Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Carlson, Fredrik Ferdinand - 2. Carlson, Carl Fredrik Ernst - Carlsson, Carl - Carlsson, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spelade C. äfven rent politiskt en betydande roll.
Vid riksdagarna 1856, 59 och 62 under ståndsrepresentationens
dagar, var han medlem af
statsutskottet och tillhörde för öfrigt den minoritet
af prästeståndet, som i »ståthållarefrågan»
ville gå norrmännen till mötes, och som medlem
af Louis de Geers ministär tillhörde han helt
naturligt representationsreformens vänner.
Åter insatt i statsutskottet 1873–74 af Första kammaren,
kom han att under en lång följd af år
trycka sin prägel å svensk politik genom att författa
det märkliga statsutskottsutlåtande af 1873,
hvari lösensordet »kompromiss» utkastades mellan
härordnings- och grundskatteafskrifningsfrågornas
lösning, för hvilket åtgörande han fått
uppbära mycket klander. Efter sin andra afgång
från statsrådstaburetten var han 1881–82
ledamot af skatteregleringskommittén och arbetade
1881–82 samt 1885 med nit och skicklighet
i statsutskottet. Till sina ekonomiska åsikter
var han frihandlare och lät vid den afgörande
voteringen om spannmålstullarna d. 2 mars 1887
sjuk bära sig upp i kammaren för att afgifva
sin röst. Han afled kort därefter i Stockholm
d. 18 mars 1887.
Bland hans förtjänstfulla
arbeten på historieforskningens fält intages första
rummet af hans Sveriges Historia under konungarna
af Pfalziska huset (7 del. 1855–85), som
bildar en värdig fortsättning till Geijers berömda
arbete i Svenska historien och liksom detta blifvit
intaget i det stora universalverket »Geschichte
d. Europeischen Staaten».
1859 kallades C.
att intaga Agardhs plats i Svenska akad.
Gift 1: 1840 med Beata Charlotta von Post och 2:
1853 med Ulrika Kristina Wahrolin.
2. Carlson, Fredrik Ernst, historiker,
riksdagsman; den föregåendes son
i 2:a giftet. Född i Stockholm
d. 14 mars 1854.
C. blef 1872 student i Uppsala och promoverades
1877 till fil. d:r. 1878–80
tjänstgjorde han som e. o. lektor
i historia och modersmålet vid
Högre realläroverket i Stockholm
och som e. o. amanuens i riksarkivet, hvarpå
han 1880 kallades till docent i historia vid Uppsala
universitet. Han flyttade s. å. till Göteborg,
där han 1880–83 vikarierade som lektor i
historia vid Högre latinläroverket och 1883 blef
lektor häri vid Högre realläroverket. 1890 utnämndes
han till professor i historia och statskunskap
vid Göteborgs högskola, men återgick
1893 till lektoratet. C. har bl. a. skrifvit
Sverige och Preussen 1701–09, Drottning Kristinas
historia (i »Sveriges historia»), Sverige på
kongressen i Wien 1814–1815, Karl XII:s ryska
fälttågsplan 1707–1709, sedd i ljuset af nyare
forskningar, m. m., hvarjämte han utgifvit
konung Karl XII:s egenhändiga bref och en förträfflig
Skolgeografi 1887, som utgått i flera upplagor.
C., som lifligt deltagit i Göteborgs kommunala
lif, bl. a. som ordf. i stadens allmänna folkskolestyrelse,
är från 1897 års riksdag dess representant
i Andra kammaren. Hysande frihandelsvänliga
och moderat-liberala åsikter, tillhör han »liberala
samlingspartiet» och är en af dess förtroenderåds
»förstärkningsmän». Han röstade för 1901
års härordningsförslag och var 1900–01 suppleant
i konstitutionsutskottet.
Mesta uppmärksamheten
som riksdagsman har C. ådragit sig genom
sin motion om en allmänt medborgerlig examen
(såsom grundvalen för en reform af de allmänna
läroverken, åsyftande ett bättre tillgodoseende af
det praktiska lifvets behof), hvilken föranledde
först en skrifvelse från riksdagen 1899 i motionens
syfte och sedermera tillsättande af en läroverkskommitté
s. å. med C. som medlem.
Gift 1881 med Valborg Christina Korsgren.
Carlsson, Carl, biskop. Född i Kalmar d. 24
nov. 1642. Föräldrar: handelsmannen
Carl Jönsson och Katarina
Gerdtsdotter von Glaen.
Efter vunnen filosofisk grad
i Uppsala 1664, afreste C. till
Tyskland, där han blef teologie
licentiat i Jena 1667. Följande
året utsedd till handledare åt en
ung Kagg, gjorde han med denne en resa genom
Tyskland, Österrike m. fl. länder och återkom
till fäderneslandet 1671. Då han, emedan alla
lärareplatser voro besatta, icke kunde vinna någon
anställning vid universitetet i Uppsala, emottog
han Carl XI:s kallelse till ordinarie hofpredikant
och utnämndes 1680 till biskop i Västerås.
Den ynnest, i hvilken han i början stod hos
konungen, förbyttes genom C:s själfmyndighet
och böjelse för gunstlingskap, till fullkomlig onåd,
och ännu befintliga bref vittna om huru konungen
ganska skarpt lät honom erfara sin ovilja. Ett
rykte, sannolikt uppkommet af förvåning öfver
hans hastiga befordran, påstod att biskop C. var
naturlig son till Carl X Gustaf; det måste dock
af flerehanda talande skäl anses för ogrundadt.
Död i Dingtuna nära Västerås d. 14 april 1708.
Gift 1: 1675 med Margareta Adlerberg, dotter
af ärkebiskop Olof Svebilius; 2: 1688 med
Katarina Bröms. 1684 fick han adliga privilegier
och hans barn blefvo s. å. adlade med namnet
Cederström.
Carlsson, Gustaf, Carl X:s naturlige son. Född
i Stockholm 1647 af Brita Claesdotter Allertz
och erkänd af konungen för hans naturlige son,
uppfostrades C. först i Carl Gyllenhielms hus,
sedan hos biskopen i Linköping S. Enander och
fick, för att fullborda sin uppfostran, göra en
mångårig utländsk resa, efter hvars slut han vid
tjuguett års ålder ingick i fransk krigstjänst. C.
utnämndes 1673 till öfverste för Upplands regemente.
Af sin halfbroder, Carl XI, 1674 upphöjd
till grefve, utmärkte han sig, sedan kriget
utbrutit 1675, som öfverste vid svenska armén i
Pommern. När han en gång skulle bege sig till
Danzig för att träffa fältmarskalken Bengt Horn,
blef han igenkänd af en brandenburgisk kornett
och tillfångatagen samt kvarhållen i fångenskap
till krigets slut.
1680 återsåg han sitt fädernesland,
men lämnade det strax åter, sannolikt
emedan Carl XI icke ville bekläda honom med
ett riksrådsämbete, hvarpå han gjorde sig räkning.
Han ingick i holländsk tjänst och följde,
som generallöjtnant, prins Vilhelm af Oranien
på hans expedition till England 1688. C. bodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
