Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad, Stagnelii panteistiska Kristusuppfattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 Sven Cederblad
"Men då Christus steg ned (i Jesus), begynte denne utföra under,
böta (människor) och förkunna sin okände Fader samt bekände sig
öppet vara Urmänniskans son. Häröfver vredgades furstarna och
deras fader (Ialdabaoth) och läto döda honom."
Furstarna äro tydligen stjärnandarna.
Öfverhufvud har nog den Valentinska och ophitiska myten om
äonen Achamoth-Sophia, som sjunkit ned från ljusriket i materien,
som gråter och ropar om hjälp från Pleroma, längtande efter
återförening med sitt gudomliga ursprung men hjälplöst fången i
mörkrets och dödens värld, inspirerat Stagnelii skildring af Anima, som
i många dikter liksom Sophia är Kristi brud. Irenæi och Neanders
abstrakta beskrifning af Sophias och Kristi jubel vid återseendet
och af Jesu korsfästelse af Ialdabaoth och stjärnandarna har i
Stagnelii dikt Jesus blifvit målande, visionär, full af lif, hvilket klart
vittnar om den lefvandegörande kraften af hans fantasi.
Den fortsatta skildringen i dikten är ganska svårförklarlig:
Och Djurkretsens stjernor ur stormmolnen le.
Nu Solen förgyller det höga,
Och Anima vaknar. Hvad under, o se!
Då möter dess stirrande öga.
Den döda, den sårade kroppen har flytt.
I ett blommande lifstråd är korset förbytt.
Där blodet har strömmat en källa
Bland rosor kristallisk ses välla.
Man möter här den i Stagnelii diktning ofta förekommande
myten om korset som lifsträdet, världsträdet. Det skymtar äfven
i denna dikt en parallellism mellan ett naturförlopp — natten har
flytt, solen har börjat lysa, och samtidigt förvandlas korset till ett
"blommande lifstråd" — och en berättelse ur den Heliga historien:
Jesu uppståndelse. Böök yttrar i sin kommentar (V: 190): "Anima,
som förtärts af smärta vid åsynen af Kristi korsfästelse, och som
nu får bevittna undren efter hans död, är gifvetvis en fantastisk
variation af evangeliernas kvinnor vid Kristi kors och vid den
tomma grafven påskmorgonen; äfven här är kroppen försvunnen".
Redan däraf, att det i den föregående skildringen är Världsfursten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
