Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Avenue de Villiers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som så knepigt arrangerats av grevinnan. Efter ännu ett
försök att öppna konversation med den gamla damen, skrek jag
i hennes hörlur att hon inte hade colitis men att jag var säker
på att hon skulle få det om hon inte lät sin paté de foie gras
vara.
- Vad var det jag sa, viskade grevinnan, är han inte
märkvärdig?
Markisinnan ville genast ha reda på alla symtomen på
colitis och log vänligt emot mig medan jag dröp det
förrädiska giftet i hörluren. När jag reste mig upp för att gå, hade
jag förlorat rösten men funnit en ny patient.
En vecka senare stannade en elegant kupé vid Avenue de
Villiers, och en betjänt sprang uppför trappan med en biljett
från grevinnan att jag genast måste komma till markisinnan
som insjuknat på natten i tydliga symtom på colitis. Jag hade
gjort min entré i Parissocieteten.
Colitis spred sig som en löpeld över hela det eleganta Paris.
Mitt väntrum var så fullt med patienter att jag måste ordna
om matsalen till ett extra väntrum. Det var redan då ett
mysterium för mig hur alla dessa människor kunde ha tid och
tålamod att sitta där och vänta på mig så länge, ofta i timtal.
Grevinnan kom regelbundet två gånger i veckan, men
alltemellanåt kände hon sig klen och måste komma på extra
dagar dessutom. Det var tydligt att colitis passade henne
mycket bättre än appendicitis, hon hade förlorat sin sjukliga
blekhet och hennes stora ögon strålade av ungdom.
En dag när jag kom ut från markisinnans hôtel - hon skulle
just resa till landet och jag hade varit där för att säga adjö
- fann jag grevinnan stående bredvid min vagn i vänligt
samspråk med Tom som satt på ett stort paket, halvt gömd under
vagnsfilten. Grevinnan var på väg till Magasins du Louvre för
att köpa en present åt markisinnan som hade sin födelsedag
dagen därpå, och hon visste inte alls vad hon skulle hitta på
att ge henne. Jag föreslog en hund.
- En hund! Vilken briljant idé! Hon kom ihåg att när hon
som barn brukade komma och hälsa på markisinnan, hade
hon alltid funnit henne med en mops i knät, en mops som
var så fet att han knappt kunde gå och som snarkade så
fruktansvärt att det hördes över hela huset. Hennes tant hade
gråtit i veckor när han dog. En briljant idé. Vi gick utför
gatan till hörnet av Rue Cambon där en välkänd hundhandlare
hade sin affär. Där, bland ett dussin rackor av alla slag, satt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
