Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Björnram, Hans Larsson - 3. Björnram, Andreas Laurentii - 4. Björnram, Gustaf - Björnstjerna - 1. Björnstjerna, Magnus Fredrik Ferdinand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utförde han flera lyckliga expeditioner mot
danskarna och uppbragte en mängd så väl danska som
lybska fartyg. - 1568 utnämndes B. till ståthållare
öfver Finland samt öfverstebefallningsman
öfver Viborgs slott, hvarmed sedan förenades
Nyslott, Borgå och Raseborgs län. Död 1571.
- Gift 1: med Anna Persdotter Ollon och 2:
med Ingeborg Boije.
3. Björnram, Andreas Laurentii, ärkebiskop.
Född 1520; den föregåendes broder. - B. ägnade
sig åt det lärda ståndet och kallade sig först
Bothniensis Bureus. Student i Rostock 1556
kallades han, efter sin återkomst till fäderneslandet,
1563 till kyrkoherde i Gefle. 1576 utnämnd till
superintendent i Vexiö, slöt han sig till Johan III
och hans liturgiska reformationsplaner och var
den förste präst i riket, som mässade efter den
»Röda boken» vid mötet i Stockholm 1577.
Samma år biskop i Vexiö. Han synes därefter
varit mindre verksam för liturgiens införande;
hans eget domkapitel antog den ej förrän 1580.
B. ansågs därför af många tillhöra det
antiliturgiska partiet, när han 1583 kallades och
utnämndes till ärkebiskop i Uppsala. På denna
plats verkade han till sin död, som inträffade
själfva nyårsdagen 1591. - Gift med Margareta,
en dotter till Laurentius Petri.
4. Björnram, Gustaf, mystiker. Född i Savolax
1746. Föräldrar: löjtnanten vid Nylands
regemente Per Persson Björnram och Anna
Margareta Amnorin. - B. ingick helt ung
som sergeant vid hertig Fredrik Adolfs
regemente, avancerade till löjtnant och blef,
efter att ha tagit afsked, hertig Carls
handsekreterare. Utan studier, men klok och
förslagen, förstod han att för egna fördelar begagna
sig af den då, i synnerhet i hofvets högre kretsar,
kring sig gripande mysticismen. Han framträdde
därför såsom en undergörare, hvilken stod i
förbindelse med andevärlden, med makt att behärska
och förmåga att frambesvärja dess väsenden, och
tillvann sig för en tid så väl konungens som
hertig Carls ynnest. Om arten och beskaffenheten
af B:s andebesvärjelser, kan bäst dömas
af följande utdrag ur en berättelse af lifmedikus
Hedin, som en gång lyckades obemärkt bli vittne
till en dylik besvärjelsescen i Lofö kyrka.
Förberedelserna till andeskådningen, som företogs
af B. och en hans medhjälpare inom stängda
dörrar, bestodo däri, att fina tagelsträngar fästades
i ljuskronorna och att vid dessa strängar fästes
masker, som voro fastsydda på något hvitt tyg,
och medels tagelsträngarna kunde upphissas och
åter nedsläppas. Sedan detta var färdigt, ströddes
rökpulver rundt omkring på golfvet. Strax därefter
infann sig konungen, i sällskap med hofstallmästaren
Munck, statssekreteraren Schröderheim och tre andra.
Sedan dörrarna åter blifvit stängda, gjorde B. flera
korstecken och frammumlade några mystiska ord,
hvarpå rökpulvret antändes och medhjälparen, som var
undangömd, sakta uppdrog den ena masken, som med det
hvita tyget liknade en död i sin svepning. Denna
mask föreställde Gustaf II Adolf. Den andra
masken, som på samma sätt upphissades och
nedsläpptes, föreställde framlidne konung Adolf
Fredrik. »Ehuru jag hade sett hela
tillställningen,» säger Hedin, »kan jag icke neka
att detta spektakel hade något imponerande.» B.
fick titel af k. sekreterare och en årlig pension
af 400 kr. B. lyckades emellertid icke länge
bibehålla sig i sin antagna roll; han föll i onåd,
efterträddes af en annan undergörare, Ulfvenklou,
och dog i torftiga omständigheter d. 28 mars
1801. - Gift 1787 med Anna Botilda Thorsman
från Gotland.
Björnstjerna, svensk adlig ätt, härstammande
från ärkebiskopen Magnus Beronius (se ofvan),
hvars hustru och barn adlades 1760. âtten
kommer från Helsingland. Den förste kände
stamfadern, Olof Björn, var farfars far till
Magnus Beronius.
1. Björnstjärna, Magnus Fredrik Ferdinand,
krigare, diplomat, skriftställare. Född i
Dresden d. 10 okt. 1779. Föräldrar: envoyén i
Sachsen Magnus Olof Björnstjerna, son
af ärkebiskop Beronius, och baronessan
Wilhelmina von Hagen.
- Vid fjorton års ålder skickad till Sverige,
ingick B. s. å. som fänrik vid Lifregementets
värfvade infanteri. Under kriget 1808 var han
öfveradjutant vid finska härens generalstab,
deltog i samma fälttågs viktigaste affärer och
blef major vid Västmanlands regemente. Han var en
af de ifrigaste befordrarna af 1809 års
revolution och skickades, då den var genomförd, i
ett hemligt uppdrag till Napoleon. År 1812
öfverste för Kalmar regemente, bevistade han
fälttåget i Tyskland och visade där flera lysande
prof på mod och skicklighet, såsom vid öfvergången
af Elbe vid Wörlitz, i anfallen på Dessau,
Fredriksort m. m. 1814 blef han generalmajor och
deltog i fälttåget på andra sidan Rhen. Chef för
fältmarskalken Stedingks generalstab, utnämndes
han till generaladjutant för de yttre ärendena
vid hären mot Norge, där han den 14 aug. afslöt
konventionen i Moss. - 1815 utnämndes B. till
generaladjutant för armén och 1820 till
generallöjtnant. År 1828 afgick han som svensk
minister till London. Friherre 1815, grefve 1826,
serafimerriddare 1838, utnämndes han 1841 till en
af rikets herrar och 1843 till general. - Icke
blott som utmärkt officer och tapper krigare har
grefve B. förvärfvat sig ett lysande namn; äfven
som författare till flera skrifter i
statsekonomiska och politiska ämnen har han beredt
sig ett varaktigt minne. Hans förnämsta arbeten
äro: Om beskattningens grunder i Sverige 1832;
Grunder för representationens möjliga ombyggnad
och förenkling 1835; Det Brittiska riket i
Ostindien 1839; Om Hinduernas Theogoni, Philosofi
och Kosmogoni 1843; Förslag till en förändrad
Nationalrepresentation 1844, m. fl. Ledamot af
Vetenskapsakademien. - B. deltog äfven i åtskilliga
riksdagar, hvarvid han framstod som en nitisk
förfäktare af de konservativa intressena; hbl. a.
var han en bestämd motståndare till den lika
arfsrätten mellan broder och syster. Efter att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
