatexamen 1873, men
afbröt kort därpå studierna för att ägna sig åt
trävaruaffärer, hvilka sedermera af K. bedrifvits
i vidsträckt omfattning. K., som 1885 blef chef
för Mo och Domsjö aktiebolag, intager ock numera
en ledande ställning inom sågverksindustrien.
I förhållande till sina arbetare har han tillämpat
den »upplysta despotismens» principer, i det att,
på samma gång han på mångfaldigt sätt varit
verksam till deras bästa, han förmenat dem att
genom fackföreningar tillvarataga sina intressen.
Då denna åtgärd 1899 vann efterföljare i Sundsvallstrakten,
föranledde detta en långvarig konflikt
mellan arbetsgifvare och arbetare. 1879 blef K.
tysk konsul i Hernösand.
Uppsala universitet
erhöll 1897 af K. en vacker donation af 150,000
kr. för en e. o. professur i växtbiologi.
Gift 1883 med Eva Charlotta Treffenberg, dotter
till f. d. landshöfding Curry Treffenberg (se
nedan).
Kempenfelt, Rikard, sjöhjälte, amiral i engelsk
tjänst. Född i Westminster 1718
och son af en svensk, Magnus
Kempe (adlad Kempenfelt), hvilken
var öfverste för ett engelskt
regemente och guvernör på ön
Jersey.
Rikard K. ingick tidigt
i engelska flottan och blef löjtnant
1740, men fick därefter
vänta i sjutton år, innan han befordrades till
nästa grad eller s. k. postkapten. Kort därefter
fick han deltaga i sjuåriga kriget, i det han
kommenderades med flottan under amiral Pocock
till de ostindiska farvattnen och deltog såsom
skeppskapten åt rear-admiral Stevens i trenne
sjödrabbningar mot fransmännen vid kusten af
Koromandel 1758–59.
Efter Stevens’ död,
anställdes han som skeppskapten hos amiral
Cornish och utmärkte sig för lysande tapperhet
vid engelska truppernas landsättning på Filippinerna.
Han tjänade sedermera under amiralerna
Hardy, Geary och Darby och utnämndes till rear-admiral
(kontre-amiral). I denna värdighet gjorde
han sin första expedition 1781, då han med utomordentlig
djärfhet seglade midt in i franska
flottan och, under det denna rangerade sig till
batalj, borttog femton konvoj-fartyg. Kort därefter
utförde han en icke mindre djärf bragd,
då han i viken utanför Guyenne borttog fransmännens
till Ostindien destinerade konvoj tillika
med tvenne linjeskepp. På hösten 1782 var han
kommenderad att åtfölja lord Howe, som skulle
afgå för att undsätta Gibraltar. En dag befann
sig K. på sitt skepp Royal Georges, som låg på
Spitheads redd under reparation, då plötsligt,
man vet ej huru, fartyget fylldes med vatten och
sjönk inom några ögonblick. Amiralen, som vid
olyckstillfället var i kajutan, omkom härvid med
femhundra man af besättningen. I lifrustkammaren
i Stockholm förvaras en liten metallkanon,
som blifvit upptagen från K:s sjunkna fartyg,
och förärad till samlingarna af amiral Virgin.
Kempenskiöld, Samuel, lärd. Född i Örebro
d. 8 jan. 1599. Föräldrar: d. v. skolrektorn, sedermera
kyrkoherden i Jäders församling af Södermanland
Johannes Andreæ Kempe och Anna
Larsdotter.
Sedan K. genom en utrikes resa
ytterligare ökat sin i Uppsala inhämtade lärdom
anställdes han 1621 såsom skolrektor i Nyköping.
Fem år senare blef han eloqu. lektor i Strengnäs
och tjänstgjorde sedermera såsom referendarie i
k. kansliet. Sekreterare i kammarkollegium 1640–51,
erhöll han därjämte 1641 fullmakt såsom
häradshöfding i Ale härad i Älfsborgs län och
adlades 1647 med namnet Kempenskiöld. Från
1649 tjänstgjorde K. som riddarhussekreterare
och dog i Stockholm d. 12 maj 1670.
Han ansågs för en af sin tids hårdaste män i Sverige
och är i synnerhet bekant för sin Historia Gustavi
libri V dialectica forma in usum scholasticæ
juventutis editi (1629, 2:dra omarb. uppl.
1648). Ett minne af hans frikostighet var den
portal af huggen sten, som 1650 på hans bekostnad
uppsattes vid västra ingången till S:t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
