Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Gyllenborg, Jakob - 2. Gyllenborg, Olof - 3. Gyllenborg, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig vid förvaltningen utaf banken. Hans skicklighet
i utförandet af detta värf föranledde hans
inkallande till ledamot i reduktionskommissionen
1680 och 1681 i likvidationskommissionen, från
hvilka befattningar han befriades 1682. Han
hade nämligen föregående år förordnats till aktor
i stora kommissionen, där han, understödd af
konungen, blef den ledande. 1685 blef G. kammarråd
och direktör i likvidationskommissionen
och sedan, efter 1687 års upplösning af reduktionskommissionen
och -kollegium, K. M:ts deputerade
till reduktionsverkets afslutande tillkommit,
blef G. direktör härför och fullbordade
reduktionen.
I likhet med nästan alla af
Carl XI:s män, var han utmärkt för stor arbetsförmåga
och duglighet. Detta satte honom i
stånd att jämte ledningen af reduktionsväsendet
kunna deltaga vid ordnandet af indelningsverket
samt åtskilliga andra för riket nyttiga inrättningar.
Äfven på riksdagarnas gång hade han ett
stort inflytande. En så mångsidig användbarhet
i förening med helt och hållet likstämmiga
åsikter gjorde honom hos Carl XI särdeles väl
anskrifven, i synnerhet efter riksdagen 1689,
vid hvilken G. var en af konungens verksammaste
handtlangare. Till belöning blef han s. å.
utnämnd till landshöfding i Uppsala och Stockholms
län samt begåfvad med friherrediplom.
Vid 1693 års riksdag, då enväldet fullbordades,
var G. landtmarskalk och utnämndes två år
senare till k. råd och grefve.
En sägen, som
dock torde få lämnas åt sitt värde, berättar, att
konungen, då han några år därefter låg på sin
plågsamma dödsbädd, framkallat G. samt instämt
honom och hans reduktionskamrater inför
Guds rättvisa dom att svara för all den hårdhet,
hvartill de lockat sin öfverhet. Att G:s reduktionsifver
icke härledde sig af egennytta, skönjes
bäst däraf, att han, i motsats till flera af sina
likar, icke vid sin död efterlämnade någon förmögenhet.
Lifligt intresserad af vitterhet, har
G. efterlämnat åtskilliga tillfällighetsstycken, intagna
i P. Hansellis samling af äldre skalders
arbeten.
Död i Stockholm d. 11 mars 1701.
Gift 1675 med friherrinnan Anna Katarina
Thegner, dotter af reduktionsifraren Olof Thegner
(se nedan).
2. Gyllenborg, Olof, ämbetsman, vitterhetsidkare.
Född i Stockholm d. 21 aug. 1676;
den föregåendes son.
G. studerade i Uppsala
och var där en tid rector illustris 1696. Såsom
kammarherre vid hofvet förordnades han 1712 till
lagman i Västergötland och på Dal, innehade 1718
samma befattning i Arboga län, men flyttades följande
året ånyo till Västergötland. 1725 utnämndes
G. till landshöfding öfver Elfsborgs län och
slutligen 1733 till samma ämbete i Nyköping,
där han dog d. 28 maj 1737.
Påverkad af
faderns, farbroderns och broderns framgångar,
försökte sig G. äfven såsom vitter författare
och har efterlämnat åtskilliga dikter och sånger,
intagna fullständigt i Hansellis samlingar. De
utmärka sig i allmänhet för en ledig versifikation
samt en mild känslostämning. Tidens smak för
moraliskt satiriska veckoblad förledde honom,
då Svenska Argus upphört, att utgifva Skuggan
af den döda Argus (månadsskrift 1735). Jämförd
med sin ryktbara föregångare är denna
litterära produkt tämligen matt och intetsägande,
men »G:s milda lyriska stämning öfverensstämde
icke med den didaktiska strafftonen, och hans
innerliga hug kunde icke sänka sig till det
ytliga skämtet».
Som politisk personlighet
kunde ej G. täfla med sina yngre bröder i betydenhet,
men har dock vid ett tillfälle satt sitt
märke i tidens historia, nämligen då han vid
riksdagen 1723 utverkade hos adeln, att bönderna
fingo säte i deputationen öfver rådsprotokollen.
Gift 1710 med Katarina Gripenwald.
3. Gyllenborg, Carl, statsman, vitterhetsidkare.
Född i Stockholm d. 7
mars 1679; den föregåendes bror.
Under sin studietid i Uppsala
utmärkte sig G. för en sällsynt
talareförmåga och valdes till
universitets rector illustris,hvilken
befattning han med synnerlig utmärkelse
innehade ett år. Sedan
han någon tid tjänstgjort i K. kansliet, begaf
han sig 1701 till svenska hären i Livland, där
han anställdes som adjutant hos sedermera fältmarskalken
grefve C. G. Mörner. Här ådagalade
han så stora anlag för diplomatiska värf,
att han 1703 afsändes som kommissionssekreterare
till svenska beskickningen i London,
hvarest han 1710 utnämndes till resident och
1715 till minister. Invecklad i Görtz’ planer
mot den hannoveranska tronföljden i England,
togs han 1717 af engelska styrelsen i fängsligt
förvar och inspärrades på fästningen i Plymouth.
Efter ett halft års förlopp sattes han likväl på
fri fot och återkom på en ståtligt utrustad engelsk
fregatt till Sverige i augusti 1717. Här
befordrades han kort därefter 1718 till statssekreterare
vid handelsexpeditionen och skickades,
jämte Görtz, till fredsmötet med ryssarna på
Åland. Sedan underhandlingarna blifvit afbrutna,
utnämndes G. 1720 till hofkansler och s. å. till
svenskt sändebud vid fredsmötet i Braunschweig,
hvilket aldrig blef af.
Vid riksdagen 1723
upphöjdes han till riksråd och inträdde nu på
den bana, på hvilken han gjorde sitt namn så
nära införlifvadt med Sveriges politiska historia
under första skedet af den s. k. frihetstiden.
Hans offentliga lif och verksamhet från denna
tid kunna här så mycket lämpligare förbigås,
som de tillhöra fäderneslandets allmänna historia.
Hufvudman för Hattpartiet och Arvid Horns
outtröttlige medtäflare, lyckades han vid riksdagen
1739 krossa Mösspartiet och dess mäktige
ledare och intog den sistnämndes plats, som
kanslipresident.
Som offentlig person var
G. smidig och ränklysten. Han hade genomgått
sin politiska skola i England och ägde ungefär
samma goda och dåliga sidor som en engelsk
statsman på den tiden. Det, hvarutinnan samtid
och eftervärld lika ägnat honom sitt loford,
var den kärlek, hvarmed han omfattade vitterhet
och vetenskaper.
Hans farfar, far, farbror
och bror hade alla sysselsatt sig med skaldskap,
och äfven Carl G. älskade denna konst och
idkade den med framgång. Såsom kansler för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
