Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Christiernin, Per Niklas - Chronander, Jakob Persson - Chydenius, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den bekante Nordencrantz, hvilken strid räckte
i tio år och först efter en skandalös rättegång
slutade med Nordencrantz’ död 1772. Som filosof
bekände C. sig obetingadt till Lockes filosofi
och kom, i sin ifver att försvara denna lära mot
den kritiska filosofien, in på ett nytt stridsfält,
där kampen slutade med hans suspension från
rektorsämbetet (se Boethius, Daniel). Hans efterlämnade
skrifter utgöras också, utom af disputationerna
i ekonomiska och filosofiska ämnen,
mest af stridsskrifter.
Gift 1767 med Inga Elisabet von Kiörning.
Chronander, Jakob Persson, dramatisk författare.
Född i Västergötland, troligen i början
af 1620-talet, blef han juris licentiat i Åbo och
därefter justitieadministrator i Pommern. Han
blef 1660 häradshöfding å Gotland och var 1661–67
öfverborgmästare öfver Visby stad. I vår
litteraturhistoria har C. beredt sig ett rum såsom
författare till tvenne dramatiska kompositioner:
Surge eller Flijt och Oflijtighetz Skode-Spegel,
uppförd vid magisterpromotionen i Åbo 1647,
samt Bele-Snack, eller een ny Comoedia, innehållandes
om Gifftermåhl och Frijerii åthskilleliga
lustige Discurser och Domar, som
uppfördes på samma ställe två år senare vid riksrådet
J. Kurcks bröllop. Han anses vara den
första svenska författare, som efterbildat medeltidens
»moraliteter».
Chydenius, Anders, präst, riksdagsman, statsekonomisk
och politisk skriftställare.
Född i Sotkamo socken
i Österbotten d. 24 febr. 1729.
Föräldrar: kaplanen i Sotkamo,
sedermera kyrkoherden i Gamla
Karleby Jakob Chydenius och
Hedvig Hornæus.
Efter studier vid Åbo och Uppsala akademi,
blef C. filosofie kandidat i Åbo 1753 och
magister 1754. Redan året förut hade han
blifvit prästvigd och kaplan i Nedervetil, hvarifrån
han 1770 förflyttades till Gamla Karleby
som kyrkoherde. Här verkade han till sin död
d. 1 febr. 1803.
Inom denna enkla yttre
lefnadsram inrymmes en af sitt tidehvarfs märkligaste
och mest upplysta personligheter, till
hvilken svenska folket, kanske mer än till någon
annan, står i skuld för förvärfvandet af
den tryckfrihet, som är vårt lands ära och
berömmelse.
Under sin studietid hade han
med förkärlek ägnat sig åt naturvetenskapliga
studier, hvilka kommo honom väl tillpass, då
han beslutit att i någon mån söka afhjälpa den
rådande läkarebristen. På sitt kaplansboställe
inrättade han ett laboratorium för tillredande af
läkemedel, skref recept, anställde med framgång
operationer, i synnerhet på ögonsjuka, och uppfann
ett ögonvatten samt var en ifrig vän af
koppympningen. Tillika visade han sig som en
nitisk själasörjare och dugande praktisk jordbrukare.
Sina lediga fristunder använde han
till nationalekonomiska studier, främst af Nordencrantz’
och de franska fysiokraternas skrifter, och
insöp en bestämd misstro till de tvångsåtgärder,
med hvilka man på den tiden trodde sig befordra
näringarnas uppblomstring. Han försökte sig ock
snart själf som skriftställare och erhöll Vetenskapsakademiens
silfverjetton för afhandlingarna:
Om bästa sättet att uppodla mosslupna ängar
1763 och Om kärrors förbättring 1764. Däremot
stötte han rådande fördomar betydligt för hufvudet
genom sin 1763 inlämnade täflingsskrift:
Hvad kan vara orsaken, att sådan myckenhet
svenskt folk årligen flytter utur landet? och genom
hvad författningar det kan bäst förekommas?,
hvari han oförtäckt gaf uttryck åt sin mening,
att alla författningar, som hämmade arbetets frihet,
borde afskaffas. Särskildt hade han i sin
hembygd lärt sig på nära håll inse skadligheten
af stapelmonopolet för Stockholm, Åbo och Gefle,
och hans 1765 utgifna skrift: Vederläggning af
de skäl, hvarmed man söker bestrida öster- och
vesterbottniska samt vesternorrländska städerne
fri seglation, trycktes på Gamla Karleby stads
bekostnad. Med synnerlig skärpa och i koncis
form angrep han 1765 i Källan til rikets vanmagt
1724 års produktplakat, som förbjöd främmande
nationers fartyg att till Sverige frakta andra
än sitt eget lands produkter. Arbetet framkallade
motskrifter och från C:s sida genmälen.
Dessa hans skrifter hade på honom fäst allmän
uppmärksamhet, och till riksdagen 1765–66
valde Österbottens kaplaner honom som
sitt ombud. Hans handelsekonomiska åsikter
förde honom helt naturligt till Mössornas leder,
och bidrog han verksamt till lösningen af frågorna
om stapelstadstvånget och bondeseglationen.
Mössorna hade under den långa tid, de stått i
minoriteten, lärt sig värdera tryckfrihetens nytta
och voro fast beslutna att få sådan till stånd,
men svårligen skulle 1766 års tryckfrihetsförordning
etablerat en så vidsträckt frihet, om ej C.
varit. Det var han, som i stora sekreta deputationens
lagutskott med borgare och bönders hjälp
lyckades genomdrifva förslaget till stånden om
censurens afskaffande (utom å teologiska skrifter)
jämte tvenne viktiga grundsatser, som sedermera
upptogos af 1809 års män, nämligen offentliga
handlingars tillgänglighet och tryckfrihetsordningens
egenskap af grundlag. Trots adelns
motstånd blef ock deputationens hemställan riksens
ständers beslut.
Men innan ännu denna
förordning vunnit laga kraft, fick C. själf erfara,
att yttrandefriheten ej ännu var tryggad. Han
hade nämligen tagit sig före att i en broschyr
Rikets hjelp genom en Naturlig Finance-system
1766, belysa de enligt hans åsikt, som erfarenheten
sedermera visat vara allt annat än ogrundad,
skadliga åtgärder för återförande af bankosedlarnas
värde till sitt nominella belopp, som föreslagits
af sekreta utskottet. Censor gaf först sitt
tillstånd till tryckningen, men återkallade sedermera
detta, varnad af landtmarskalken Rudbeck.
C. erhöll dock af sitt stånd tillstånd till utgifvande
af skriften, hvilken väckte ett oerhördt
uppseende och en lågande förtrytelse hos Mösspartiets
spetsar. Sekreta utskottet förekallade
C. till personligt förhör och, under förevändning
att därigenom skydda honom från strängare straff,
frånkände honom prästeståndet behörighet att
vara riksdagsman för pågående och närmast följande
riksdag i juli 1766. Trots detta beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
