Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trolofningen i Ormeshult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sådan är Sven Månsson, hvad synen anbelangar. I
sinnet är han hård och snål, så att han unnar hvarken sig
själf eller andra något godt. Därför har han också blifvit
en rik knase, fast han lefvat uselt och knappt haft något
roligt i sin dag.
Enda barnet, en dotter, hade också fått gå i alla tider
hemma och släpa, fast hon gång på gång velat ut. Vid
ett par tillfällen hade det också varit frågsmål efter henne
i giftermålsväg, men det hade inte varit karlar, som lämpat
sig för far hennes, det blindstyret. Och därför gick hon
där hemma och våndades.
— Ska’ du gifta dej, ska dä’ bli med Pelles son i
Granåsen, för det kan bli fason på gifte. Han har lika
möcke som du, så ni kan passa ihop! Ja’ har talt med
Pelle om’et, och pojken vänder sig nog efter oss med tiden!
plägade Sven predika, när dottern jämrade sig och pratade
om, att det såg ut, som om hon skulle bli öfver.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
En vacker dag kom Sven ut på sin förstubro och
hojtade efter sina fruntimmer, som gingo och räfsade nere
på maden.
— Kom in med er i rappet, för här har kommit ett
bref ifrå’ Granåsen! skrek han och viftade med ett papper
i luften. Kvinnorna kilade in, och Sven flydde dottern
brefvet:
— Läs opp’et högt och rent, så få vi höra, hva’ dä’
kan innehålla! sa’ han.
Och flickan stafvade och läste:
»Hedes Sven Månsson.
Jag fatar nu pennan i min hand för att säga dig att
min son Joan fått sitt vett igen, sen han fick si länsmans
skrifvare kössa Anna i Vråen, som förvillat hans förnuft.
Herren har hört våra böner te sist, som vi uppsändt, så
att nu säger Joan, att han ger Anna hundingen, för han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
