Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Engeström, Lars von - 6. Engeström, Jonas Albin - Engström, Albert Laurentius Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
statsminister för utrikesärendena. Då hans meningar
i politiskt afseende voro mera konservativa än
»1809 års mäns», kom han på denna post mer
än en gång i konflikt med sina kamrater i konseljen,
men då han i hög grad hade den gamle
konungens öra, lyckades han ofta göra sin vilja
gällande. Ehuru från början motståndare till
Carl Johans val till svensk tronföljare, fogade
han sig lydigt efter dennes vilja och blef på sin
post ett villigt redskap åt hans planer. Den reaktionära
riktning, Carl Johans politik snart började
antaga under den heliga alliansens dagar,
torde däremot i icke oväsentlig grad vara att
tillskrifva E:s inflytande. Han blef ock med anledning
häraf en skottafla för oppositionens missnöje,
och då han ej längre tilltrodde sig krafter
att trotsa den hotande stormen, afgick han 1824
från sitt ämbete och begaf sig till hustruns arfvegods
i Polen, Jankowicz, där han afled d. 19
aug. 1826.
Å begåfningens vägnar var E. sina
här upptagna bröder underlägsen och har för sin
karriär hufvudsakligen att tacka sin arbetsskicklighet
och plikttrohet. Egentliga vyer synes han ha
saknat, men berömmes för personligen älskvärda
egenskaper, hvarjämte äfven på hans lott synes
ha fallit någon del af det moraliska mod och
själfständighet, som utgjorde det mest framträdande
draget i hans broder Johans karaktär. Vid
sitt afsked undfick han i pension den i vårt land
i synnerhet den tiden ovanligt stora summan af
tiotusen riksdaler banko, hvaraf tredjedelen skulle
tillfalla hans fru efter hans död. På den upphöjda
plats, han beklädde, hade han erhållit alla
de utmärkelser och värdigheter, hvilka i Sverige
kunna vinnas, såsom serafimerorden, kansleriatet
öfver Lunds universitet, 1809–10 grefvediplomet
1813 m. m. Som kansler för Lunds universitet
ådagalade han ett varmt nit för vetenskaperna
och deras idkare samt följde med aldrig
svalnadt intresse de studerandes framsteg i vetenskaper
och sedlig bildning. I kärlek till konster
och vetenskaper en värdig ättling af Benzelierna,
förökade han ansenligt det stora bibliotek, han
såsom fideikommiss erhållit af sin morbroder,
statssekreteraren M. Benzelstierna, och anslog
lön åt en egen bibliotekarie, som skulle hålla
det tillgängligt för allmänheten. Biblioteket blef
1864 införlifvadt med K. biblioteket.
Hans Minnen och anteckningar, som 1876 utgåfvos af
Elof Tegnér, utmärka sig förnämligast genom
där inväfda anekdoter, som belysa tidens personal- och
kulturhistoria, hvaremot den politiskt
intresserade har relativt föga att hämta ur arbetet.
6. Engeström, Jonas Albin, universitetslärare,
matematiker. Född i Mjellby socken i Bleking den 29 mars
1787; den föreg. kusins son. Föräldrar:
kyrkoherden därstädes Carl Engeström (af den oadlade
grenen af släkten) och Sofia Maria
Albina.
Vid Lunds universitet, där E., femton år gammal,
inskrefs bland de studerande, åtnjöt han af professor
Tegman undervisning i matematik och af
Retzius i kemi, de vetenskaper åt hvilka han sedan
med förkärlek ägnade sina studier. Promoverad
till filosofie doktor 1808, anställdes han till en
början som e. o. amanuens vid universitetsbiblioteket
och förordnades i mars 1810 till docent
i matematik och astronomi samt till amanuens
vid astronomiska observatoriet. De två därpå
följande åren tillbragte E. vid Köpenhamns universitet,
i det han studerade kemi och fysik under
Örsted. E. utnämndes 1811 till kemie-adjunkt
och laborator samt året därpå till professor i
kemi och fysik. Matematiken blef dock alltjämt
hans älsklingsstudium och han ägde, enligt samtidas
vittnesbörd, ovanliga anlag för vetenskaplig
verksamhet på detta område. Prästvigd 1824,
utnämndes han samma år till kyrkoherde i Hardeberga
och Sandby prebendepastorat; blef teologie
doktor 1830. Död d. 17 juli 1846.
Hans skrifter utgöras af akademiska disputationer,
programmer och afhandlingar i Fysiografiska sällskapets
årsberättelser.
Gift 1823 med Margareta Sofia Faxe, dotter af
biskop V. Faxe i Lund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
