Svenskt biografiskt handlexikon / I:261 (1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dyrssen, Gerhard - Dyster, Benjamin - Döbeln, von - 1. Döbeln, Johan Jakob von - 2. Döbeln, Georg Carl von

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

höfding.
Född d. 18 febr. 1854
å egendomen Fenneslunda i Älfsborgs
län. Föräldrar: godsägaren
och sedermera föreståndaren
för Klagstorps landtbruksskola
i Skaraborgs län Peder
Johan Julius Dyrssen (hvilken
1840 invandrade från Holstein)
och Gustafva Vilhelmina Hagerman. – Efter att
ha genomgått sjökrigsskolan, utnämndes D. 1873
till underlöjtnant vid flottan, inom hvilken han
1876 avancerade till löjtnant, 1885 till kapten
och 1896 till kommendörkapten. S. å. tillträdde
han disponentskapet för aktiebolaget Bofors-Gullspång.
Under den beröring, han såsom statsrevisor
1890-93 fått med det politiska lifvet,
hade emellertid uppmärksamheten blifvit fäst på
hans person, och d. 21 okt. 1898 kallades han
till statsråd och chef för sjöförsvarsdepartementet
och erhöll kort därefter kommendörs värdighet
inom flottan 1899. Som statsråd hade han att
fröjda sig åt stor bevågenhet från riksdagens
sida, tills under 1901 års riksdag en godtycklig
bestraffning för förment indiskretion af en högre
sjöofficer föranledde anmärkning enligt 107 §
Reg.-formen från ett enhälligt konstitutionsutskott,
hvarpå D. af den allmänna opinionen tvangs afgå
från sin post den 10 maj 1901. På hösten s. å. utnämndes
han till landshöfding i Värmlands län.
– Gift 1883 med Emma Augusta Sofia Charlotta
Fock.


Dyster, Benjamin, "den föregifne Carl XII".
- D. var född i Lappvesi socken,
några mil från Viborg, och son
af en länsman. Han var först i
guldsmedslära och blef sedermera
underofficer vid ett finskt regemente,
men efter freden 1721 afskedades
han, och blef därigenom
försänkt i sysslolöshet och fattigdom.
Omkring 1715 var han i Riga, där han
gifte sig under namnet von Düsterstein. Han
arbetade 1724 en tid i Visby och kom till
Stockholm, där han sökte återfå några gods,
som han uppgaf sig ha rätt till, och adjutants
grad. Under sina vandringar i Uppland utgaf
han sig för Carl XII och påstod, att han af
hemliga orsaker hittills hållit sig undangömd, att
han vore kommen för att återtaga sin inkräktade
tron, och att det icke varit konungens lik, utan
en stupad soldat, som herrarna låtit begrafva i
Riddarholmskyrkan. När han såg, att hans dikter
gjorde verkan på det enfaldiga folket, lät han
skrifva till dalkarlarna att tåga till Stockholm
och skickade landshöfdingen i Uppsala frih. Cronberg
ett slags officiell skrifvelse, under hvilken
han tecknade sig Carolus, E. I. H. Landshöfdingen
dröjde dock ej att försäkra sig om
den oblyge tronkräfvaren, som fördes till Stockholm
och ställdes till rätta för en särskildt tillförordnad
kommission. Här förlorade han modet
och sökte komma från saken genom att förklara
alltsammans för skämt och sökte äfven få skenet
af sinnesrubbad. På tillfrågan hvad han mente
med underskriften och kontrasignantens initialer
svarade han att det skulle betyda Carolus Er I
Himmelen. Från fängelset skref han till dalkarlarna,
uppmanade dem till uppror och undertecknade
brefvet C. R. S. (Carolus rex Sueciæ).
Han dömdes till tre dagars skampåle på Stockholms
torg och inspärrades som sinnesrubbad
på Danviks dårhus, där han dog d. 29 aug.
1730. Hans budbärare och medhjälpare belades
med större och mindre kroppsstraff.

Döbeln, von. Ätten, hvars äldsta kända stamfader
var borgaren och handelsmannen i Greifswald
Johan Döbel, inkom till Sverige med dennes
sonsons sonson Johan Jakob Döbelius, hvilken
1717 adlades med namnet von Döbeln.


1. Döbeln, Johan Jakob von, läkare. Född
i Rostock d. 19 mars 1674. Föräldrar:
matheseos professorn därstädes
Johan Jakob Döbelius
och Anna Elisabet von Hillen.
– D. promoverades till medicine
doktor i Rostock 1695. Nästa
år företog han en resa till England,
men blef väderdrifven till
Göteborg, där han på försök började praktisera
som läkare, hvilket utföll så lyckligt, att han
beslöt kvarstanna i Sverige och utnämndes 1697
till provinsialläkare i Bohuslän. Efter en ny
vetenskaplig resa kallades han 1699 till provinsialläkare
i Skåne, där han fäste befolkningens uppmärksamhet
på Ramlösa hälsobrunn, som till
allmänt begagnande öppnades 1707. Hans rykte
för lärdom och skicklighet, ytterligare befäst
genom hans verksamhet som stabsmedikus vid
de af fältmarskalken Stenbock sammandragna
trupperna i Skåne, föranledde 1710 hans utnämning
till medicine professor vid Lunds universitet,
hvilket ämbete han innehade till sin död d. 14
jan. 1743. På denna plats förvärfvade han ett
aktadt namn, kanske mindre som lärare och vetenskapsman,
än för sin praktiska duglighet och
administrativa verksamhet, hvilken ej inskränkte
sig blott till universitetet, utan ofta togs i anspråk
för både provinsens och statens angelägenheter.
För sina tjänster, synnerligast under danska kriget,
fick han, med namnet von Döbeln, 1717 en plats
på svenska riddarhuset, där han introducerades
1719. Sin ansenliga förmögenhet, till en del
samlad under kriget genom upphandlingsaffärer
för svenska armén, nedlade han i Björkholms
jordegendom i Halland, som han gjorde till
fideikommiss inom sin släkt. Af hans efterlämnade
skrifter torde den mest bekanta vara
hans Historia Academiæ Lundensis 1740–42.
– Gift 1: 1698 med Dorotea von Minden och
2: 1738 med Maria Scheürer.


2. Döbeln, Georg Carl von, härförare. Född
på Stora Torpa i Skaraborgs län
d. 29 april 1758; den föregåendes
sonsons son. Föräldrar: häradshöfdingen
Johan Jakob von
Döbeln och Anna Maria Lindgren.
– Vid åtta års ålder förlorade
D. sin far. Anförvanterna,
som tyckte att gossen icke
kunde uppfostras till något lugnare och bättre
lefnadsyrke än det andliga ståndet, skickade
honom till den den tiden beryktade Thuns skola,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>