Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 8
SANNSAGOR OCH FANTASIER.
promenader, ge honom kött till middagen, när han
längtade efter fisk, och sitta orörlig som en bildstod,
när han var vid lekfullt lynne och ville, att hon skulle
vara så med. Hela hvardagslifvet fick en helt annan
färg; barnsligheten, de yrande utbrotten af ömhet, den
innerliga förtroligheten, de otaliga små älskvärda
dårskaperna — allt detta hade utbytts mot en lugn
förståndsmässighet. Malte kunde ej längre behandla det
hela en bagatelle. Öppen och rättfram till sin natur,
tog han snart bladet från munnen och sade Doris rent
ut, att hon hade deklinerat alldeles förskräckligt på
den sista tiden, att den lillgamla minen missklädde
henne ohyggligt och att han längtade så innerligt efter
att få återse sin förra lilla glada, barnsliga Doris, som
likt en solstråle förgylt allt, som hon kom nära, till
och med hemmets prosa och småförtret. Hans röst
var så varm, då han sade detta; experimentet hade
minsann lyckats rätt bra, och Doris smålog riktigt
triumferande, der hon satt på trädgårdssoffan och
ritade arabesker i sanden med hans promenadkäpp. Men
då han lade sin hand på hennes, försökte se in i
hennes ögon och frågade henne, om hon verkligen höll
af honom så mycket som förr, drog hon undan sin
hand, reste sig upp och sade med en liten gäspning:
»Kära Malte, bli för all del inte sentimental —
visst håller jag af dig, det vet du \äl — bråka bara
inte.»
Hon väntade sig, att han skulle svara med nya
patetiska utgjutelser, bli förtviflad, beskylla henne
för kärlekslöshet, vrida händerna och sucka, med ett
ord ställa till en scen, sådan hon läst i romanerna,
men hon bedrog sig. Han bet sig blott i läppen,
rynkade ögonbrynen en sekund, tände derefter en
cigarr — de afskyvärda cigarrerna — och frågade i den
lugnaste ton, om posten kommit. Det var tydligt, att
han var sårad; det var ju alltid något. Visserligen
kände Doris litet samvetsqval, men hon lugnade sig
snart med tanken: »Det är ju för hans eget bästa;
ju mera han älskar mig, desto lyckligare blir han i
sitt äktenskap, och — mannens kärlek ökas ju med
qvadraten på afståndet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
