Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Ekmarck, Lars August - 3. Ekmarck, Jon Ulrik - Ekström, Daniel - Ekström, Carl Ulrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smärre skaldestycken och prosaiska uppsatser
under titel Clythia 1813; författade sedermera
Freden, skaldestycke, prisbelönt af Svenska akademien
1847; Dikter 1857; en Guide de l’étranger
dans Stockholm et ses environs 1830, och öfversatte
flera arbeten, bland annat »Europeiska
civilisationens historia» af Guizot. Såsom sekreterare
i »Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande»
1835–69 besörjde E. under en följd af
år redaktionen af dess tidskrift »Läsning för
folket».
Död d. 2 juli 1869.
Gift med Kristina Dorothea Martin.
3. Ekmarck, Jon Ulrik, historisk författare.
Född d. 16 april 1794 i Strengnäs; de föreg. bror.
E. blef vid tjugu års ålder student vid Uppsala
universitet och promoverades till filosofie doktor
därstädes 1824. År 1827 kallades han af Geijer till
docent i fäderneslandets historia, men hade innehaft
denna befattning blott i tre år, när han
afled d. 6 dec. 1830. Hans smärre skrifter, utgifna
efter hans död 1837, innehålla, bland en
mängd öfversättningar och excerpter ur andra
författare, följande originaluppsatser: Historiens
bestämmelse, Folkvandringarna och Föreläsningar
öfver påfven Gregorius VI (hållna i
Uppsala 1829). E. han äfven skrifvit Nya kyrkan
eller förstånd och tro i förbund 1819 samt
öfversatt »Handbok uti europeiska statssystemets
och dess koloniers historia» af Heeren, jämte
flera skrifter af samme författare.
Ogift.
Ekström, Daniel, matematisk instrumentmakare.
Född på Eksågs järnbruk
i Södermanland i november månad
1711. Föräldrar: knipsmeden
Daniel Hansson och Brita
Larsdotter.
Vid moderns tidiga frånfälle upptagen som
fosterbarn af en moster i Stockholm,
sattes han sedermera i
lära hos instrumentmakaren Rosenberg, hvilken
då ansågs såsom den förnämsta i sitt
yrke i hufvudstaden. Då Rosenberg emellertid
tyckte sig sakna tillräcklig underbyggnad för att
med framgång fortsätta instrumentmakareyrket,
flyttade han till Jönköping och antog plats som
rustmästare vid kronans gevärsfaktori därstädes.
E. följde med dit, men han ville komma på
något ställe, där han kunde få lära matematik
och fysik, hvarför han begaf sig till Stockholm
med förord till landtmäteri-öfverdirektören Nordencreutz
och hr Faggot. Den senare lämnade honom
någon tid fri undervisning i matematik och den
förre skaffade honom en liten årlig inkomst. E.
reste äfven till Uppsala och fick undervisning
därstädes. 1735 anlade han en egen verkstad,
antogs till instrumentmakare för Landtmäterikontoret
och uppnådde inom kort den skicklighet,
att den lärde Anders Celsius fann hans astronomiska
instrument jämförliga med de bästa,
som införskrefvos från England. På bemedling
af Celsius och Faggot erhöll han af 1738 års
riksdag ett understöd, hvarigenom han kunde
uppehålla sig ett år hos den berömde instrumentmakaren
Graham i London och under några
månader studera yrket i Paris.
1741 återkom E. hem, och de arbeten, som nu utgingo från
hans verkstad, ådrogo sig en rättvis uppmärksamhet,
icke blott i Sverige, utan äfven i andra
länder. Till belöning för hans medborgerliga
och vetenskapligt-tekniska förtjänster utnämnde
Adolf Fredrik E. till direktör öfver instrumentmakerierna
i riket och tillade honom en lön af
6,000 d:r k:mt. Död d. 30 juni 1755.
Vetenskapsakademien, som 1742 inkallat honom till
sin ledamot, lät efter hans död prägla en skådepenning
till hans minne. Hennes handlingar
innehålla af honom åtskilliga uppsatser och ett
Tal om järnförädlingens nytta och vård, vid
presidiets nedläggande 1750.
Ogift.
Ekström, Carl Ulrik, präst, zoolog. Född i
Stockholm d. 25 september 1781
och son af dåvarande regementspastorn
vid lifgardet, sedermera
kyrkoherden i Vårdinge af Strengnäs
stift, Johan Peter Ekström
och Hedvig Ulrika Aulin.
Fadern, hvilken genom sin långvariga
anställning såsom regementspastor
hyste en afgjord förkärlek för militärståndet,
lät, medan sonen ännu låg i vaggan,
inskrifva honom vid lifgardet och skaffade honom
några år därefter fullmakt som rustmästare
vid samma regemente. Men hvarken uniformen
eller regementsexercisen som han ofta i faderns
sällskap fick åse, gjorde något intryck på hans
ungdomliga sinne, hvilket drogs åt ett helt annat
håll, naturvetenskaperna. Ännu innan E. kunde
läsa, hade han anlagt en insektsamling, och
täta besök, efter faderns flyttning till Vårdinge,
hos en af grannarna, presidenten Carlsson på
Mälby, hvilkens stora fågelsamling utgjorde
ett aldrig svikande ämne för hans beundran,
bestämde honom för att ägna sig åt naturvetenskaperna.
Vid Uppsala universitet, där han 1804
inskrefs till student, slog han sig därför på medicinen.
Men faderns önskan och behof af
ämbetsbiträde kom honom att efter ett par år
ändra beslut och välja kyrkans tjänst.
1807 lät han därför ordinera sig till präst. Sedan
han efter faderns död äfven innehaft några
e. o. befattningar, kallades han 1821 till pastor
i Mörkö patronella pastorat af Strengnäs stift.
Bosatt här i en vacker trakt af Södermanlandsskären
och i umgänge med frejdade vetenskapsmän,
som ofta besökte hans patronus, den för
zoologiens studium nitälskande grefve Nils Bonde
på Hörningsholm, öppnades för honom ett gynnande
tillfälle att tillfredsställa sin lärgirighet
och öka sina insikter i naturalhistorien.
1828 utgaf han Beskrifning öfver Mörkö socken i
Södermanland, hvilket arbete enligt hans eget
omdöme jämte prosttiteln förvärfvade honom ett
rum i Vetenskapsakademien 1830 samt följande
år plats som inspektor vid riksmusei zoologiska
samlingar. För att bekvämare kunna studera
Nordsjöns och Kattegats fiskfauna, i och för
praktverket Skandinaviens fiskar, målade efter
lefvande exemplar och ritade på sten af Vilh.
von Wright – texten författades af E. samt
B. F. Fries och K. J. Sundewall – utnämndes
E. 1837 till kyrkoherde i Stenkyrka pastorat å
Tjörn i Bohuslän, där han afled d. 31 mars 1858.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
