Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson, Mot »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 Carl Santesson
Bland bröder tag din bjudna broderiott;
Hur knapp han än, hur njugg dig synas må,
För dem han gafs dig dock af Ljusets Fader.
Den stängda branden i ett ensligt bröst
Förtär sig sjelf, om den ej gnistra får
I fria luften ut åt alla sidor,
Och med sin heta lavas ädla ström
Bereda jordmån för en bättre framtid.
Hvad är, att vara säll? — Att dricka få
Den rena nektarn af gudomlig sanning,
Och sprida se’n omkring sig ljusets lif
Och ljusets väl i oupphörligt större,
I oupphörligt mera klara kretsar.
Så andas hela dikten en äkta geijersk tillit, en geijersk
förtröstan, ödmjuk och manlig, på att "tillvarelsens innersta är salighet".
Om ett beroende från Geijer verkligen föreligger, kan, trots allt,
vara osäkert och må lämnas därhän; fast står i hvarje fall, att
Atterbom i Dalbon lämnat ett svar, och det vackraste, han kunde
gifva, på det geijerska brefvet, ett värdigt motstycke i diktens
form till dettas varma och ljusa världsfamning. I detta
sammanhang får man icke förgäta, att Atterbom just vid denna tidpunkt
måste vara särskildt mottaglig för intryck från Geijers sida i ting,
som gällde lifsåskådningen. Hans egen filosofiska ståndpunkt är
nämligen nära besläktad med den, Geijer samma år, 1820,
framlägger i "Thorild" — det berömda brefvet erhåller här, så att
säga, sin spekulativa grundval, liksom vissa sidor i Geijers verk
i tanke och ton få någonting därmed mycket likartadt. Utgående
från Schelling, söka både Atterbom och Geijer att öfverviana
det schellingska systemets panteism och ur naturfilosofien finna
en väg mot ett kristet tänkande. Geijer betraktar ju i "Thorild"
filosofien som en inledning till kristendomens världssyn, medan
Atterbom samtidigt i sin Iduna-recension gifver poesien en analog
ställning som en vägviserska mot det religiösas sfär. Då hos Atterbom
det teoretiskt-metafysiska alltid på det närmaste förknippas med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
