Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Judarna under Rysslands herravälde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Judarna under Rysslands herravälde
151
chotphim eller chatphanim), som gjorde jakt på judar utan
pass och utlämnade dem åt de militära myndigheterna.
De erhöllo 30 till 40, ja, ofta ända till 70 rubel per huvud,
varvid sjuklingar och gamla gubbar räknades lika med
friska. Chappers uppträdde liksom de vita slavhandlarna
nu för tiden i olika förklädnader. I allmänhet voro de till
det yttre fromma, värdiga män med långt skägg och
korkskruvlockar, klädda i pälsmössor och långa kaftaner efter
gammalt mod. De lockade till sig smågossar med snask
och leksaker och lurade på de vuxna männen, som
avlägsnat sig från sin hemort utan pass. Ofta togo de till
och med från dem passen med våld och förstörde dem.
De stackars offren utlämnades till de lokala myndigheterna,
som alltid skyddade chappers mot folkets raseri. Hur
otroligt det än låter, är allt detta fakta, som bestyrkas
av en mängd samtida vittnen.
Alexander Herzen skildrar i sina minnen en scen ur
de judiska barnsoldaternas liv på följande sätt. Ar 1835
träffade han i en avsides belägen poststation i
guvernementet Wjatka en etappofficer. På fråga vart han skulle
resa svarade officeren: »Jo, ser ni, vi ha piskat ihop en
hord av dessa fördömda judungar på 8 och 9 år och uppåt.
Ursprungligen hade vi befallning att driva dem till Perm,
men sedan blev routen ändrad och nu driva vi dem till
Kasan. Min företrädare sade att man bara har obehag av
det där packet. En tredjedel har stannat på vägen (officeren
pekade med fingret på marken). Inte ens hälften kommer
fram till bestämmelseorten.»
Herzen frågade djupt upprörd, vad det var för farsot
som barnen dogo av så plötsligt. Officeren svarade: »Det
är inte alls någon sjukdom, men de dö i alla fall som flugor.
Judungarna äro klena och stå inte ut med att vada i
smutsen tio timmar i ett streck utan annan näring än hårt
soldatbröd. Och så runt omkring bara främmande
människor, varken far eller mor, ingen vänlighet. Nå, sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
