Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folcher, Johannes - Forbes - 1. Forbes, John - 2. Forbus, Arvid - Fornelius, Lars - Fornell, Bror Edvard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1698, men hade knappt tillträdt den, förrän han
kom i öppen fejd med sina ämbetsbröder. Kränkt
och missmodig, sökte han sig en annan verkningskrets
och lyckades att bli teolog, professor
i Pernau 1701. Då han, genom predikningar
och disputationer i Speners anda, yrkade på en
verksammare kristendom, råkade han äfven här
i tvist och stridigheter och ställdes inför en kommission,
som skulle granska hans lärosatser.
Emellertid öfversvämmades Livland af ryssarna,
och F. flyktade öfver till Sverige 1710. Då han
i Stockholm sökte utsprida sina lärosatser, nedsattes
öfver honom en af justitierevisionen förordnad
kommission, som fann honom förvunnen
till irrlärighet och dömde honom till fängelse.
Regeringen tycktes dock böjd för mildare åtgärder,
men då konungen hemkommit från Turkiet, tillsattes
åter en nämnd att undersöka förhållandet
och F. dömdes förlustig sina befattningar som
präst och universitetslärare 1718. Icke dess
mindre kvarhölls han i fängelse till året därpå,
då han ändtligen lösgafs och nedsatte sig på en
liten gård, Hjerpegården i Asarums socken, där
han dog d. 24 nov. 1729.
Med en rättskaffens
vandel och gudsfruktan, hvars allvar var utom
allt tvifvel, förenade F. mycken lärdom och har
författat flera skrifter i kyrkliga och politiska
ämnen.
Gift med Katarina Velshuysen.
Forbes. Ätten härstammar från en gammal
skotsk adlig ätt och inkom på 1550-talet till
Sverige, där tre grenar erhöllo adlig värdighet
och en – se nedan – friherrlig. Denna kallade
sig Forbus.
1. Forbes, John (Forbesius, Johannes), teolog.
F. inkallades till Sverige af Carl IX, som
ansåg, att protestanterna måste vara eniga, om
de skulle kunna vinna seger öfver katolicismen.
Konungen ville därför åstadkomma ett närmande
mellan den svenska och den reformerta kyrkan
och lät i Uppsala anställa en disputation, den
17 nov. 1608, mellan F. och några svenska
teologer. Disputationen rörde sig hufvudsakligen
om Gud som första orsaken till allt, äfven det
onda, samt om det ovillkorliga nådevalet, hvilka
meningar F. skriftligt försvarade bl. a. mot
ärkebiskopen Olaus Martini och prof., sedermera
biskopen Joh. Rudbeckius. F. lär dock
icke ha sökt gendrifva ett par af den senares
argument, hvaraf uppkommo slagorden »Ad hæc
Forbesius nihil!» – »På det kunde F. icke
svara något!»
F. lämnade Sverige 1610, sedan
kungen en tid efter disputationen tycktes ha slagit
sina kyrkliga planer ur tankarna.
2. Forbus, Arvid, krigare. Född på Åsnäs i
Finland d. 15 jan. 1598. Föräldrar: Ernald Forbes
till Nyboda och Karin Björnram.
Tidigt antagen
i hären tjänte han sig under Gustaf Adolfs
krig från simpel soldat upp till öfverstlöjtnant vid
öfverste Metstakes finska regemente 1630. Därefter
beklädd med en chefsplats under hertig Bernhard
af Weimar, tjänte han här till dennes död, då
han af regeringen erhöll ett regemente Norrlandsknektar
och ställdes under Banérs fanor.
1641 utnämnd till öfverkommendant i Vor-Pommern
och kommendant i Stralsunnd, undfick han
fem år därefter fullmakt som generalmajor af
infanteriet och utnämndes 1648 till guvernör
öfver Pommern. Två år senare krigsråd, upphöjdes
han 1652 till friherre med Kumo i Finland
till friherreskap. Året innan Kristina nedsteg
från svenska tronen utnämndes F. till riksråd.
Han åtnjöt sedermera af Carl X ett välförtjänt
förtroende, fick under det andra danska kriget i
uppdrag att organisera stridskrafterna i Skåne,
Halland och Blekinge samt nämndes till general
1658. Död i Stettin d. 29 jan. 1665.
Liksom mången annan skapade F. sig en bana under
trettioåriga kriget och synes ha varit en lika
modig krigare, som han sedan blef en driftig
ämbetsman. Utrustad med föga bildning, har
han dock efterlämnat många drag af ett ädelt
sinnelag, särskildt i omvårdnaden om de styfbarn,
han erhöll i sitt äktenskap 1639 med Margareta
Boije af Gennäs, änka efter öfverste Henrik
Horn.
Fornelius, Lars, universitetslärare, estetiker.
Född i Fornåsa socken i Östergötland 1606. Föräldrar:
bonden Jon Persson och Ragnild Nilsdotter.
Såsom ett bevis på den grundliga lärdom,
af hvilken F. redan var i besittning, då han 1624
blef student, anföres, att han vid tjugu års ålder i
Uppsala höll en oration på grekisk vers. Sedan
han vid nämnda högskola i ytterligare fyra år
fortsatt sina studier, begaf han sig till Holland,
där han i Leyden promoverades till filosofie magister
omkring 1630. Därefter ställde han sin
färd till Tyskland, uppsökte Gustaf Adolf vid
Nürnberg, bevistade slaget vid Lützen och åtföljde
den konvoj, som förde konungens lik öfver till
Sverige.
1634 förordnad till bibliotekarie i
Stockholm, utnämndes han året därpå till poesëos
professor i Uppsala, men utbytte 1646 denna
befattning mot en lärostol i teologiska fakulteten,
med Gamla Uppsala till prebende. Död d. 7
juli 1673.
Lars Fornelius, »Sveriges förste
estetiker», var en aristokratiskt bildad man, som,
ehuru han, i likhet med sina samtida, ensidigt
och uteslutande fäste sig vid den antika poesien,
fått och med rätta förtjänar ett namn i Sveriges
litteraturhistoria. Hans år 1643 utgifna Poëtica
tripartita ex probatissimis linguæ utriusque
scriptoribus conformata, är nämligen det första
fullständiga försök till en estetik, som blifvit
åstadkommet i Sverige. Utom detta arbete och
en mängd tillfällighetsvers, har F. författat en
»comoedia», samt tvenne heroiska kväden, det
ena öfver Gustaf I och det andra om Gustaf II
Adolf, om hvilket senare F:ii vän och gynnare,
den lärde professor Wallius, yttrade, att det i
språkets renhet och stilens behag är fullt jämförligt
med Virgilius.
Gift 1634 med Anna
Andersdotter.
Fornell, Bror Edvard, militär, novellförfattare.
Född på Eckran, en liten bondgård
i närheten af Göteborg, d.
28 juli 1820.
F. ingick tidigt
vid marinregementet i Karlskrona
där han, under en plikttrogen utöfning
af det militära värfvet,
efterhand avancerade till öfverstlöjtnant,
1866.
Under pseudonymen
»Jeremias Munter» uppträdde F. på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
