Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad, Stagnelii panteistiska Kristusuppfattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stagnelii panteistiska Kristusuppfattnmg 135
Denna Stagnelii inre söndring, som orsakade honom stor och
häftig ångest öfver själens förtappelse, måste ock väcka ett starkt
behof efter en personlig Frälsare. Betecknande är, att den glädje,
som fyller Suckan ur stoftet, grundar sig på förvissningen, att Ordet
ej blott uppenbarar sig i naturen utan äfven blifvit människa:
O fröjd! allt är. fullkomnadt vordet:
Sedd Oromazes, menska ordet!
(II: 134).
Dikten Längtan åter afspeglar en tvifvelsjuk längtan efter en
personlig Kristus och visar, att Stagnelius är inne på samma
utvecklingsgång från panteism till teism, som är utmärkande för
romantikerna i allmänhet och många andra, hos hvilka den mäktiga
antropomorfistiska tendensen och behofvet efter ett personligt
Gudsbegrepp segra öfver en intellektuellt sedt kanske starkare motiverad
panteistisk världs- och Gudsåskådning.
Mer eller mindre lätt bäres äfven samma lifsuppfattning af olika
människor. För Stagnelius blef nästan hvarje åskådning en börda,
som han bar nästan dignande. Och det är beklämmande att se,
huru en naturuppfattning, som väl om någon för en romantiker af
utprägladt religiös läggning borde vara lifsbejakande, som för
Novalis är en källa till lycka och jubel, för Oehlenschläger främst en
fantasiens bekymmerlösa lek, hos Stagnelius blir pessimism.
Hur stark Stagnelii längtan från hans panteistiska
Kristusuppfattning är, framgår också af dikten Brudgummen (II: 317), som
uppbäres af samma känslo- och föreställningsvärld som Längtan.
I denna värld, på dödens stränder, vandrar Psyche ensam och längtar
efter Jesus, brudgummen, som mystiskt uppenbarar sig för henne i
stjärnors blickar och i "stumma blommor", och hvars namn hon
läser i "alla verldar och naturer". Men häraf blott växer hennes
längtan. Hon vill se honom själf. Då ser hon i en syn himmelen
öppen och sin brudgum Jesus bärande sitt kors "på blodbestänkta
skuldror", och hon faller till hans fot. Skildringen bär alla spår
af extas, en extas, som blott kan framspringa ur en lång, stark,
ouppfylld längtan:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
