Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Hierta, Lars Johan - 5. Hierta, Gustaf Adolf - 6. Hierta, Fredrik Filip - Hierta, Hans, se Järta - Hildebrand och Hildebrandsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han äfven kortare tider vid protokollet i hofrätten,
i kommersekollegium och hos justitiekanslären,
bestridde 1826–28 för det mesta
sekreterarebefattningen i bergskollegium och var
vid 1828–30 årens riksdag notarie hos ridderskapet
och adeln.
Vid samma riksmöte utgaf
H. och d. v. riddarhuskanslisten J. M. Crusenstolpe
en riksdagstidning, som rönte ovanlig framgång.
H. innehade då också för första gången
säte och stämma på riddarhuset, på grund af
fullmakt, men deltog ej i öfverläggningarna, utan
tjänstgjorde som protokollsförande. När inemot
riksdagens slut tryckeriet, på hvilket tidningen
trycktes, såldes, inköpte H. det och öfverenskom
i sept. 1830 med Crusenstolpe, vice häradshöfding
Andreas Möller, referendarien i riksgäldskontoret
Gabriel Lagergren, adjunkten vid Lunds
universitet Carl H. Lundblad och skalden Ingelman,
att gifva ut en ny tidning. Denna tidning
blef Aftonbladet, af hvilket första numret utkom
d. 6 dec. 1830 och genom sin lätta stil,
frisinnade hållning och sakrika innehåll eröfrade
en allt större och större läsarekrets, samt, då H.
1851 aflät den åt annan person och afträdde
som utgifvare, var den mest spridda tidning i
landet. I nära sammanhang med H:s publicistiska
arbete stod hans verksamhet som riksdagsman,
först som ledamot af riddarhuset och därefter
i borgareståndet, hvarest han under 1859–66
var en af hufvudstadens representanter samt efter
det nya riksdagsskickets införande 1867–72 i
Andra kammaren, där han likaledes satt på Stockholmsbänken.
Utan öfverdrift torde kunna sägas,
att knappast något väsentligt reformarbete i vårt
land blifvit utfördt under denna tid, i hvilket
icke H. tog större eller mindre del, och mycket
i den vägen, om hvars framgång föga hopp fanns,
då han började arbeta därför, blef både genomfördt
och erkändt för godt, innan han lade sina
ögon tillsammans. Varm och ihärdig befrämjare
af de stora kulturfrågorna, arbetade han ifrigt
för Sveriges politiska framåtskridande, upplysning,
rättvisa, mildare lagar, erkännande af hvarje
människas naturliga rättigheter, särskildt kvinnans,
för utsträckt religionsfrihet, ståndsrepresentationens
afskaffande, tidsenligare tullagstiftning,
sparsamhet med statens medel, o. s. v.
samt först och främst att föra 1809 års regeringsforms
konstitutionella grundsatser från
papperet till tillämpning i verkligheten. På
industriens och den stora handelns område
uträttade H. äfvenledes betydligt. Han var
den förste, som med framgång sysselsatte sig
med stearinljusfabrikationen i landet. På sin
ägendom Barnängen anlade han en sidenfabrik;
ställde sig i spetsen för det bolag, som under
namn af »Gotländska Myrodlingsbolaget» verkställt
utdikningar och odlingar på Gotlands vattendränkta
trakter; satte i gång de små ångbåtar,
som nu trafikera hvarje vattenled i hufvudstaden;
och allt detta på samma gång han
skötte en omfattande grosshandel och utöfvade
en ganska vidlyftig verksamhet såsom förläggare.
Hans förlagskatalog innehåller äfven vackra
minnesblad. Hans syftemål att sprida god läsning
för godt pris verkade också därhän, att få
länder nu mer torde kunna lämna litterära alster
till ett mera moderat pris än Sverige.
För sina underhafvande var han en god och
faderlig vän. En person i H:s ställning kunde
naturligtvis ej undgå att få en mängd ovänner
och motståndare. Men äfven dessa kunde
ej neka att göra rättvisa åt hans stora förtjänster
om nationens väckelse till politiskt själfmedvetande,
om landets utveckling och framåtskridande
i mångahanda riktningar.
Död i Stockholm d. 20 nov. 1872.
Gift 1833 med
Vilhelmina Fröding, som bl. a. skänkte 100,000
kr. till Stockholms högskola för upprättande af
en professur i nationalekonomi och år 1878
400,000 kr. till fond för en stiftelse »Lars
Hiertas minne», hvilken genom att framkalla
och befordra vetenskapliga, välsignelsebringande
upptäckter och uppfinningar, sociala förbättringar
och frisinnade reformer skall verka för det
mänskliga framåtskridandet.
Hierta, Gustaf Adolf, militär. Född d. 7.
maj 1781. Föräldrar: öfverstlöjtnanten
Lars Filip Hierta
och Vilhelmina von Troil.
Sjutton år gammal, anställdes
H. som adjutant vid Lifregementets
kyrassierer och var löjtnant
vid samma kår, då han
den betydelsefulla dagen den 13
mars 1809 i sin mån bidrog till en lycklig utgång
af Adlercreutz’ vågstycke. Härigenom var
också hans lycka gjord. Han avancerade jämförelsevis
hastigt, så att han 1826 var öfverste
och sekundchef för Lifregementets dragoner och
året därefter blef generalmajor.
År 1832 upphöjd
till friherre, utnämndes han 1843 till generallöjtnant
och blef två år senare generalbefälhafvare
i 3:dje militärdistriktet.
Hedersled. af Krigs-Vet.-akad., m. m.
Död i Uppsala d. 15 mars 1847.
Gift 1811 med friherrinnan Hedvig Ulrika Ridderstolpe.
6 Hierta, Fredrik Filip, publicist. Född i
Stockholm d. 13 dec. 1815; den
föregåendes son.
Endast fjorton år gammal tog H. studentexamen
i Uppsala och ingick
1833 som kornett vid Lifregementets
dragonkår. Efter en
längre resa 1837–38, hvarunder
han förnämligast besökte Grekland,
Mindre Asien och Egypten, genomgick
han Degebergs landtbruksinstitut och nedsatte
sig, sedan han 1841 tagit afsked ur krigstjänsten,
1844 såsom arrendator af den gamla släktgården
Främmestad i Västergötland, hvaraf han 1845
genom köp blef ägare.
H. var redaktör och
ansvarig utgifvare för Väktaren 1865–78 och
led. af Första kammaren 1878–85 samt deltog
i kyrkomötena 1868, 1873, 1878 och 1883. Död
d. 9 juni 1889.
Gift 1847 med Amalia Bernhardina Nordström.
Hierta, Hans, se Järta.
Hildebrand och Hildebrandsson. Äldste med
visshet kände stamfadern Olof Hildebrand, f. 1714
d. 1779, var arrendator af Skärblacka kvarn
nära Norrköping. Af hans sonsöner antog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
