Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kjell R. G. Strömberg, Leopolds Virginia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leopolds Virginia.
Af
Kjell R. G. Strömberg.
Den gustavianska tragedien, hvars första fullgångna specimen
är Leopolds Oden, anknyter direkt till Voltaire, medan
frihetstidens sorgespelsdiktning ännu väsentligen står på den franska
1600-talstragediens grund. Stoffligt framträder den förra under
två skilda aspekter. Lifskraftigast visar sig genren, när den
håller sig till den fosterländska motivkretsen, och Leopold
fullföljer härutinnan en inhemsk tradition. Man får ej vara för
snar att ur franskt initiativ härleda det flitiga sysslandet med
nationella ämnen inom den klassiciserande tragedien i Sverige.
Messenius, Gustaf III och hans krets, Ling och romantikens män,
slutligen Strindberg — så godt som alla våra dramatiska
författare ha under skilda epoker uppställt som främsta mål för sig att
åt de svenska häfdernas stora gestalter ge scenens lif, oberoende
af härskande smakriktning. När Dalin i Brynilda upptar ett stoff
ur svensk sagohistoria, hade han säkerligen endast ett oklart
begrepp om, att Voltaire genom ämnesvalet i sin få år tidigare gifna
Adélaide de Guesclin bröt traditionerna från den klassiska
1600-talstragedien, som företrädesvis uppsökte motiv ur antik historia.
Annars hade han sannolikt valt ett ämne, som gaf en möjlighet
att tala om våra stora män från gången tid, om Wasar och Sturar,
Carlar och Oxenstiernor, hvilkas ättlingar ännu lefde — liksom
Voltaire räknat med effekten af att låta kända namn, som Nemours
och Monmorency, genljuda från den tragiska scenen. Då han i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
