Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fehrman, Daniel - 2. Fehrman, Carl Gustaf - Feif, Kasten - Feilitzen, von - 1. Feilitzen, Carl Fredrik Johan von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
saktmodig, välvillig, uppriktig och vänfast och var
högt uppburen af Tessin, i hvars hus och konstnärscirklar
han var en värderad och gärna sedd
gäst.
Gift 1745 med Maria Katarina Schade.
2. Fehrman, Carl Gustaf, medaljgravör. Född
i Stockholm 1746; den föregåendes
son.
Han bestämdes tidigt för faderns konst och erhöll
1759 undervisning i ritning
och modellering af L’Archevesque.
När den äldre F. några
år senare träffades af slag, fullgjorde
han från d. 17 febr. 1764
allt hvad som hörde till dennes syssla vid K.
myntet, men likväl försummade F. ej sina studier,
och 1774 erhöll han ett treårigt understöd för
att i utlandet förkofra sin skicklighet i gravörkonsten.
Kosan ställdes till Paris, där han i ett
och ett halft år modellerade under Pajou vid
målarakademien. Därifrån reste han okt. 1775 till
Rom, hvarest han åtnjöt Sergels handledning
och för öfrigt umgicks med landsmännen Wertmüller
och Masreliez. Hemresan anträddes vid
midsommar 1778 öfver Florens, Bologna och
Venedig. Efter hemkomsten 1779 utförde han
flera vackra arbeten, men förbigicks vid tillsättandet
af medaljörssysslan vid myntet efter faderns död
af Ljungberger; dock bibehölls han »till vidare
uppmuntran» vid den lön, fadern innehaft. Först
efter medtäflarens död 1787 erhöll F. medaljörsbefattningen,
sedan han under tiden utnämnts
till professor vid målare- och bildhuggare-akademien.
Han afled i Stockholm d. 24 dec. 1798.
Som konstnär tillhör Fehrman afgjordt den
riktning, som inom vår svenska skulptur företrädes
af Sergel och inom måleriet af Masreliez.
Hans kompositioner äro i allmänhet flärdfria,
modelleringen ädel och ren och hans hufvud fina,
om också ansiktsmodelleringen är något uppblåst.
Någon långsträckthet i figurerna gör sig dock
emellanåt märkbar, äfvensom någon flackhet i
reliefen.
Gift 1781 med Regina Elisabet Howe.
Feif, Kasten, ämbetsman, en af Carl XII:s
gunstlingar. Född i Stockholm
d. 29 sept. 1661. Föräldrar:
kramhandlaren Peter Feif, hvars
far James Fyf i Gustaf Adolfs
tid inkom till Sverige från Montrose
i Skottland, samt Maria, en
dotter till den bekante vinskänken
vid Norrmalmstorg i Stockholm
Casten Hoff.
F. började sin bana som lärling
hos en hattmakare, med hvilken han öfverflyttade
till Finland, och uppehöll sig där några år. Då
hans husbonde gjorde bankrutt, återvände F.
till Sverige och begynte, ehuru redan till åren,
studera och erhöll 1682 plats såsom e. o. kanslist
i konungens kansli. Skrifvare under Piper, gjorde
han genom sin arbetsamhet, raskhet och kännedom
i finska språket en hastig lycka, befordrades
till registrator 1697, adlades 1705, utnämndes till
krigsråd 1708 och året därpå till kansliråd och
statssekreterare för inrikes ärendena. Hos Carl
XII kom han i synnerlig ynnest genom sina roande
upptåg, det mod, med hvilket han delade krigarens
faror, och den beredvillighet, hvarmed han
alltid var färdig att bifalla konungens förslag.
Mellan de båda antagonisterna Rehnskjöld och
Piper lotsade han sig med stor skicklighet, genom
att vara den förres spion på den senare, sin forna
förman. Då Piper 1709 blifvit fången vid Pultava,
föllo alla inrikesmålen i F:s händer, och
under konungens vistelse i Turkiet berodde Sveriges
öden icke obetydligt af F:s ledning.
1714, då Carl återvände hem, utfärdade F. för
honom på gränsen af Valakiet det respass, med
hvilket han, såsom bekant är, förklädd återkom
till Sverige. F. erhöll 1714 landshöfdingefullmakt
och utnämndes 1715 till ombudsråd vid krigsexpeditionen,
hvilken post han innehade till 1719,
på en tid då storartade ansträngningar gjordes
för höjandet af rikets försvarsväsen. 1715 blef
han friherre. Hans befordringar och utmärkelser
fortforo äfven efter Carl XII:s död: 1723 utnämndes
han till president i statskontoret. Död
d. 12 mars 1739.
Under Carls vistelse i Turkiet
var F. hans dagliga sällskap och uppgjorde
med honom planer till Stockholms förskönande
och fortsättning af slottsbyggnaden, för hvilka
ärenden F. underhöll en liflig brefväxling med
Tessin. Denne, en vän till F., tecknar honom
såsom »flitig, godhjärtad, redlig, ren i kläder,
seder och hjärta, samt en trogen svensk», hvaremot
andra samtida påstodo: »att han var mindre
skicklig, men mer egennyttig än Piper, samt
därtill plump, hämndlysten, trolös och hatad af
alla, som ägde hans bekantskap.»
Gift 1691 med Anna Kristina Barckhusen.
Feilitzen, von. Släkten uppgifves härstamma
från en adlig ätt von Feilitzsch i Tyskland,
som inkom till Sverige 1620 med Adam von
Feilitzsch. Denne erhöll 1628 i förläning godset
Tirsen i Livland. Sedan detta försålts 1731 af
sonsonen, kaptenen Carl Gustaf von F., öfverflyttade
denne till Östergötland och kallade sig
von Feilitzen. En numera utdöd gren af släkten
erhöll 1818 svenskt adelskap.
1. Feilitzen, Carl Fredrik Johan von, skriftställare.
Född i Slaka socken i
Östergötland d. 22 sept. 1802.
Föräldrar: majoren Olof von Feilitzen
och Charlotta Maria Sofia
Ehrenborg.
Sexton år gammal,
ingick F. i tjänst vid Andra lifgrenadierregementet,
där han uppnått
löjtnantsgraden, då han tog
afsked 1830. År 1843 flyttade han till hufvudstaden,
där, liksom i födelseorten, hans nit och
beredvillighet snart togos i anspråk för åtskilliga
allmänna förtroendeuppdrag. Varm vän af konst
och litteratur, bidrog han kraftigt till upprättandet
af Artisternas och litteratörernas pensionsförening
1847, och var där skattmästare till
1861. Såsom författare har han under signaturen
»Carl» eller »C. v. F.» i flera tidningar meddelat
en mängd mindre stycken i bunden stil
och äfven utgifvit sådana i broschyrform, hvilka
dock ej varit i bokhandeln tillgängliga. Död i
Stockholm d. 7 nov. 1876.
Gift 1829 med
Amalia Charlotta Sofia Lehnberg, dotter till
biskop M. Lehnberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
