Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En oskuld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ville dansa, utan de lyftade på hättorna, skrapade ett grand
med fötterna och bådo henne ödmjukt om en dans. Till
och med själfva herrarne nere vid bruket, i hvars
omedelbara närhet Hjälmaryd låg och bland hvars ungdom hon
oftast därför rördes, bemötte henne mera som om hon varit
brukspatronens än en åttingsbondes dotter.
Hon var som ett mönster för flickor. Det tyckte alla
undantagandes bror hennes, hvilken ibland, när han hörde
henne beprisas och lofordas, grinande plägade yttra:
— Dä’ hörs, att I känner henne inte riktigt! Hon sir
så’n ut, som. I säjer, men »en ska’ inte skåda hunnen efter
håralaget».
Det var emellertid ingen, som fäste sig vid broderns
tal. Tvärtom blef han i stället ansedd för en drummel
och en stygging.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
Det hördes aldrig af att Britta befattade sig med några
karlar eller med någon slags kärleksaffär. Tjogtals ynglingar
brunno halfvägs till döds för henne, men så fort någon
med rädda och darrande läppar försökte tala ett ord om
älskog med henne, blef hon alltid röd som en pion och
sprang sin väg från den stackarn.
Den ende man någon gång om aftnarne kunde se, att
hon spatserade med ensam, var kassören vid bruket. Men
det gjorde hon, mente man, därför att han lånade henne
böcker, stämde hennes guitarr och skickade kryddad punsch
till far hennes, när han hade för ondt af sin andtäppa. Och
kassören var för öfrigt en karl, som man inte ansåg vidare
farlig för flickor, lång och skranglig och svartskäggig som
han var med stora glasögon, ben som ett par styltor och
fötter som plantland. Tyst och tråkig och inbunden var
han äfven, så det fanns då ingen, som ansåg något skäl
förefinnas till svartsjuka på honom.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
Men ett tu tre spordes det, att den unge maskinförarn
Kalle Hjälm hade friat till Britta i Hjälmaryd och fått ja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
