- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:326

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fallstedt, Ingel - Fallström, Carl Daniel - Faltz, Reymund - Fant - 1. Fant, Mikael - 2. Fant, Johan Mikael

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genom behandlingssättet, som rättar sig smidigt
efter arbetets art och lynne. Han kan vara nobelt
allvarlig och bredt humoristisk.

Utförandets finhet har af ingen svensk skulptör blifvit
uppdrifven så högt som af Fallstedt. Hans behandling
af accessoarerna närmar sig de moderna
italienarnas brio, men han låter dock ej utförandets
koketteri göra sig gällande på bekostnad af
det hufvudsakliga i konstverket, i dess karaktär,
dess inre lif.»

Gift med Maria Louise Hammarstrand.


Fallström, Carl Daniel, skald. Född i Gefle
d. 26 okt. 1858. Föräldrar: grossh.
Carl Thure Fallström och Hildegard
Eufrosyne Charl. Forsten
.

F. utbildades först till skådespelare,
men hans håg drog honom
snart åt litterär verksamhet och
1880–81 vistades han i Paris
som »Aftonbladets» korrespondent.
Vid denna tid utgaf han 1880 ett debutarbete
Novelletter, hvilket dock gick rätt obeaktadt
förbi. Efter att 1883 jämte G. af Geijerstam
redigerat teatertidningen Puck publicerade
han s. å. Fragment, en ny samling prosaskrifter
jämte några poem. Sedan han under de följande
åren strött omkring sig dikter i olika tidningar
och tidskrifter, banade han sig 1887 först väg till
allmänheten genom sin första större diktsamling
I vinterkväll. 1890 och 1892 utgaf han nya diktsamlingar,
Chrysantemum och Vildrosor, den senare
belönt med Beskowska resestipendiet. Vidare
har F. skrifvit proverbet En förmyndares visit
1887, öfversatt Talismanen af Fulda 1896,
samt författat diktcyklarna Gustaf II Adolf
1894 och Ur Gustaf Wasas saga 1896, till
operans minnesfester. 1899 utkommo hans Valda
dikter
i två volymer.

Utan att anslå några
absolut nya toner är F. likväl en verklig skald
med mycken känsla och stor friskhet och klangfullhet
i formen. Hans diktning präglas af något
ungdomligt käckt - det är ett sus af vårens
vind och en svallning af ett lättrördt blod i hans
melodiska dikter. Han sjunger gärna om det
vackra Stockholm eller om det friska lifvet på
fjordarna i dess skärgård – stundens stämning,
antingen den framkallas af blicken från något
vackert kvinnoöga, af någon syn i naturen, någon
vemodsfull bild ur det omgifvande gatulifvet,
något fosterländskt minne eller någon företeelse
från det eleganta societetslifvet, får pregnanta
och schwungfulla uttryck i Fallströms dikter,
som nästan alltid utmärkas af ett säreget behag,
men knappast ha något större djup.

Ogift.


Faltz, Reymund, medaljgravör. Född i Stockholm
d. 4 juli 1658; son af guldsmeden
Reymumd Faltz och Susanna
Hartman
.

Föräldralös innan han ännu uppnått tio års
ålder, utvecklade han, under nödvändigheten
att sörja för sig
själf, tidigt sina ovanliga förståndsgåfvor.
Till en början inöfvad
i guldsmedsyrket, lärde han sig med lätthet
koppargravyren och begaf sig 1680 utomlands
för att utbilda sig i denna konstgren.
Efter längre och kortare uppehåll i Köpenhamn,
Hamburg, Lübeck, Augsburg, Strassburg m. fl.
städer, ankom han 1683 till Paris, där han en
tid arbetade hos medaljören Du Cheron. Hans
arbeten väckte här allmän uppmärksamhet och
kommo slutligen för den ryktbare ministern
Louvois, som betryggade den unge svenskens
närmaste framtid, genom en årlig pension af
1,200 livres. 1686 lämnade han emellertid
Frankrike och återvände hem efter att ha besökt
Holland och England. I sitt fädernesland utarbetade
han 1687–90 åtskilliga k. medaljer.
Reda 1688 blef han af kurfursten af Brandenburg
kallad till Berlin som dennes hofmedaljör,
hvilken tjänst han dock tillträdde först 1691.
F., som utförde åtskilliga utmärkta porträtt i
Berlin, besökte 1694–95 Stockholm och modellerade
då Carl XI. Död i Berlin d. 21 maj
1703. Såsom konstnär stod F. långt framom
sina föregångare och var redan under sin vistelse
i Paris känd öfver större delen af Europa.

Ogift.


Fant, en ursprungligen finsk släkt, som härstammar
från Fantas gård i Österbotten. Släktens
stamfader i Sverige, Mikael Fant, flydde
under ryssarnas härjningar från Finland och erhöll
af Carl XII fullmakt på Alfta pastorat i
Helsingland.


1. Fant, Mikael, präst. Född i Alfta i Helsingland
d. 16 aug. 1718. Föräldrar: kyrkoherden
Mikael Fant och Maria Vargentin.

Student i Uppsala 1732, vann han efter elfva års
studier den akademiska lagern och antogs, sedan
han erhållit prästerlig ordination, 1746 till huspredikant
hos dåvarande öfverståthållaren friherre
Fuchs. Af honom rekommenderad till hofvet, utnämndes
han till e. o. hofpredikant 1747 och vann
af så väl konungafamiljen som allmänheten ett enhälligt
bifall för sina predikningar.

1752 utnämndes F. af Adolf Fredrik till kyrkoherde i
Eskilstuna, Klosters och Fors församlingars pastorat
af Strengnäs stift, men dog redan d. 7 november 1754.

Af hans efterlämnade homiletiska
arbeten märkas företrädesvis: Christeliga betraktelser
öfver samteliga sön- och högtidsdagars
evangelier
, efter hans död utgifna af hans halfbror,
domprosten J. M. Fant 4 delar 1760–62.

Gift 1753 med Kristina Ström.


2. Fant, Johan Mikael, präst. Född i Alfta
prästgård i Helsingland d. 14
okt. 1735; den föregåendes halfbror
och son till kyrkoherden
Mikael Fant och hans andra
hustru Elisabet Helsingia.

Den femtonde i ordningen af
sjutton lefvande syskon och endast
elfva år gammal när fadern
dog, utan att efterlämna någon förmögenhet, var
F. en af de många, som under kamp mot armod
och vidrigheter i ungdomen förvärfvat sig en
oberoende ställning. Student i Uppsala 1751,
promoverades han därstädes till filosofie magister
1758 och prästvigdes 1760. Tidigt bemärkt för
sitt behagliga yttre, angenäma umgängessätt och
sina anlag som vitterhetsidkare och andlig talare,
antogs han först till huspredikant hos frih. Carl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/a0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free