Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TSCHANDALA.
165
ändamål, för hvars uppnående han efter fyra
månaders lidanden fann sig fullkomligt berättigad
att använda hvilka medel som hälst, blott dessa
medel skyddade hans egen person från
undergång; ty han var nu på det klara med att hans
person var af högre värde både för hans familj
och för samhället än detta skadedjur, af hvilket
ingen menniskas väl berodde, men af hvars
utrotande mångas räddning var beroende.
Medan magister Andreas nu satt och målade
figurer på sina glas, erfor han dock emellanåt
känslan af det motbjudande i att syssla med något
ohederligt. Han kände sig till mods ungefär
som om han vore bödel, rackare, kåkstrykare,
nattman. Och att spela med smutsiga kort, att
spekulera i vidskepelse samtidigt med att han
var filosof och naturforskare och hade till
uppgift att kämpa mot okunnigheten, det kunde icke
annat än såra hans finare känslor. Men skulle
han då gå under, derför att han egde finare
känslor? Skulle han nu gå och sätta sig i
femtonhundra dalers skuld (så stor hade summan efter
hand blifvit), som han aldrig kunde betala —
alltså till råga på allt mista sin heder och bringa
sin familj till tiggarstafven? Nej, han ville icke
gå under; hans lust att lefva och hans tro på
sin högre rätt att lefva uppreste sig mot detta
förestående slafveri hos en barbar, som i
dag-drifveri och dryckenskap skulle förtära hvad han,
den lärde, arbetade ihop, och han måste vara
rackardrängen, som drog huden öfver hufvudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
