Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Versekrig» under frihetstiden. Af E. Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 »Versekrig» under frihetstiden.
I stället man dig welat känna
För en, som warit bögd til dygd
Tyst! man skal dig wäl ändtlig gifwa
Nå’n skänck igen, för all din spott,
At efter du så högt skal klifwa
Så sätt i wapnet en Calott
Til wapenhållare par koftor
I hielmen brackor utaf skinn,
Så at när du på dessa luftar
Du må af oset blifva stinn.
Historien om Kalottpredikningarna skulle kanske ytterligare
kunna riktas med några tillägg. Och detta gäller äfven en annan
litterär fejd, som omtalas i en särskild kalenderuppsats af
Warburg, nemligen den Dalin fört i Paris med den qvicke, men
besynnerlige C. G. Cederhielm, en fejd, som likaledes fick
åtskilliga obehagliga efterspel. Cederhielms lefnad och författareskap
skulle nog kunna förtjena en närmare undersökning.
En annan verspolemik omtalas i Dalins samlade
Vitterhets-Arbeten bd. V s. 276 i en not af utgifvarne. Dalins temligen
oskyldiga skämt med sin sångmö Klagomål àf wår Auctor mot dess
Hustru Madame Poesie: »Högwördige Fader med all ära» ete,
framkallade en Replique på Madame Poesies wägnar af en
författare, som, oaktadt »et lyckligt snille», här »alldeles uraktlåtit den
anständighet och den wänliga ton [!], som böra regera uti sådana
slags skrifter». Hvad Böckman — om han är författare till noten
— menar med »tid och omständigheter», som förmått det lyckliga
snillet att utskicka denna replik, var naturligtvis ingenting annat
än den förargelse, som Dalins dikter och satirer på många håll
väckt. Vi komma nu till ett af de största af dessa förargelseämnen.
Bland de få dikter mot Dalin, som Warburg omtalar, är ett
litet epigram om »O. D., som allra först med Argus ögon fick»,
men »med Svenska Friheten på slutet föll i lorten», rätt märkligt;
der talas nemligen om att han gått »med Dufwefot till Kungens
bokhyll» d. v. s. att han med tillhjelp af konungens älskarinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
