- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioåttonde årgången. 1917 /
187

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström, Till frågan om Skogekär Bärgbo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Till frågan om Skogekär Bärgbo 187

skapslifvet och gjort en stor mängd bekantskaper med både
fransmän och utlänningar. Men därjämte ägnade sig Schering med stor
ifver åt sina studier, lärde sig spanska och italienska, fäktade för
Hybert, dansade för Picot, tog lektioner i krigskonsten för Beaufor
och i lutspel för en monsieur Balthazar — försummade således
intet i de stycken, som hörde till den fulländade hofmannens
utbildning. Om han under denna tid fortsatte sina i England
påbörjade poetiska försök, framgår icke af biografien, men troligt är, att
så var fallet. Som ett prof på hans talang i fransk versskrifning
får man möjligen betrakta de "Stances", hvarmed han afslutar sin
1632 efter hemkomsten skrifna vackra Epistola Consolatoria till
Johan Drake med anledning af dennes faders död. Detta tröstebref
med sitt för tiden karaktäristiska starka inslag af stoicism är ett
utmärkt prof på Scherings författaretalang och vittnar om en fin
och skarp psykologisk blick. Den författare han framför allt här
åberopar är Seneca, ehuru hans framställning är ovanligt fri från
det sedvanliga citatprålet. De enda citat som dessutom förekomma
äro från spanska författare, bl. a. Guevara. Den afslutande franska
dikten, som består af 14 strofer, ger uttryck åt en gladare filosofi:

Donne un peu de relasche au deuil qui t’a surpris,
Ne foppose jamais aux droicts de la nature,
Et pour Famour d’un corps ne mets point tes esprits,
Dedans la sepulture.

Il était las d’honneur, de fortune å de jours,
•Tes jeunes ans ne font que commencer la vie,
Et si tu vas si töst en achever le cours

Que deviendra ta Sylvie?

Le mal devient plus grand lorsque nous 1’irritons:
Reviens dans les plaisirs que la jeunesse apporte,
Cest un grand bien de voir fleurir les rejettons,

Lors que la souche est morte.

Un homme de bon sens se mocque des malheurs,
II plaint esgallement sa servante & sa fille,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:22:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1917/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free