- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:418

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Günther, Julius - Günther, Klas Efraim - Gyldén, Johan August Hugo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Masaniello i »Den stumma från Portici», Narcisse
i »Turken uti Italien», titelrollerna i »Robert
af Normandie» och »Stradella», Edgar i »Lucie»,
Nemorino i »Kärleksdrycken», Elvino i »Sömngångerskan»,
Raoul i »Hugenotterna», m. fl.
1845 företog G. en resa till Köpenhamn, där
han följande året den 19 och 31 januari uppträdde
på k. teatern i »Hugenotterna» och lofprisades
som en »smagfuld Sanger». Han fortsatte
resan till Hamburg, där han sjöng på
Filharmoniska sällskapets konserter och på
Stadtteatern utförde Octavios parti i »Don
Juan», rönte stort bifall. Sommaren 1846 kom
G. till Paris, där han uppehöll sig till i juli
1847 och studerade för den ryktbare Garcia.
På hemresan uppehöll han sig en tid i Baden-Baden
hos den bekante pianisten och kompositören
Pixis, där han kom i beröring med åtskilliga
musikaliska ryktbarheter, bland andra
Mendelssohn-Bartholdy. 1851 företog han åter
en resa till Paris, reste 1853 i Norge och Finland,
1855 och 1857 i Schweiz och Italien
o. s. v. Från 1850 var G. i tolf års tid sångmästare
vid operan i Stockholm och 1861–81
kördirigent i Nya harmoniska sällskapet.
Lärare i solosång vid konservatoriet 1858, erhöll
han 1864 professors titel. 1898 lämnade
han sin ordinarie befattning vid konservatoriet,
men bibehöll dock en del elever. Under den
tid G. var anställd vid operan, var han en af
publikens gunstlingar. I besittning af en vacker,
om också icke stor röst, förstod han att behandla
densamma på ett utmärkt sätt, och hans
uppträdande präglades af mycken finess. Som
sånglärare har G. varit af stor betydelse för
den svenska musikaliska världen. Antalet af
hans elever är, snart sagdt, oräkneligt. Icke
endast vid konservatoriet, utan äfven privat har
han i en tidrymd, längre än som varit de flesta
beskärd, utbildat röster i sångens svåra konst,
och han har genom sina lärjungar vunnit många
segrar.

Ogift.


Günther, Klas Efraim, justitiestatsminister.
Född å Karlslund i Närike d.
29 dec. 1799. Föräldrar: kaptenen
Kristian Ernst Günther
och Agneta Charlotta Carpelan.

Sedan G., som 1817 blef
student i Uppsala, därstädes
vunnit den filosofiska graden 1824,
ingick han året därefter på den
civila tjänstemannabanan såsom e. o. kanslist
i justitierevisionen.

1830 erhöll han häradshöfdingetitel
och blef tio år senare ord. kanslist
i justitierevisionen, med namn, heder och värdighet
af protokollssekreterare. Från revisionssekreterareämbetet,
hvartill han blifvit befordrad
1842, inkallades G. 1848 som statsråd i den
mera liberala ministär, till hvars bildande Oscar I
närmast föranleddes af 1848 års marsoroligheter.
Det representationsförslag, som af densamma
framlades för 1850–51 års riksdag, vann,
trots ett lysande försvar af G. m. fl. konungens
rådgifvare, dock ej bifall af mer än ett stånd;
borgarståndet. På höjderna blåste ock åter en
mera konservativ vind, och G. utbytte 1851 taburetten
mot en plats i högsta domstolen. Ännu
en gång inkallad i konseljen såsom justitiestatsminister
1856, lämnade han den åter 1858, för
att intaga sin förra plats som justitieråd. S. å.
utnämnd till serafimerriddare, afled G. i Stockholm
d. 22 juli 1861.

Den frisinnade uppfattning
och själfständighet i åsikter, som utgjorde
ett utmärkande drag hos G. såsom domare,
förnekade sig ej heller vid konungens rådsbord.

Gift 1845 med Hilda Augusta Sofia Grewesmühl.


Gyldén, Johan August Hugo, astronom. Född
i Helsingfors d. 29 maj 1841.
Föräldrar: professorn vid universitetet
därstädes Nils Abraham
Gyldén
och Beata Sofia Wrede.

G. blef student i Helsingfors
1857, kand. i fysisk-matematiska
fakulteten 1860 och promoverades
s. å. till filosofie magister.
Efter ett års vistande i Tyskland för astronomiska
studier aflade han 1862 licentiatexamen
och begaf sig till Pulkova, för att tjänstgöra
vid därvarande astronomiska observatorium. Utnämnd
till docent i astronomi vid universitetet
i Helsingfors i dec. sistnämnda år, förklarades
han 1863 för filosofie doktor och utnämndes till
astronomie adjunkt vid observatoriet i Pulkova.
Erhöll på begäran afsked från docenturen i
Helsingfors och blef 1865 äldre astronom vid
nämnda observatorium. Efter en 1867 i vetenskapligt
ändamål företagen resa till Sverige,
Norge och Danmark, utnämndes han 1870 till
kollegieråd och kallades 1871 till Svenska Vetenskapsakademiens
astronom och föreståndare för
dess observatorium i Stockholm. 1884 kallades
G. som professor till universitetet i Göttingen,
men antog icke denna befattning. Han höll
från denna tid föreläsningar vid Stockholms observatorium,
hvilka åhördes äfven af utlänningar,
som ville bli bekanta med G:s teorier för de
intermediära och absoluta banorna. Sedan 1888
var G. lärare i astronomi vid Stockholms högskola.

Led. af Vetensk.-akad. m. fl. lärda in- och
utländska samfund.

De nordiska rikenas
vetenskapliga årsskrifter hafva af G:s hand blifvit
riktade med en mängd förtjänstfulla afhandlingar.
Hans förnämsta förtjänst ligger i, att
han länkat den teoretiska astronomien in på helt
nya banor. Dessförinnan hade astronomerna vid
beräkning af störingar nästan uteslutande följt
den klassiska metoden för konstanternas variation.
Enligt denna metod tänkes den betraktade
himlakroppen i hvarje nu röra sig längs en
elliptisk bana, nämligen den Kepplerska ellipsen,
som kroppen skulle följa under inverkan af
centralkroppens attraktion, om i samma ögonblick
de störande krafterna upphörde att verka.
På grund af nämnda krafter förändras emellertid
den ifrågavarande ellipsen oupphörligt till
läge och form, och metoden går ut på att beräkna
dessa förändringar medels successiva approximationer.
Det är emellertid klart, att i de
fall, då störingarna äro betydliga och ständigt
verka i samma riktning, hvilket exempelvis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/a0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free