Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kjell R. G. Strömberg, Leopolds Virginia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leopolds Virginia 139
som exponent för svensk nyklassicism på teaterns område, hans
Virginiatragedi har sitt förnämsta intresse. Liksom Oden har den
ett och annat att berätta om sin författares personliga läggning.
Dramatiskt sedt en tragedi "dans les rêgles", företer den i andra
afseenden nya egenskaper, sammanhängande med ämnets särskilda
karaktär och den moderna tidsandan. Föreliggande uppsats afser
att visa, att Leopolds Virginia är ett opus af samma slag som
Lidners Erik XIV och i viss mån Wallenbergs Susanna, d. v. s. en
borgerlig dram inom ramen af ett franskklassiskt sorgespel.
I.
I Odén hade Leopold tagit upp ett jungfruligt ämne. Eftersom
han en gång för alla afstått från att skildra "Oden Eunahufvud
med hela sin mythiska fysionomi och sina trollgudiske attributer",
kunde tillgängliga historiska källor endast lämna torftiga bidrag
till hjältens karakteristik och handlingens dramatiska gestaltning.
I Virginia behöfde författarens uppfinningsförmåga icke ställas på
ett lika svårt prof, då den gamla Livianska fabeln ända sedan
medeltiden uppmärksammats af diktarna och gjorts till föremål för
såväl episk som dramatisk behandling. Berättelsens innehåll, som
förutom hos Livius återfinnes i flera varianter hos ett halft dussin
antika författare, är allom bekant: en far, som för att rädda sin
dotters ära beröfvar henne lifvet, då hon af Appius tilldömes
hans klient Claudius som slafvinna, på det att decemviren själf
sålunda måtte få tillfälle att tillfredsställa sina brottsliga begär till
den sköna flickan. Hennes död föranleder det romerska folkets
uppror mot ett tyranni, som i förförarens gestalt blifvit outhärdligt.
Sagan erbjuder väsentliga likhetspunkter med Lucretias historia,
och båda anses också utgå från en och samma myt, knuten till
staden Árdea och förbindande uppkomsten af Roms frihet med en
kvinnas martyrskap.1
1 Jfr Pais, Ancient Legends of Roman History; English Transactions 1906,
s. 185.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
