- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioåttonde årgången. 1917 /
79

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker Ek, Karin Ulfsparres visor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


I slutet af den först inskrifna af Karin Ulfsparres egna visor
heter det:

Rät nu Beslut måste iagh snart
medh thenna min wisa giöra
Effter hon Ey haffuer sådan art
iagh många tårs lata henne höra
för tÿ then henne haffuer samman sat
han haffuer jke mÿcket studerat
ty må honom jngen spåt giöra.


Lyckligtvis tycks Karin Ulfsparre inte ens för »mycket
studerat» tidens; visor, ty hon visar sig ganska oberoende af deras
typiska klichéer, äfven om hon inte kan genombryta den språkliga
tidskonventionalismen. Att döma af hennes egna uppteckningar
har hon mest sysslat med andligt färgade visor, och af dem tycks
hon särskildt ha fästat sig vid n:r 6 »Mitt håp och tröst och All
min tillit», ty när hon skrifvit af den, fortsätter hon med följande
fromma betraktelser:

Gudh hielpe oss her timeligh
att wij må leffua med tigh Evinnerligh
på gudh alena förläter iagh migh
Ehuru gudh will min lycka ställer sigh


och därunder har hon med en enkel chiffer skrifvit: »Karin pers
doter Ulfspare egen handh». Omedelbart efteråt har hon infört sin
första egna visa under titeln »än En wisa vnder samma ton».

Jämför man den tidigare visans oundgängliga klagan öfver
»klafara» med hennes skildring af egna upplefvelser, måste man
gripas af hennes känslors äkthet. Det är förgäfves hon söker dölja
dem under en mera allmän religiös form; bekännelsen om hennes
egen personliga förlust bryter tydligt fram i str. 6 och följ.

Plat medh oss alla vthe är
om wij håp till menniskior draga
thet håp och snart förloras her
Få är alla menniskiors dagar
j dagh En leffuer och är Frögde Full
j morgon är dödh och leges j muldh
gudh sij till wårt El [en]de wij her draga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:22:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1917/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free