Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Edelcrantz, Abraham Niklas (Clewberg) - Edelcreutz, Daniel - Edelstam, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kall vid de många olikartade bestyren torde det
dock kunna uppvisas få jämförliga med E.
Då E. först ankom till Sverige, var vitterheten
ännu hans egentliga sysselsättning. Han ansåg
sig också icke böra blifva otrogen sånggudinnorna,
som skapat hans lycka, och utgaf tid efter annan
åtskilliga vitterhetsstycken, såsom: Epilog till
operan Atis 1784, Ode till svenska folket 1786,
Alcides inträde i verlden, opera, uppförd 1793,
en öfversättning af engelska folksången »God
save the King», (»Bevare Gud vår kung»), hvilken
sjöngs första gången på en officersfest d. 12
febr. 1805 i Stockholm, vid Gustaf IV Adolfs
återkomst till riket, och sedan i öfver femtio år
var folksång, samt åtskilliga tillfällighetsstycken,
m. m. Största uppseendet bland hans verk vann
»Ode till svenska folket», hvilket egentligen är
en lofsång öfver Gustaf III och märkvärdigt därför,
att i detsamma de nordiska sagomyterna
först blifvit använda och visat sin användbarhet
för den fosterländska diktkonsten.
Det var emellertid på andra områden, som E. af naturen
var kallad att vinna sitt namn, nämligen på det
rent vetenskapligt-praktiska. Bland hans upptäckter
på detta fält må i främsta rummet nämnas
svenska optiska telegrafen, som både till princip
och sammansättning hade ett afgjordt företräde
framför de utländska; vidare ett nytt slags luftpump,
en ny kompressionsapparat och en maskin
för linspånad, som sannolikt kunnat blifva af
oberäknelig nytta, om den af honom hunnit utvecklas
till den fullkomlighet, han önskade. I
svenska industriens historia har han beredt sig
ett ovanskligt minne, såsom den förste, hvilken
hit införde de engelska ångmaskinerna. Själf
gjorde han i dessa flera viktiga förbättringar
och beredde dem en allmännare spridning genom
att till Sverige inkalla den skicklige engelske
mekanikern Samuel Owen. Det var E., som
omkr. 1805 på Kungsholmen anlade »eldkvarnen»
och där använde en af honom uppfunnen torkningsmaskin
för spannmål.
Det ligger i sakens
natur, att en sådan splittring af krafter och verksamhet
skulle hindra honom att uppnå något
egentligen stort mål, till hvilket han otvifvelaktigt
hunnit, om han ostördt velat och fått använda
sin ovanliga förmåga på ett enda ämne.
Att så icke skedde, var sannolikt icke ensamt
de yttre omständigheternas fel, utan en följd af
hans eget lynne och begär att i så många riktningar
som möjligt göra sitt namn äradt och
frejdadt. Outtröttlig i sina forskningar, sysselsatte
han sig ännu på dödsbädden, liksom i
hälsans dagar, med sina vanliga arbeten. När
han ej mera förmådde, följde han med synbar
uppmärksamhet krafternas aftynande och dog
med ordet nu på läpparna, ett tecken till att
han just då kände sig fattad af den iskalla
handen. Hans dödsdag inträffade d. 15 mars
1821.
Han dog ogift och var således den siste
liksom den förste af sitt namn. Om hans personliga
värde voro meningarna måhända ej så
odelade som om hans vetenskapliga och mången
tillade honom ett allt för stort nit om egna fördelar.
Edelcreutz, Daniel, ämbetsman. Född d. 15
juni 1761. Föräldrar: kyrkoherden
i Åbo och Bäckebo församlingar
af Kalmar stift Georg
Ahlberg och Brita Lindevall.
Efter några års tjänstgöring
som auskultant i Svea hofrätt och
öfverståthallareämbetets kansli m.
m. anställdes han 1788 som öfverauditör
och justitiarie vid arméns generalkrigsrätt
i Finland och gjorde sig inom kort så bemärkt,
att han 1789 insattes i den kommitté, som hade
att öfverse krigsartiklarna och öfriga författningar
rörande landthären, samt erhöll Norra och Södra
Åsbo samt Bjäre härads domsaga i Skåne.
1799 förflyttades han åter till Stockholm som
advokatfiskal i Svea hofrätt och förordnades året
därpå att förestå polismästareämbetet med titel
af lagman. - 1802 utnämndes han till underståthållare,
med särskildt uppdrag att äfven förvalta
öfverståthållareämbetet, och adlades 1808
med namnet Edelcreutz. E. utnämndes 1810
till landshöfding i Stockholms län och upphöjdes
1816 till friherre. Ännu en gång erhöll han
förtroendet att förestå öfverståthållareplatsen,
nämligen 1818, och behöll sedan de båda viktiga
posterna ända till sin död d. 6 okt. 1828.
Utan att vara i besittning af några ovanligare
insikter eller större administrativ skicklighet,
skötte han sina tjänstebefattningar med ordning,
drift och redbarhet, egenskaper,som från början
ådrogo honom öfverordnades uppmärksamhet och
förtroende. Gift 1807 med Jakobina Elisabet
Petersson.
Edelstam, Gustaf, krigare. Edelstam – den
tappre, i Runebergs sånger frejdade
öfverste Fahlander – föddes
på Björknäs glasbruk å
Vermdön d. 21 mars 1764. Föräldrar:
bruksägaren Per Fahlander
och Anna Kristina Engström.
Han ingick vid aderton
års ålder som sergeant vid Åbo
läns regemente, deltog i 1788 och 89 års krig
och var vid fredsslutet 1790 kapten vid Karelska
jägarkåren. Fem år därefter utnämndes han
till major vid Österbottens regemente, blef 1796
chef för Kajana bataljon och öfverstelöjtnant i
armén, samt förestod 1804 och 1805 landshöfdingeämbetet
i Uleåborgs län.
Vid krigets utbrott
1808 skyndade F. att ställa sig under fanorna
och anförde som chef Kajana bataljon vid Sandelska
brigaden. I striderna vid Pulkkila, Kärsämäki
och Koivisto, Kivisalmi och Virta bro m.
fl. ställen utmärkte han sig för sitt okufliga mod
och utnämndes kort efter den förstnämnda drabbningen
till öfverste i armén. Följande året anställd
som fördelningsbefälhafvare under Sandels
vid den s. k. norra hären, undfick han adligt
sköldebref, då han kallade sig Edelstam. Sina
sista lagrar som krigare vann han vid Umeå.
1811 utnämndes han till landshöfding i Västerbotten,
där han, ehuru genom uppfostran och
naturlig fallenhet krigare till lif och själ, äfven
utmärkte sig som civil tjänsteman genom sin
rättvisa och ordningskärlek. Hans fruktan, att
hustru och barn skulle förlora den betydliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
