Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Burman, Johan Fredrik Konstantin (Conny) - Buskagrius, Johan - Buskovius, Daniel - Busser, Johan Benedict
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholm d. 14 jan. 1831. Föräldrar:
tjänstemannen i Rikets ständers
bank, ritläraren Abraham Johan
Burman och Amalia Staf.
B. blef student i Uppsala 1851, aflade 1853 kameralexamen och
tjänstgjorde därefter vid flera af hufvudstadens ämbetsverk, såsom
i riksbanken 1856—73 och vid jiksdagens kansli 1862-66 samt 1876—94.
Åren 1860—68 studerade han vid konstakademien. Redan i midten af
1850-talet började han som lärare i sång och teckning vid Stockholms
lyceum och fortsatte därmed ganska länge. Han anställdes efterhand
som teckningslärare vid många allmänna och enskilda skolor, Stockholms
gymnasium, Klara skola, Stockholms gymnasiums södra afdelning, o. s. v.
Sedan 1880 är B. ordinarie lärare i teckning vid Högre latinläruverket
å Norrmalm. 1873-80 var han teckningslärare för kronprinsen Gustaf och
prinsarna Oscar och Carl. — B. har äfven utgifvit åtskilliga läro
böcker och andra skrifter i sitt ämne:
Ritkurs för skolan och hemmet, 3 häften 1872-78;
Öfvergångskurs till Stuhlmannska teckningsmetoden 1882-83;
Vägledning i kartritning till skolans tjenst 1895—97 m. m.
Utan tvifvel har B. utvecklat teckningsundervisningen vid
hufvudstadens skolor, hvarjämte han verkat för en förbättrad
ställning åt lärarna i detta ämne. Han är också upphofvet till
den sjukkassa för teckningslärarna vid de allmänna läroverken,
som konstituerades den 22 dec. 1900.
B. har under pseudunymen »Couny» utgifvit åtskilliga samlingar
pennritningar, ofta lustiga och alltid uförargliga:
Småplock ur papperskorgen 1866-68;
Krumelurer 1869-82 och Karrikatyrer 1883—94.
B. har, tack vare sitt goda humör, sin musikaliska begåfning och
sin älskvärdhet i allmänhet, varit mycket med i det Stockholmska
sällskapslifvet, sådant det gestaltade sig för några tiotal år sedan.
Gift 1875 med Gusten Westerholm.
Buskagrius, Johan, universitetslärare, orientalist.
Född i Stora Tuna i Dalarna d. 24 aug. 1629.
Föräldrar: Peter Jurgens, en tysk som inflyttat
från Rostock, och Margareta Holgera.
Vid Uppsala universitet väckte han som tjugutvåårig
student allmän uppmärksamhet, då han vid en
offentlig disputatiun uppträdde och framställde
sina argument på — hebreiska. För att vidare
öka sina kunskaper, företog han 1655 en resa,
som sträckte sig till en stor del af Europa, och
grundlade därunder sitt rykte som en af samtidens utmärktaste
orientalister. Efter hemkomsten utnämnd till filosofie adjunkt
i Uppsala 1661 och 1669 till professor i östorländska språk,
föll han olyckligtvis i en sinnessjukdom, som gjorde honom
oskicklig till vidare arbete. Död d. 18 april 1698.
Gift med Kristina Simonia.
Buskovius, Daniel, präst., nationalhjälte. Född i Buskåker i Stora
Tuna socken af Dalarna d. 25 aug. 1599. Föräldrar: komministern
därstädes, sedermera kyrkoherden i Älfdalen Johan Birgeri Moræus
och Justina Larsdotter.
Såsom studerande i Västerås, antogs B. till konsistorii cursor och
vigdes till diaconus 1630. Sedermera prästvigd och insatt till kaplan i
Älfdalon, var det som han under danska kriget 1644 intog Särna socken,
hvilken allt sedan lydt under Sveriges krona. Landshöfding Kruse i
Falun hade nämligen af regeringen fått befallning att söka förmå
dalkarlarna till ett infall i Norge, och allmogen, som samlades till
Mora, befanns icke uvillig till det föreslagna krigstågot, men
gillade innen af de anförare landshöfdingen föreslog. Slutligen
frågade han, hvilken de själfva önskade, då de med en mun ropade:
»Få vi vårom Daniel,» därmed menande B., »så farom vi glade åstad!»
B., som för sitt prästerliga stånd ogärna ville mottaga uppdraget,
öfvertalades af landshöfdingen och prosten, mäster Olof, och erhöll
öppen fullmakt att åt folket i Särnadalen erbjuda gudstjänst,
lag och rätt, lika med Sveriges öfriga invånare, men om detta icke
antoges, skulle han hemsöka dem med eld och svärd. I spetsen för
två hundra murakarlar och älfdalingar samt med en gammal soldat
och klockaren, som bar handbok och sockenbudstyg, till adjutanter,
begaf sig B. åstad och inträffade efter fyra dagars vandring med sin
truppstyrka i Särna. Företaget lyckades öfver förväntan. Hela
Särnalaget gaf sig utan blodsutgjutelse, och redan följande
söndag kunde B. predika i deras kapell, utdela nattvarden och döpa
flera barn, af hvilka några vore så växta, att de under döpelsen
fattade i handboken och sönderrefvo bladen. Efter väl förrättadt
värf återvände B. och medförde ombud från hvarje bygdelag, som på
särnaboarnas vägnar inför landshöfdingen svuro Sveriges krona
tro- och huldhetsed. För sin hjältedat — hvilken föranledt Edv. Fredin
att göra honom till hufvudpersonen i diktcykeln »Vår Daniel» — belönades
han med en årlig gratifikation af tolf tunnor spannmål. 1645 blef han
kaplan vid Stora Kopparberget och 1654 kyrkoherde i Kumla, Västerås
stift, där han dog d. 11 juni 1677.
Gift med Brita Larsdotter.
Busser, Johan Benedict, skriftställare. Född
i Rumskulla socken i Östergötland d. 8 april
1729. Föräldrar: kaptenen Anders Buss och
Elisabet Duværa.
Filosofie magister i Uppsala 1758 och 1770 befordrad till hist. och
moral. lektor i Linköping, lät han prästviga sig 1773 och utnämndes
1791 till lektor i teologi och 1792 till kyrkoherde i Skeda. Förste
teologie lektor 1798. Död d. 12 juni 1799.
B. var en flitig författare och efterlämnade en mängd skrifter
på vers och prosa., i original och öfversättningar.
Bland dem må nämnas:
Utkast tillföreläsningar öfver Sedoläran 1768 och
Historisk berättelse om alla kungliga kröningar uti Sverige 1771, m. fl.
Han hade förvärfvat sig ett visst anseende som
skriftställare och lärare, så att prästeståndet vid
riksdagen 1772 uppdrog åt honom att utarbeta
en lärobok i moralfilosofi för skolorna. Arbetet,
på både latin och svenska, utkom vederbörligen
privilegieradt 1774, och upptogs till granskning
af professor Neikter, som visade det vara en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
