Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Casström, Samuel Niklas - Castovius, Erik - Cavallin - 1. Cavallin, Severin - 2. Cavallin, Christian - Cavallius - 1. Cavallius, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han ingick i konungens kansli och utnämndes
1786 till kanslist därstädes. Under tiden ägnade
han alla lediga stunder åt vittra arbeten och eröfrade
vid tjuguett års ålder ett accessit i sällskapet
Utile dulci och två år därefter ett accessit
i Svenska akademien för sitt Äreminne öfver
Lennart Torstensson.
1787 vann han samma
akademis stora pris för ett skaldestycke, Försynen,
hvilket väckte de mest storartade förhoppningar
om den unge diktaren. Om än dessa sedan
icke förverkligades, gjorde de emellertid författaren
bemärkt af Gustaf III, som 1789 lät honom
afgå som kommissionssekreterare till Varschau,
där Toll då var minister, och där han
kvarstannade till Polens delning 1795. Från
Varschau förflyttades han som legationssekreterare
till Berlin och därifrån till London, Haag
och Dresden, där han slutligen blef chargé
d’affaires. Återkommen till fäderneslandet utnämndes
han 1808 till kommerseråd och åtta år
senare till ombudsman och handhafvare af den
då inrättade växelkontrollörsbefattningen. Under
sitt vistande utomlands ägnade han sig åt studiet
af geografien och naturalhistorien och gjorde för
båda dessa vetenskaper dyrbara samlingar. Hans
stora kartsamling inlöstes af staten. Sina samlingar
af växter, mineralier, insekter, snäckor
m. m. skänkte han till Vetenskapsakademien,
hvaraf han 1812 blef medlem. 1820 blef han
inspektor vid Botaniska museum. Död d. 15
dec. 1827.
Ogift.
Castovius, Erik, lärd. Född 1655 i Carlstorps
socken i Småland. Hans far,
som var pastor vid Smålands kavalleri,
omkom i polska kriget,
innan sonen föddes, och efterlämnade
sin änka, Catharina
Florenia i yttersta armod. Den
unge C. undervisades af sin mor,
så långt hennes insikter sträckte
sig, hvarefter han vid tretton års ålder vandrade
till Vexiö och blef intagen i därvarande skola.
Här lifnärde han sig med det lilla han kunde
förtjäna genom att passa upp sina lyckligare
lottade kamrater och det obetydliga han erhöll
genom den s. k. sockengången. Under sina
sockenvandringar blef han händelsevis känd af
kyrkoherden Dryander i Alsheda, som beredde
honom möjlighet att besöka Uppsala. Här antogs
han till lärare för k. rådet grefve Johan
Gyllenborgs båda söner och eröfrade 1688 med
stor utmärkelse lagerkransen. Men snart väntade
honom nya vidrigheter. I en akademisk
disputation hade han råkat skrifva »att vid lagstiftning
erfordrades folkets bifall»
I Carl XI:s envåldstid borde en så förmäten lära ej onäpst
få spridas. En fjäskig professor skyndade att
inrapportera det farliga yttrandet för konungen,
som genast tillskref kansleren ett strängt bref.
Nu voro framtidsutsikterna för B. åter förmörkade.
Universitetet i Dorpt begärde honom dock två
gånger till professor, men han hörsammade icke
kallelsen. 1698 blef han akademisekreterare i
Uppsala, och 1702 utnämndes han af Carl XII
till moralprofessor i Uppsala, men dog ett år
därefter d. 4 dec. 1703.
Gift 1703 med Alethea Elisabet Ehrenhjelm.
Cavallin, en utgrening af släkten Cavallius (se
nedan). Namnförändringen hade sitt ursprung i
den anledningen, att en af släktens medlemmar,
kvartermästaren Samuel Cavallin (son af Olof
Cavallius, se nedan), vid sitt inträde å den militära
banan måste enligt Carl XII:s påbud bortlägga
den latinska ändelsen -us.
1. Cavallin, Severin, präst, skriftställare. Född
i Borrlunda socken af Malmöhus
län d. 24 sept. 1820. Föräldrar:
kyrkoherden Samuel Johan Cavallin
och Erika Gustafva Roosval.
Vid elfva års ålder inskrifven
som student vid Lunds
universitet, blef C. filosofie doktor
1841 och förordnades två år
därefter till docent i grekiska, en befattning, som
han innehade till 1858, då han utnämndes till
kyrkoherde i Hvellinge och Fuglie pastorat af
Lunds stift. Teol. doktor 1868. Utom med öfversättningar
af utmärkta teologiska författare
har C. riktat vår litteratur med några historisk-biografiska
arbeten af värde, såsom: Lunds stifts
Herdaminne, efter mestadels otryckta källor
bearbetadt (5 delar, 1854–58); Lunds universitets
matrikel 1846; Nils Lovén, minnesord
1863 o. s. v. Död i Hvellinge d. 30 maj 1886.
Gift 1859 med Emilia Gustafva Vilhelmina
Gleerup.
2. Cavallin, Christian, universitetslärare, lexiograf;
den föreg. broder. Född i
Borrlunda socken af Malmöhus
län d. 3 sept. 1831, blef C. student
i Lund 1847, fil. d:r (ultimus)
1853, docent i romersk vältalighet
och poesi 1857, adjunkt
i ämnet 1864 och professor i grekiska
1875.
C. var en framstående
latinsk filolog. 1873 utkom hans Latinskt
lexikon, 1875–76 Svensk-latinsk ordbok,
båda mycket använda vid undervisningen vid våra
läroverk. 1885 utgaf han en ny, förkortad bearbetning
af Latinskt skollexikon. Dessa arbeten
bära vittne om hans djupa kännedom af latinet
och den romerska litteraturen. Men han
var äfven mycket skicklig i grekiska, såsom synes
af hans Grekisk syntax 1879 och 1887, hans
Euripides’ Iphigenia i Tauri 1883 m. m. Led.
af Vet.-akad. En del af hans mindre skrifter
samlades och utgåfvos efter hans död, som inträffade
d. 10 okt. 1890.
Gift 1864 med Alma Betty Maria Isberg.
Cavallius, en gammal smålandssläkt, härstammande
från gården Håldala i V. Torsås socken,
efter hvilken födelsegård en af de äldre släktmedlemmarna,
rektorn i Växiö Magnus Olai,
antog namnet Cavallius (af lat. cava och vallis).
Genom namnets förändring till Cavallin, Cavalli
och Hyltén-Cavallius ha nya släkter uppkommit.
1. Cavallius, Olof, biskop. Född i Torsås
socken i Småland d. 30 nov. 1648. Föräldrar:
befallningsmannen Erngisle Oluffsson i Mörhult
och Kirstin Jonsdotter.
Olof Erngisleson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
