Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
SKYDDSLINOEN
med nedfälld gardin; hon lefde således, hon
fanns däruppe i delta fördömda lyxhus, därhän
icke fick söka henne, där hon icke var hans!
Han knöt handen om käppkryckan och skar
tänder.
Plötsligt hörde han bakom sig röster, som
han kände igen, döfva, men med oroande,
menande tonfall; och ett fnittrande kväfdes som i
en pälsboa eller en muff. Häftigt såg han sig
om — och såg ett par i rask takt glida bort
ner genom allén, mot hamnen. Han tyckte sig
vid en lykta skönja kapten von Posts stelt raka
gestalt, och damen — ja, hennes fnitter hade
genast erinrat honom om den vackra
apotekarefrun. Det var väl honom, de skrattat åt? Men
hvarför ? — För resten, hvad angick det
honom, hvad betydde det och allt annat mot den
pinande frågan: hvad håller Hilma borta från
mig? — När han på nytt vände blicken upp
mot hennes ruta, stirrade den mörk emot
honom; det var släckt däruppe. Och med
slocknande mod ryckte han sig loss, dref viljelös
tillbaka upp mot staden, sneddade öfver torget,
som redan låg hvitt och öde, och skulle vika
ut på den långa, breda hufvudgata, som drog
rakt genom samhället och utmynnade i stora
landsvägen. Men bakom rådhusparkens höga
popplar glimmade en festlig fönsterrad uppe i
stadshotellet: det var klubb våningen.
Friis trodde sig känna ett starkt och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
