Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson, Mot »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 Carl Santesson
hans diktarpatos och utlöses i melodiskt klagande elegi för att
slutligen i de sist citerade verserna spegla den punkt, dit hans
utvecklingsgång fört honom och låtit honom fatta sitt jags ställning
i en lugn och lidelsefri resignation.
Icke endast genom sin sträfvan att lefva "blott för pligt, för
idéer, för Gud" söker Atterbom räddning ur besvikelsens och
disharmoniens själstillstånd: han vill hämta näring för sitt väsens växt
ur de andliga kraftkällor, som utgå från de stora personligheterna.
Innerst vänder han sig måhända mindre mot dem, som i hans
mening ädlast inkarnera den lifssyn, han begär att omfatta, än mot
dem, hvilka rent personligen äga allt hvad som brister honom själf
och stå fria från all hans egen svaghet. Motsatsens attraktion
gör sig gällande. En tunn, ömtåligt sensitiv natur utan manlig
märg och kärna i sitt väsen drages han mer och mer medvetet
mot de sunda, starka och fasta karaktärerna fyllda af mäktig ro
och stående fast på verklighetens mark. I ett par af tidens största
andar, Schelling och Goethe, tror han sig ha funnit ledstjärnorna
på sin väg. Från Wien skrifver han till Geijer: "Af mitt umgänge
med Schelling och ett noggrannare öfvervägande af Goethes lefnad,
har jag bildat mig mönstret för min egen tillkommande; och fastän
ägande en vida vekare personlighet än deras, skall jag dock med
yttersta förmåga eftersträfva den grandiosa stylen af deras lugna,
obekymrade, majestätligt allvarliga framskridande till sitt mål".1
Det är egendomligt att iakttaga, huru naivt Atterbom här vill med
sig införlifva hvad som — han medgifver det ju äfven till hälften
— ligger honom så fjärran, huru osäkert han bedömer sin naturs
gränser och med hvilken bristande själf kännedom han förväxlar sin
önskan med sina andliga möjligheter. Man kan ej undgå att häri
se ett utslag af romantisk eklekticism, af romantisk
bildningsdyrkan missriktadt tillämpad på personlighetslifvet, och utifrån
sökande skapa det som endast kunde växa fram inifrån, en naiv
vanföreställning att en redan färdigbildad karaktär kunde såsom
en imitation sluta sig efter vissa mönster och stämmas om i ett
visst läge. Emellertid visar ett ställe i prosautkastet till "Fågel
1 Minnen II, sid. 540.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
