Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
AUGUST STRINDBERG.
rikena, och han skall ha hundra daler i
måna-naden, utom fri kost!» skräflade han.
»Men säg mig nu» — föll magister Andreas
in — finns det inte här i trakten några
menniskor, som man kan umgås med?»
»Inte en enda», försäkrade zigenaren. »Det
är det värsta pack, allihop! Och de galnaste
svenskhatare! Nej, dem ska’ Ni min själ inte
slå Er i slang med, magister, tro mig på mitt
ord, jag är er vän, för jag är så att säga på
sätt och vis också svensk! För min farmor var
svenska, och min farfar var fransman — och
fransmännen äro den förnämsta af alla nationer.
Och jag känner på mig, att jag är franskfödd
och att jag har svenskt blod i mina ådror, och
jag hatar det danska folket, jag hatar det!» skrek
han och reste sig med blodsprängda ögon. »Men
så hatar de mig också tillbaks! Det vill jag
lofva!» tillade han med öfvertygelse och hväsande
röst.
Ivan, som hade kommit tillbaka med ett
kre-denskärl af silfver, hade ställt detta på bordet
och derefter slagit sig ned. När förvaltaren fick
se det, höjde han handen och gaf pojken en
sittopp, så att han flög upp från bänken.
»Stå der, din hund!» vrålade han, när Ivan
tänkte gå. »Stå der och håll i kannan!»
Magistern hade beslutit att en gång låta
zigenaren prata ur sig om sina hemligheter, men
för att insöfva hans möjliga misstankar antog
han en bifallande och deltagande min, framka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
