Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Bidrag till de Almquistska skrifternas kronologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 Fredrik Böök
och förlustelse. En antidot mot slik svindel är att betrakta snillets
bruk till husbehof; öfver hvilken proposition vi ville åtaga oss att
hålla den mest uppbyggliga predikan, om tid och åhörare det
medgåfvo."
Man kan icke förvåna sig öfver att Almquist var sårad. Något
direkt svar/ synes han, så vidt jag känner, icke ha gifvit. Däremot
har jag i företalet till den nya upplagan af Amorina (1839) funnit
en passus, som uppenbarligen är en parodi på Geijer. Almquist
beskrifver Edsviken, och tar därvid på lek en
geografisk-vetenskaplig ton, som verkar komisk. De mest själfklara och triviala
saker i världen fastställas med naiv noggrannhet. Det heter
slutligen (s. XII—XIII): "Edsviken hör till de mest romantiska sjöar
i verlden. Lundarne och skogarne deromkring äro förtjusande:
de träd, som här stå, växa ingenstans annorstädes. I sjön ligger
en liten ö, kallad Kaninholmen, som i klart väder kan ses ifrån
Ulriksdal: i dimmig luft synes den också, men ser då större ut,
emedan de condenserade gazarterna i detta fall omgifva de höga
kullarna på holmens bergstopp, liksom hänga vid deras grenar och
förstora deras figurer. Nere vid stranden fann jag flera sm
fi-gropar i sanden, hvilkas upphof jag först tillskref mullvaden
(talpa europæa, Linn.); likväl vann jag sedan den upplysning, att
ett litet hvitt djur, som i sednare tider benämnts kanin, gjort dem.
Jag efterspårade huru långt dessa urhålkningar kunde sträcka sig;
men redan en famn från stranden slutade groparna, och jag mötte
holmens granitvägg, som här reste sig brant likt ett fjäll. Högre
går icke kaninen."
Denna passage är en karrikatyr på Geijers naturskildrande
författarskap, sådant som det möter i resebrefven i Minnen och i
Svea Rikes häfder. Hvad Almquist särskildt velat förhåna är den
benägenhet att vilja uppträda som naturvetenskaplig forskare, som
Linné-lärjunge, hvilken en tid framlyste hos Geijer. I Svea Bikes
häfder älskade han att i parentes tillfoga det latinska namnet på
växter och djur, äfven där det kanske var mindre nödigt.
Almquist har särskildt haft i tankarna den storslagna skildringen af
den svenska fjällvärlden (Saml. skr. 1874, IV: 24—26), där Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
