Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STYRMAN ISÄCK..
iy
mellan de böljande menniskoskarorna. Om han nu
gick på orätt trottoar, var det derför, att han
knappast visste hvar han var eller hvad han gjorde. Han
gick som i sömnen. På Gustaf Adolfs torg uppehöll
han sig mer än en halftimme, stödd med ryggen mot
en af gaskandelabrarne som omgifva statyn och
sysselsatt med att slött och intresselöst betrakta de
förbigående. Han skulle nog ha stått der ännu längre,
om ej en poliskonstapel börjat finna hans tilltag
mindre passande och derför frågat honom hvad han hade
der att göra. Utan att svara återtog han sin vandring,
men hann ej längre än till Norrbro, der han
maskinmässigt stannade vid ett boklådsfönster, framför
hvilket en mängd nyfikna stodo hoppackade. Småningom
skingrades skaran och han blef ensam. Det var ej de
i fönstret ut hängda fotografierna som tilldrogo sig hans
uppmärksamhet; han tycktes i stället envist fixera en
remna i muren bredvid fönstret. Slutligen såg han
upp; det första föremål, som mötte hans blick, var en
bild af Cecilia, barhalsad, utpyntad, fräckt leende.
Nästan springande tillryggalade han återstoden af
vägen hem. Han bodde på ett hotell vid en af
gränderna i trakten af Skeppsbron. Inkommen i sitt rum,
kastade han sig handlöst ned i sängen och borrade
in hufvudet i kuddarne. Hela hans kropp skakades
som af frossa.
Hans rum hade utsigt åt den trånga gränden och
blef derför snart mörkt. Då han legat ett par
timmar, kom uppasserskan in för att sätta ljus i stakarne,
men han tillät henne ej att tända dem. Dä hon gått,
gick han fram till fönstret, som han slog upp på vid
gafvel. Stödd pä armbågarne stod han der länge och
stirrade ned i grändens djupa smuts. Det hade börjat
regna och blåsten slungade regnet midt i ansigtet på
honom, men han kände det icke. Han tycktes med
lifligt intresse följa de metamorfoser, den sega mådden
nere på gatan undergick, då den blandades med det
ymniga regnvattnet. Snart var hela stenläggningen
betäckt af en tjock men flytande gråbrun massa. Det
blixtrade till i styrman Bäcks ögon. Han framtog ur
bröstfickan den guldring, han pä middagen köpt, be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
