- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
97

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lättsinne och menniskoförakt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

97

från sina arbeten, en ganska underhållande och glad
man.

Modren var en prestdotter från landet, det vill
säga en duglig och fryntlig husmoder, en ny upplaga,
troligen stereotyperad efter prostinnan hennes mor.

Flickan var ett godt barn, visst ej romantiskt,
utan, som det tycktes, en ännu nyare stereotypupplaga
af salig prostinnan, men så till vida förbättrad att
titelstilen, det vill säga ansigtet och figuren, blifvit skönare
än modrens.

Emma hette hon; det är öfverflödigt berätta, att
hon hade talande ljusblå ögon, en leende, skönt
formad mun, rosor på kinderna, lockigt hår, - om jag
ville, kunde jag tala om hennes "liljepanna", hennes
"ögon som förgätmigej", "korall-läppar", "perltänder"
"alabasterhals" och "silkeshår", men det vore
verkligen elakt mot den beskedliga flickan att göra en
beskrifning, som så eländigt försöker att måla ett skönt
qvinnoansigte.

Jag såg henne första gången på spektaklet; hon
satt bredvid sin mor, och pappa sjelf satt så förnöjd
och glad på bänken bakom och fägnade sig åt att
flickan hade roligt.

Jag fäste först uppmärksamheten på hennes
skönt formade profil, skaffade mig sedan en annan
logebiljett för att få se henne en face och något
närmare.

Hon var då ännu skönare.

Jag satt så nära, att jag kunde se huru de vackra
ögonen fuktades, då något rörande ställe förekom, och
sedan huru barnsligt godt hon skrattade, när der var
något att skratta åt.

Den der, tänkte jag, skall bli mitt ideal, om hon
vill eller icke; det kan ändå vara ett tidsfördrif att
tro att en enda menniska finnes, som är renare,
ädlare och bättre än alla andra. Och jag beslöt att den
der flickan skulle vara en engel.

Jag kunde dock ej låta bli att begå ett
kardinalfel, då man nödvändigt vill hä idealer, nämligen det
att bli bekant med henne.

Om du skulle falla på det orådet att vilja dyrka
ett ideal, så ger jag dig den lärdomen, att du på sin

Samvetet. 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free