Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herlin, Lars Vilhelm - Hermanson, von - 1. Hermanson, Johan - 2. Hermanson, Mattias von - Hermelin - 1. Hermelin, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tärde på krafterna och i förtid skördade hans lif,
i Stockholm, d. 22 nov. 1841.
Hermanson, von. Släkten härstammar från
Östergötland, från en bonde Per Hansson, som
lefde på 1600-talet, och har sitt namn från dennes
son Herman Persson, som var borgare och rådman
i Vadstena samt dog 1676. Dennes son,
Herman Hermansson, blef köpman i Stockholm
och hade sonen Johan, hvilken blef professor i
Uppsala. Dennes barn adlades 1744 och sonen
Mattias (se nedan) erhöll 1771 greflig värdighet.
1. Hermanson, Johan, lärd. Född i Stockholm
d. 18 sept. 1679. Föräldrar:
fackelmakaren hos Carl X Gustaf,
sedermera köpmannen Herman
Hermansson och Kristina Hansdotter.
Blott femton år gammal,
inskrefs H. som akademisk
medborgare i Uppsala, där han
bland sina studier företrädesvis
vinnlade sig om lagkunskapen. Ehuru aldrig
magister, förordnades han vid samma universitet
1707 till adjunkt i juridiska fakulteten och antogs
tre år senare till privatlärare i d. v. öfverståthållaren,
sedermera generalguvernören frih.
Burenskölds hus. När familjen kort därefter
flyttade till Skåne undan den i Stockholm utbrutna
pesten, var H. den följaktig och utnämndes,
hufvudsakligen på Burenskölds förord, 1715
till juris naturæ et moralicum professor vid Lunds
högskola. Efter att hafva beklädt detta ämbete
i två år, återvände han 1717 till Uppsala såsom
skytteansk professor och innehade denna
lärostol till sin död d. 9 febr. 1737.
Såsom universitetslärare utöfvade H. en ärofull och
gagnande verksamhet och åtnjöt anseende såsom
en af sin samtids förnämsta latinska vältalare.
Gift 1715 med Margareta Steuchia, en dotter
till ärkebiskopen M. Steuchius.
2. Hermanson, Mattias von, riksråd. Född
i Lund d. 13 maj 1716; den föreg:s son.
Inskrifven i kungliga kansliet 1734, fick H. 1738 åtfölja
frih. von Nolcken på hans beskickning till
Petersburg och erhöll af denna sin förman det amplaste
erkännande. Sedan H. vidare tjänstgjort som
kommissionssekreterare vid fredsslutet i Åbo 1743
och 1747 befordrats till sekreterare i kanslikollegium,
utnämndes han slutligen 1763 till e. o.
och 1756 till ordinarie kansliråd.
Tillika började
han göra sig bemärkt å den politiska vädjobanan.
Redan 1751 tillhörande såväl sekreta
utskottet och dess mindre sekreta deputation,
hedrades han med samma förtroenden vid 1755–56
års stormiga riksdag och ryckte nu fram i
Hattarnas främsta led i deras strid mot hofpartiet
och Mössorna. Det är ur hans hvassa penna,
säväl 1756 års tjänstebetänkande, afsedt att göra
tjänsteåldern till enda befordringsgrund, som
ständernas skarpa skrifvelser i den s. k. juvelsaken
flutit. Han sattes ock till utgifvare af den
s. k. riksdagstidningen, hvari hofvets missgrepp
skoningslöst blottades. Som belöning för sina
trogna tjänster blef han af det härskande partiet
insatt i den kommission, som skulle utarbeta ett
visst handelssystem, med ett årligt arvode af
3,000 daler s. m. och förfäktade i densamma för
sin tid framsynta åsikter, såsom växelkontorens
onytta och nödvändigheten af den cirkulerande
sedelmassans minskning.
1759 utnämnd till
statssekreterare, lyckades han i viss mån försona
sig med hofvet och fick å Fersens vägnar
uppdrag att föra underhandlingar vid de försök
som på Lovisa Ulrikas initiativ 1762 gjordes att
åstadkomma fred mellan Hattar och Mössor. Han
var ock en af de fyra fullmäktige, som afslöto
fredsunderhandlingarna med Preussen.
Vid Mössornas seger 1765 förflyttades H. till president
i kammarrevisionen och erhöll 1767 samma
värdighet i kammarkollegium. Följande år blef
H. i denna egenskap invecklad i en bitter tvist
med Mössrådet, som slutligen indirekt gaf anledning
till den genom Adolf Fredriks tronafsägelse
framtvingade riksdagen i Norrköping 1769,
då Hattarna åter kommo till väldet. H. erhöll
nu belöning för sina långvariga tjänster mot partiet
genom riksrådsvärdigheten, hvilken han i
maj 1772 åter dömdes förlustig vid Mössornas
nya framgång.
Efter revolutionen blef H. i
aug. 1772 af Gustaf III åter inkallad i rådet,
där han nu stannade, tills denna uråldriga institution
1789 upphäfdes af Gustaf III, såsom hämmande
hans äregiriga planer. Tillika var han
från 1777 åter president i kammarkollegium, men
lämnade äfven denna post 1789, af missnöje med
Gustaf III:s olagligheter, och man vill veta, att
H. författat det skarpa anförande mot förenings- och
säkerhetsakten, som på riddarhuset upplästes
af kaptenen, frih. Christer Posse. H., som 1762
erhållit friherrlig och 1771 greflig värdighet, afled
kort därefter i Stockholm d. 24 juli 1789.
Serafimerriddare.
H. var en af Sveriges utmärktaste
ämbetsmän, framstående i såväl konsten att
hålla andra till arbete som genom det egna föredömet
af arbetsifver och ordentlighet. Själf utmärkt
stilist, inlade han ock mycken möda att i
den s. k. ämbetsstilen få infördt lättare och naturligare
uttryckssätt. På grund af »dessa snillegåfvor,
förvarade i rikets handlingar», kallades
han af Gustaf III vid Sv. Akad:s stiftelse till dess
ledamot. I kroppsligt afseende väckte H. uppmärksamhet
genom sin ovanliga korpulens, som
gaf anledning till en mängd skämtsamma anekdoter.
Gift 1: 1747 med Maria Elisabet von
Bahr och 2: 1770 med friherrinnan Ulrika Fredrika
Cedercreutz.
Hermelin. Ätten härstammar från släkten
Skragge, som i midten af 1500-talet kom från
Norge till Värmland med Simon Skragge, hvars
sonsons son, kanslirådet Olof Nilsson Skragge
jämte sina styfbarn adlades 1703 med namnet
Hermelin. Dennes son, riksrådet Carl Hermelin
(se nedan), upphöjdes 1766 i friherrligt stånd och
blef stamfader för denna ätt.
1. Hermelin, Olof, ämbetsman, lärd. Född i
Filipstad 1658. Föräldrar: borgmästaren
Nils Månson och Karin
Andersdotter Skragge.
Inskrifven vid Uppsala universitet under
namnet Skragge, utbytte han detta
mot Hermelin, hvilket egentligen
var ett öknamn, gifvet af kamraterna
för hans ovanliga liflighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
