- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioåttonde årgången. 1917 /
81

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker Ek, Karin Ulfsparres visor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Då iagh war Vthan quida,
vthÿ min vngdoms år,
och effter min lÿcka förbida,
tÿckte migh intett wara för suårt,
när andre sörde och gräte,
öffuer sina framfarnes dödh,
tyckte migh dett wara aff kiätte,
och Räknat för ingen nödh


Nästa visa börjar med hågkomsten om »den förra lust och frögdh»

den föra gaman,
huar med annan
j äran hade till saman


Nu har hon blott religionen att hålla sig till, efter »platt ingen
trohett, nu är att litta på» men, afbryter hon sig:

En dåk iagh Ey må klaga,
öffuer lÿckan är mig tungh
i dese år och dagar,
vthan då iagh var vng
då dett begÿnte bliffua,
som jagh bäst skulle leffua
vthij bästa flor,
och vthij glädie stor
som wara kunde på jordh


och så fortsätter hon i vändningar, som tyckas vara hämtade från
gamle biskop Thomas’ Trohetsvisa:

Rätt snart lÿckan sigh wände,
vthij samma stundh
som hon migh aldrig kiände
jagh tänkte siunka till grundh


Också den sista korta wisan (n:r 11) handlar om

den stora sårgh så och suaghett,
som sigh månde till draga,
hoss mina förwanter j sÿnerhett
der öffuer wij må klaga.



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:22:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1917/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free