Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Bidrag till de Almquistska skrifternas kronologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 Fredrik Böök
hufvudidén i pjäsen; man förvånar sig öfver intrigen lika mycket
som öfver den absolut vilseledande titeln.
Det synes mig därför ytterst sannolikt, att själfva titeln varit
det primära för Almquist. Han lämnade 1839 bidrag till Freya,
som redigerades af August Blanche och där J. W. Snellman och
C. J. Lénström voro medarbetare; då han umgicks med dessa, är
det alls icke förvånande, att han hört talas om "Silkeshåren på
Hagalund", som kom att figurera i tidningens spalter. Den
originella och lockande sammansättningen har tilltalat honom som
boktitel; sannolikt har det föresväfvat honom någonting om lifvet
på de stockholmska utvärdshuser Men under 1840-talet trängde
sig de samhällsreformatoriska planerna allt mera i förgrunden hos
honom; för att i någon mån uppfylla Richard Furumos löfte har
han gifvit sin kommunistiska framtidsutopi en form, som
möjliggjorde användandet af titeln Silkeshåren på Hagalund.
Ty att Silkeshåren på Hagalund med fortsättningen
Purpurgrefven är skrifven under Almquists sista år i Sverige, är lätt att
visa. Med sin modernism och trivialitet är den en typisk produkt
af Almquists sista, poesilösa författarskede. Den fantasi, som rör
sig i lustspelet, är närd af intrycken från Almquists franska resa,
af de sociala och politiska diskussionerna under 40-talen (t. ex.
skandinavismen). Det stora Westermarkska hotellet, som enligt
Almquists framtidsplaner skall mottaga alla medborgare i sin famn
och lyckliggöra dem genom att befria dem från "hembråk och
husgräl", är i mycket en kopia af storstädernas luxuösa
nöjesetablissemang, hvarmed Almquist gjort bekantskap under sina resor på
1840-talet, i Paris och Köpenhamn. Alldeles särskildt känner man
i kommerserådet Westermarks organisationsplaner och ekonomiska
kalkyler tydligt igen Carstensens storstadsmässiga vyer, som 1843
togo sig uttryck i grundläggandet af Tivoli i Köpenhamn och 1847
i det ännu mera storslaget planerade Casino. I Silkeshåren på
Hagalund utvecklar Grönström idén inför kommerserådet i följande
form: "Det är Värdshus; ja, det är Värdshus, om man så vill.
Hotell måste det likväl vara, egentligen och i upphöjdaste begrepp.
Jag vill säga, det är ett Tivoli eller Casino; men i sublimaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
